Nya inlägg Dagens inlägg Aktivitetsflöde Obesvarade trådar
Senaste nytt

Bota/minska Flygrädsla?

F

FF#1

Medlem
Min fru är flygrädd, vilket påverkar hennes (och resten av familjens resande). Hon törs flyga men tycker inte alls om det, speciellt längre sträckor blir väldigt jobbiga.

Någon som har några konkreta tips eller erfarenheter på vad man kan göra åt flygrädsla?
 
Martin Björnström

Martin Björnström

Medlem
utmana dig själv och vinn.jpg


Utmana dig själv och vinn
Under de senaste tio veckorna har jag loggat 18 flighter och strax över 18 000 miles på mitt SAS Eurobonus Guldkort. Lägg till några flighter som befälhavare på ett litet Diamond DA40 propellerplan på Airways flygskola så förstår du att jag är en person som älskar att spendera tid i luften.


Just därför blir mina vänner och kollegor väldigt förvånade när jag berättar om den kraftiga flygrädsla jag led av i början på 2000-talet. I samband med att min mamma gick bort började jag känna lite olust inför flygningar och tog gärna en öl innan det var dags för boarding. Jag tackade sällan nej till en whiskey till kaffet ombord. Med tiden växte olustkänslorna och jag valde ofta att köra bil till svärföräldrarna i Östersund på vintern eller ta båten till Gotland på sommaren.
Jag erkände för mig själv och mina närmaste att jag blivit flygrädd. Av någon dum anledning ägnade jag rätt mycket tid till att läsa artiklar på Internet om flygolyckor och fullkomligen slukade bilder, filmer och reportage på sidor som AirDisaster.com, vilket kanske inte direkt minskade flygrädslan.


Vändningen kom när jag och flickvännen flög ner till Paris för en mysig weekend tillsammans. Taxifärden från Charles de Gaulle gjorde mig orolig med en så oansvarig chaufför. Trapporna upp till toppen av förhållandevis låga Arc de Triomphe kändes jobbiga och väl uppe vågade jag inte gå fram till kanten för att se utsikten. Genom att acceptera min flygrädsla hade jag även öppnat dörren för andra former av rädsla som begränsade min vardag.
På vägen hem utmanade min flickvän mig att inte ta den där ölen innan flighten. ”Hoppa på planet och tala med mig när du känner dig orolig. Berätta hur du känner och kanske kan vi hitta vad det är som gör dig nervös. Om du absolut måste kan du ju beställa ett glas whiskey ombord”. Jag hörde hur fånigt det lät – hade det gått så här långt? Flygningen gick fint och jag landade spiknykter för första gången på länge.


Någon månad senare anmälde jag mig till en kurs för flygrädda på Aviasafe som drivs av en f d SAS-purser och en pensionerad SAS-kapten. Under tre dagar fick vår grupp på cirka 10 anmälda en chans att berätta om våra upplevelser i luften och få svar på våra frågor. Vi träffade SAS-mekanikerna och lånade en Airbus 321 i en timme med möjlighet att sitta i cockpit, titta inuti motorerna och lastutrymmet. Vi fick testa att evakuera ett plan genom rutschkanor och lärde oss avslappningsövningar. Under en timme fick vi alla testa livet som styrman i en MD80 simulator på Flight Academy.
Under den sista dagen var det dags för vårt examensprov. En flygning med SAS upp till Sundsvall för hela gruppen. Alla utom en valde att följa med. Jag satt i cockpit på jumpseat med hörlurarna på. Följde radiotrafiken och fick hela startproceduren förklarad. När tornet klarerade oss för takeoff och vi accelererade fram längst startbanan hade jag gåshud på armarna och njöt av varenda sekund.


