Agehalls galna äventyr sommaren 2013
- Thread starter agehall
- Startdatum
agehall
Medlem
Finns väl 3/4G där också? Och med caps på roamingkostnader är det ju bara att köra på!
agehall
Medlem
Fredag-lördag, Buenos Aires
Efter att ha rest i Afrika i två års tid har jag nästan alltid ganska låga förväntningar när jag kliver av ett flygplan i ett nytt land. I det här fallet var det tillochmed en helt ny kontinent! Det är alltid svårt att veta vad man ska förvänta sig, men i det här fallet såg det bra ut. EZE verkar vara en ganska modern flygplats. Om jag tolkar skyltarna rätt, så har de något Y2k projekt där de renoverade hela klabbet så allt är ganska nytt och fräscht.
Som på de flesta internationella flygplatser är det skyltat både på det inhemska språket och på engelska, så jag följer skyltarna mot utgången. Först en kort promenad och därefter en rulltrappa ned möts jag av immigrationen. Då jag stannat kvar ombord lite extra för att plåta flightdeck, är nu en hel AA-flight (såg inte riktigt vad det var för plan, men 767 eller liknande storlek) och halva min 747 kommit före mig. Ställer mig sist i kön för utbölingar och väntar. Kön ringlar sig sakta framåt men det tar säkert 30 minuter att komma fram till gränspolisen.
Väl framme lämnar jag över passet och han bläddrar lite slentrianmässigt igenom det. Som vanligt tittar de inte alls speciellt noga på alla konstiga stämplar och visum utan letar mest efter en tom sida att stämpla. Någon minut senare är jag på väg mot tullen och själva utgången.
När jag kommer ut i bagagehallen, inser jag att det är kaos. Ett antal flighter verkar ha landat och börjat få bagage. Argentina vill dessutom röntga allt bagage, så efter att man hämtat det måste man köa till röntgenmaskiner innan man får komma ut. Jag smiter runt till en av de bortre köerna som är betydligt kortare än de som är närmast där man kommer ifrån. Till en början rör sig kön men plötsligt tar det tvärstopp. Vi bara står där medans alla andra köer rör sig framåt i ganska OK takt. Jag har ingen aning om vad som hände, men det tog en evighet innan jag äntligen kom fram. När familjen med puckon framför mig inte hade fyllt i någon tulldeklaration (och de pratade spanska!) utan fick göra det när de kom fram utan att jag släpptes förbi dem fick jag bita mig hårt i läppen för att inte tala om för dem vad jag tycker om sådana.
Till slut var jag iaf igenom allt och går mot dörrarna till ankomsthallen. De glider upp och jag möts av ett hav av folk. Som tur är har jag förbokat taxi som ska vänta på mig med en skylt, så jag börjar leta efter min chaufför. Till min förskräckelse hittar jag ingen med mitt namn. Jag tar en runda till utan resultat och börjar sedan gräva efter telefonen för att ringa och försöka få reda på vad som hänt. Jag har mina misstankar om att pga den tid det tog mig att komma in i landet, så kanske han gett upp.
Får fram telefonen och börjar leta efter uppgifterna till firman jag bokat hos i min TripIt. Av en händelse ser jag då någon jag inte sett tidigare vifta med en skylt - och det är min skylt! Telefonen åker snabbt ner och jag tar ett par raska kliv fram till mannen. Det visar sig att han dessutom pratar helt OK engelska. Han tar med mig till entrén på terminalen och ber mig vänta där så han kan hämta bilen.
Nu börjar jag inse misstag nr 2 på den här resan. Jag anser mig vara en ganska van resenär och relativt världsvan. Jag har också strukturerade procedurer för hur jag beter mig innan jag reser till nya länder för att undvika överraskningar. Här har jag dock misslyckats. Jag har varit mycket på södra halvklotet i Afrika under vår sommartid, dvs deras vintertid. Då går lokalbefolkningen i tjocka jackor och tycker det är jättekallt. I verkligheten är det dock som svensk sommar, dvs 25C. Här visar det sig inte vara riktigt så. Jag kunde ha svurit på att jag kollade yr.no och att den sa 20C, men det visar sig att det är runt 10C. Shortsen i väskan kommer att få bo kvar där och det blir jeans och kavaj hela tiden. Som nordbo är det dock inte jättekallt, men man ser att lokalbefolkningen lider.
Min chaufför glider upp i en liten Peugeot och jag hoppar in i baksätet. Jag fick betala USD114 för en T/R till stan med upphämtning på mitt hotell. Det är väl inte superbilligt, iaf inte om man jämför med alternativ som shuttle för AR$75 eller vanlig stadsbuss för AR$8. Dock är det ack så bekvämt att ha en riktig taxi när man har begränsade spanskakunskaper.
Resan in går på motorväg nästan hela vägen till city. Jag tittar ut över de byggnader vi åker förbi och slås av att det är mycket mindre slum än jag förväntat mig. Man har ju hört talas om kåkstäder i Rio och andra ställen så därför förväntade jag mig liknande saker här. Men icke. Istället ser man tecken på en ganska välmående ekonomi där det verkar investeras i fastigheter och infrastruktur. Visst finns det en hel del slitna byggnader, men jag tror att lite kommer av kulturella skillnader i hur man ser på underhåll snarare än att man låtit dem förfalla pga penningbrist.
Efter ca 1h svänger taxin in till Sheraton Libertador. Min chaufför lastar ur mina väskor och önskar mig en trevlig dag varpå han hoppar in i sin bil och försvinner till nästa uppdrag. När jag vänder mig om håller en porter på att släpa in mina väskor. Den här killen tar sitt jobb på alvar och det är hopplöst att få stopp på honom. Jag har alltid handbagage som är enkelt för mig själv att ta hand om och det blir mest komplicerat när andra ska hantera det. Men här är det bara att ge upp. Jag följer honom in till incheckningsdisken där ett par amerikanskor just avslutar sitt samtal med herren bakom disken.
Som SPG Gold kan man ju förvänta sig en del perks. Jag har dock aldrig tyckt jag fått speciellt mycket på SPG's hotell och framförallt inte på de Sheraton jag bott på. Inför denna vistelse, som jag betalat med 10k poäng, hade jag fått ett erbjudande om att för USD30 uppgradera till Club floor som ger lounge access, frukost och gratis internet. Jag hade försökt ta del av det då jag anser att lounge access är väldigt bekvämt att ha så man kan få lite snacks, men jag hade inte fått någon bekräftelse på detta.
Mannen bakom disken frågar om jag vill checka in och jag kastar en snabb blick på klockan och svarar "Gärna, om ni har något rum klart åt mig, annars kan jag vänta några timmar..." Jag är rätt tidig på hotellet och det är ju inte alltid de har rum klara förens efter lunch. Hade jag rest i jobbet hade jag bokat natten innan för att vara säker på att få checka in direkt, men nu snålade jag lite.
Efter en koll med housekeeping så står det klart att det finns ett rum, dock inte det som det var tänkt att jag skulle bo i, 1904 enligt incheckningsblanketten, utan 1814. Det gör dock inget eftersom 17-20 är club floors och mannen upplyser mig om att de uppgraderat mig då jag är SPG Gold och att jag givetvis får alla förmåner som kommer med club floor. Jag tackar honom, tar min nyckel och börjar gå mot mitt bagage. Mannen ser nu riktigt orolig ut och formligen kastar sig fram för att hinna före mig. "Sir, don't you need help with your luggage!?"
Jag avböjer och förklarar att jag kan få med mig allt själv utan problem. Han insisterar dock på att få räcka mig bagaget vilket gör att jag får väskorna i fel ordning och allt blir struligare. Nåja, han menade iallafall väl.
Hissarna i det här hotellet är ganska speciella. Det finns tre stycken, två brevid varandra och en tredje runt hörnet, bakom dessa två. Jag får den trejde och trycker på 18. Hissarna är inte de snabbaste i världen, men det går ganska fort upp till min våning. Mitt rum har utsikt mot baksidan, men jag kan inte säga att det skiljer så värst mycket mot utsikten åt något annat håll, så det är ok. Nu är prio 1 att ta en dusch och fräscha upp sig.