Tjugo minuter in i flighten knackade det på dörren till cockpit och min handledare på kursen frågade: ”Hur går det Martin, känns det bra att flyga?”. Jag hade inte för en enda sekund tänkt tanken på att vara flygrädd. I cockpit var jag delaktig och kunde övervaka piloterna och då försvann all rädsla.
Efter flighten hade vi en diskussion och det gick upp för mig att min flygrädsla egentligen bara var ett kraftigt kontrollbehov. Min handledare berättade att det är väldigt vanligt bland personer som tappat en anhörig, nyblivna föräldrar, chefer och egenföretagare. Det är alltså inte en slump att det oftast är kostymklädda män i femtioårsåldern som tar sig en stänkare innan de sätter sig på planet.


Det blev mycket lättare att flyga efter kursen och jag började utmana mig själv på ett sätt jag inte gjort tidigare. Varje resa blev en liten seger som gjorde trygghetskuben runt mig större och öppnade nya möjligheter. Jag reste längre och satsade på nya höjder.


I Bangkok testade jag den utanpåliggande glashissen på Baiyoke Sky hotel till baren på 83:e våningen för att njuta av utsikten – när jag klev ur kändes benen som spaghetti. Ett år senare stod jag på toppen av världens då högsta byggnad Taipei 101 i Taiwan och tittade ut från 508 meters höjd.


2007 flög jag helikopter bland vulkaner på Nya Zeeland och hoppade fallskärm från 5000 meters höjd där vi fick syrgas de sista 1000 meterna på vägen upp och hade sextio sekunders fritt fall på vägen ned.
Under 2008 tog jag flygningen ännu ett steg längre och slutförde min flygteoriutbildning mot PPL, Private Pilot License, eller privatflygarcertifikat. Jag kommer aldrig glömma min första soloflygning - gissa om jag kände mig nöjd när jag fick klarering från Bromma-tornet att lyfta med mig själv bakom spakarna!


Under de senaste fyra åren har jag genomfört fyra jordenruntresor och loggat mer än 100 000 kilometer i luften per år - i snitt en flight i veckan.


Mina erfarenheter som flygrädd brukar jag dela med mig av när jag ser att någon sitter och är orolig på ett plan eller när bekanta berättar att de inte ser fram emot en långflygning. Jag brukar förklara att ingen i flygplanets besättning skulle sätta sin fot på ett osäkert plan eller på en riskfylld flygning – de har familjer precis som vi och är inte beredda att riskera livet i tjänsten. Det låter självklart för dig som jobbar på ett flygbolag, men när en flygrädd får höra det får de oftast en rejäl tankeställare som lugnar.
Jag kan verkligen rekommendera att utmana dig själv om du går runt och bär på någon form av oro - känslan av att ha övervunnit sina egna rädslor är fantastisk och gjorde mig starkare som människa.


Kan en fegis som jag gå från att ha sömnproblem två dagar innan en flygning till att flyga solo runt Stockholm i ett litet propellerplan så kan du också!

(Skrivet av mig - publicerat i SAS "Stories" #1 Maj 2009)
 
A

Aurora

Guest
FF#1 skrev:
Min fru är flygrädd, vilket påverkar hennes (och resten av familjens resande). Hon törs flyga men tycker inte alls om det, speciellt längre sträckor blir väldigt jobbiga.

Någon som har några konkreta tips eller erfarenheter på vad man kan göra åt flygrädsla?
Klicka för att utvidga...

Jeg er en 24årig jente som fram til 2010 var hysterisk redd for å fly, og framdeles er delvis redd for å fly. Det kommer til å gå over, men da må hun være innstilt på å jobbe med det, og "vi" (dere) må finne ut hva som er årsaken.

For meg gikk det ganske brått over. Bare klikk deg inn på flygstatistiken min (Ida | Flightdiary) så kan du jo se hvordan det har utviklet seg etter 2009. Jeg er litt som Björnström - etter flyskrekken bikka jeg over i det ekstreme. Jeg flyr småfly, jeg fløy "Norge Rundt" med Widerøe året etterpå - 40 flights på 2 uker med propellfly jeg aldri hadde flydd før mellom fjord og fjell - jeg drømmer om å få flydd helikopter, et svakt øyeblikk var jeg påmeldt fallskjermkurs (men det gikk kraftig over) - men viktigst av alt er at jeg drømmer om å fly. Hele tiden. Det er en positiv greie.