I hallen till mitt rum.
Stor skön säng!
Väl ute ur duschen åker morgonrocken fram ur garderoben och datorn med BC.se kontrolleras. Det är ju nu flera timmar sedan sist!
Framåt 1130 tar jag på mig lite kläder och går upp till Club Loungen för att se vad den har att erbjuda. Den känns väldigt liten och det måste kunna bli ordentligt trångt där. Jag tar ett glas juice och funderar över hur jag ska lägga upp dagen.
Ett av de I-landsproblem man får när man gör en sådan här resa och inte åker hem samma dag, är att folk förväntar sig att man ska ut och uppleva saker och ting. Argentina har tex utsökt biff och som köttälskare vill man ju givetvis prova något bra. Jag bestämmer mig för att gå längs Florida Street som ligger precis runt hörnet och är en stor turistgata. Planen är att spendera ett par timmar där och sedan komma tillbaka till hotellet innan det blir middag.
Jag promenerar i sakta mak bland alla människor som rusar fram och tillbaka. Det är en väldigt trevlig dag för att bara gå runt i lugn och ro - inte för varmt men inte heller kallt. Perfekt mao. Jag går hela vägen ner på Florida Street och tittar lite på tvärgatorna där man i fjärran kan se ett antal oblisker. De verkar gilla sådana här. Fick väl någon på kort också tror jag. Känner dock att jag var dålig på att plåta här - det finns mycket fin arkitektur tycker jag, men det är svårt att hitta bra motiv och kompositioner. Är dock lite imponerad av hur de på vissa ställen byggt ett höghus och sedan, iaf som det ser ut, byggt ytterligare ett hus ovanpå.
Intressant arkitektur - som ett hus ovanpå ett hus.
Längs shoppinggatan finns massor av finare affärer. De flesta moderelaterade. Ett antal gallerior finns också av varierande storlek. Det mesta verkar dock ganska "dyrt". När jag skriver dyrt menar jag att det inte är billigare än hemma. Visserligen kan man få tax refund här, men jag är inte så intresserad av att hålla på med det så det blir mest fönstershopping. Jag har läst på lite om vad man ska undvika för att inte av misstag gå på någon riktig turist-scam. De två saker som jag noterade var: Undvik sexshower och att växla pengar på gatan - dvs sunt förnuft tar en ganska långt. Sexshower såg jag inte röken av annat än de sedvanliga lapparna med telefonnummer som finns i alla städer, oavsett var i världen man är. Svartväxlare fanns det dock gott om - man kunde knappt ta två steg innan man sprang på nästa.
Så här kan det se ut i en galleria - fint ska det vara!
Det som förvånar mig var dock avsaknaden av aggressivitet. I många länder jag rest till är svartväxlare och gatuförsäljare väldigt aggressiva och närgångna. (Aggressiv kanske inte är rätt beskrivning, men jag tror de flesta förstår vad jag menar) Här står de bara och säger "Cambio, dollares, euros" om och om igen. De försöker inte tränga sig på eller liknande. Jag noterar även att jag på vägen från T-centralen till mitt jobb i Stockholm ser fler uteliggare än jag såg på en hel dag i B.A. Detta kommer säkert till viss del av att det verkar ha blivit mer ett jobb att vara uteliggare i Sverige än att det faktiskt handlar om folk som inte har något hem. Det hade jag inte väntat mig.
Det tar mig säkert 2h att komma till slutet på Florida Street och jag börjar så saktliga gå tillbaka mot hotellet. Ofrivilligt märker jag att jag börjar snegla på McDonalds och Starbucks. Hungern börjar ge sig till känna. Skyndar på stegen lite i hopp om att hitta något bra ställe på vägen. Vill minnas att jag såg något nära hotellet. Till min besvikelse visar det sig att det var mer av ett fik och jag kommer tillbaka till hotellet helt utsvulten. Nu är goda råd dyra.