Flyskrekk hos damer er oftest forbundet med dannelsen av familiestrukturen. SÆRLIG etter et barns inntreden, eller flere barn, kan flyskrekk være et særdeles framtredende symptom. Men det kan også komme av det å få seg en familie - en mann - man er glad i, kanskje man har fått seg et kjæledyr, eller kanskje man bare er en veldig familiekjær person. Sykdom i nær familie og/eller opplevelsen av at noen forsvinner brått og traumatisk fra en, kan også vekke følelser som fremmer flyskrekk: "jeg kan ikke ta denne risikoen og muligens forsvinne fra min familie".

Den andre store gruppen av "oss med flyskrekk", er kontrollfreakene. Som Martin Björnström og jeg også var. Vi er de som sitter og nistirrer ut av vinduet, for det blir alltid turbulens hvis man ser inn i kabinen og det kan jo skje at det kun er vår nistirring ut av vinduet som holder flyet oppe. Vi må passe på at alt henger sammen på vingen, og hva pokker er den skumle lyden vi nettopp hørte? Hvorfor plinger det i taket, er det flyvertinnene som forteller hverandre at noe er alvorlig galt? Vi klamrer oss til stolsetet med hvite knokler på oversiden av hendene og er så kaldsvette, skjelvende og slitne når flyet lander at det nesten er en religiøs opplevelse å kjenne BAKKEN under beina. Tro meg, jeg har faktisk ikke kjent en mer fantastisk følelse enn en gang i 2007, jeg fløy Oslo-Ålesund og lovte meg selv jeg ALDRI skulle fly mer. Det var så godt å komme ut av det flyet at det var som å vinne i lotto.

Kontrollfreakene har ofte ekstremt godt av å få INFORMASJON, å få kunnskap om fly. Hvorfor de flyr, hvordan de flyr, hvem som flyr de, hvem som fikser de - alt. Det var en tur i cockpit fra Oslo til Tromsø som snudde alt for meg. Jeg kom hylgrinende inn på flyet, ned gaten som jeg kalte "den grønne mil". To særdeles unge hyggelige karer fortalte meg at "så lenge du ikke får sammenbrudd og peiver med armene - du skjønner sikkert hvorfor - så kan du sitte her med oss". Jeg var 90% kurert etter det - men det krevde mye vedlikehold. Jeg fløy MYE, leste bøker om fly, og da snakker vi bøker som PPL-A bøker (altså pilothåndbøker), besøkte tekniske baser og fikk en stor vennekrets intra flygmiljøet. Alt fra baggasjestuere, ATC'ere, piloter og innsjekkingsagenter. Og alle var så himla hyggelige og ville hjelpe meg. Det er vel et tips det og - hvis man merker av flygredslen kommer av mangel på kunnskap - bruk flygmiljøet. De VIL hjelpe :)

Alle grupper flygredda har godt av mer kunnskap - men en del grupper er andre fobier man rett og slett må trene på og habitueres til. Uansett hvor mye du vet at det finnes separate hydraulikksystem slik at om det ene går gaiken så har du enda backup - så hjelper jo ikke det om du har alvorlig høydeskrekk eller klaustrofobi. Slike ting må man enten habituere vekk selv eller få profesjonell hjelp med.

En annen stor gruppe - som jeg enda tilhører - er de som er redde turbulens. Det kommer og går i perioder, det er faktisk bare 1 måned siden jeg kom gråtende på et fly. Jeg viste det kom til å være turbulent, og det kan ingen kunnskap eller betryggende pilot snakke bort. Turbulens er turbulens. Man er ikke redd for at flyet skal styrte eller bli ødelagt av turbulensen - men man har ikke kontroll på turbulensen. Den kan komme ut av klar luft, og være ekstremt ubehagelig... Flygredsla kan stikke meget dypt, og i mitt tilfelle viser det seg at rota sitter som LIMT fast i hjernebarken min, rundt denne turbulensredslen. En av mine største redsler er turbulens i områder hvor det flyr lite fly - for hva om vi er de første som flyr inn i severe turbulence?

For tiden leser jeg ATPL-bøker om meteorologi og "the principle of flight", i et håp om å få vekk en del av turbulensredselen. Det er den som holder tilbake min drøm om å fly langdistanse, fordi man er GARANTERT turbulens over til Amerika. Og jeg er redd for hvordan kroppen vil være om jeg sitter i 12 timer og spenner muskler i påvente av at turbulensen skal komme. Trenger minst 1-2 dager på å komme meg etter slike stressfulle opplevelser, og det er ikke morsomt på ferie.

Jaja, jeg hadde mye på hjertet.

Kort sagt er dette det beste tipset: Vi alle vet hvor masete det er når piloten sier "jeg har gjort dette i 30 år, jeg vil hjem til barna mine" blablabla - hallo mister. Jeg har en irrasjonell hjerne som forteller meg at VI er de utvalgte til å være den ene gangen halen ramler av en B737 og selv om du har gjort det bra i 30 år kan DENNE flyvningen være den gangen det skjer (flygradsla kan være rimelig egosentrisk....). Målet for å bli kvitt flyskrekken er å kunne svare alle negative tanker med et trygt forankret svar så man roer seg ned. Om man får en nervøs tanke, kjenner adrenalinet ruse i kroppen - så skal man ha kunnskap og erfaring til å si at "nope, du vet at halen er festet med x antall bolter og teknisk sjekk utføres hver kveld og kapteinen tar en tur rundt og sjekker flyet hver flight. Og hvis det er slik at noe løsner er det backupsystemer. Uansett kommer du til å komme hjem trygt denne gangen og, det vet du". Når disse ordene/tankene er ÆRLIGE, og er selve fundamentet man støtter seg til - da er flyskrekken overvunnet.

Med mindre man har alvorlige psykiske lidelser mener jeg at alle former for medikasjoner er TULL, for flygredsla er en ting man kan overvinne med ren mental opprydning og styrke. Ikke drikk alkohol før flyvninger heller. SÆRLIG hvis man er kontrollfreak. For om man ikke har kontroll på egen kropp kan det ytterligere styrke følelsen av manglende kontroll og at redsel kicker inn.

Finn årsaken til flygredslen, konkretiser hva man er redd for, bruk kunnskap for å åpne øynene og gjør erfaringer for å bygge nye fundamenter i hjernen.

EDIT: Forøvrig hjelper det mye å fly businessclass, da man føler seg litt "ekstra spesiell", får plass langt framme i flyet og - det høres kanskje absurd ut - men jo mindre folk jeg har rundt meg jo mer komfortabel er jeg. Sild-i-tønne følelsen av å sitte bak i økonomi; med barneskrik, folk som snakker høyt på fremmede språk og rett og slett ubehagelige mennesker gir meg ekstrem uro. Er det disse jeg skal forholde meg til i en nødssituasjon, spør jeg meg. Det gjelder ikke bare fly, så forsåvidt føler jeg det nesten er mer fornuft enn flygradsla :p Bruk businessclass for what its worth, den hjelper på flygradslan.
 
Last edited by a moderator:
Dr. Miles

Dr. Miles

Expert
Vad bra att jag spenderade min tid i Kina när jag var ung. Där fick jag lära mig att man inte kan kontrollera allt. :D

Min sambo (då) var flygrädd och vi hade det jobbigt när vi skulle ut och resa.
Men i samband med Star Alliance 5 årsjubileum bokade jag en biljett till Paris med följande routing och stannade i München, Paris och Wien.

Stockholm-(SK)-Köpenhamn-(LH)-München-(LH)-Paris-(OS)-Wien-(OS)-Köpenhamn-(SK)-Stockholm

Hon var rädd i början och men på något sätt insåg hon att flyget är precis som alla andra transportmedel, det avgår och det ankommer fram.
Sedan dess har hon kommit över sin flygrädsla och nu vill hon helst att sitta vid fönstret, vilket är lite surt för mig men jag är glad för att hon mår bra. :)
 
You must log in or register to reply here.
Toppen