Jag kikar på hotellets restuarangmeny men den ser rätt trist ut. Därför frågar jag istället i receptionen om det finns något steakhouse på gångavstånd. Får veta att det enda de kan rekommendera ligger två kvarter bort. Sagt och gjort, det får det bli. Visserligen skulle jag gärna ha tagit en taxi till stället som pursern på LH510 rekommenderade, men i det tillstånd jag nu är, är det bäst att hålla saker enkla. Mitt blodsocker kan åka berg och dalbana ibland och då är det inte läge för utflykter.
Stället jag fått rekommenderat ser ut att ha passerat sina bästa dagar, men det är rätt mycket folk där så jag går in. Kyparen hälsar mig välkommen på spanska och jag svarar på engelska. Det är inte läge att ens försöka med spanska nu. Visar sig att han inte kan ett ord engelska men som tur är har de menyer på engelska, så det blir till att peka på det jag vill ha. Det blir givetvis en köttbit.
Genast serveras också en brödkorg som jag snabbt ger mig på - precis vad jag behöver för att inte avlida.
Medan jag väntar på min mat, hinner jag reflektera lite över vad det är för ställe jag hamnat på. Det är absolut inte stans bästa - det kunde jag nog ha gissat redan innan jag klev in, men när jag börjar titta på inredningen blir man lätt orolig över att det instället är stans sämsta. Jag lägger dock märke till att det är en strid ström av loklapatrioter som kommer in och både äter och fikar, så helt fel kan det inte vara.
Till slut kommer min köttbit som serveras med pommes. Uppläggningen lämnar en hel del att önska men jag är så hungrig att det inte spelar någon roll. Det visar sig att köttbiten är rätt bra. Absolut inte den bästa jag ätit (den titeln går till en köttbit från Zuma i DFC, Dubai) men klart över medel. Om detta kommer från en så pass nedgången restaurang så undrar man ju vad man kan få på en bra sådan!
Väl utfodrad beger jag mig tillbaka till hotellet. Kroppen börjar nu säga att det är sent och dags att sova. Det är dock inte min plan. Istället tar jag min dator och går upp i loungen, eller försöker att göra det. När jag kliver in i hissen som utger sig för att åka upp, så går den till min förvåning ner. Så istället för att få åka 3 våningar upp, får jag först åka ner till lobbyn. Mycket irriterande, men till sist kommer jag upp till loungen. Där tar jag mig en Coca-Cola och skriver lite på rapporterna här.
När det till slut blir sovdags, sätter jag klockan på 09 och somnar nästan omedelbart, runt 21 lokal tid.
Morgonen därpå vaknar jag, surprise surprise, på tok för tidigt. Runt 04. Försöker somna om men det går inte så jag tar och börjar posta lite i tråden och på andra ställen på BC. Tiden flyger fram och helt plötsligt är klockan 0830. Tar en snabb dusch och går upp till loungen för lite frukost. Kommer tillbaka till mitt rum precis som mitt larm går igång på full volym.
Jag har bokat transport tillbaka till EZE kl 12 för att vara där i god tid. Jag har förstått att det ibland kan vara köer och jag hatar att vara sen, så hellre ett par timmar extra i loungen än att stressa. Men dessförinnan måste lite shopping avklaras. Jag går därför över till en galleria som ligger granne med hotellet där jag hittar det jag behöver. Väl tillbaka på hotellet börjar jag packa ihop mina saker och tittar sedan lite på TV och slösurfar i väntan på att min chaufför ska komma. 1150 ringer telefonen och receptionen meddelar att min taxi är där.
Tar hissen ned till lobbyn och checkar ut. Passar på att tacka för en kort men trevlig vistelse. Idag verkar portern ha ledigt för ingen kastar sig på mina väskor. När jag närmar mig dörren ser dock en anställd till att öppna svängdörren så jag slipper gå genom den roterande dörren de normalt sett använder. Utanför väntar min chaufför med en Citroën. Den här mannen kan ingen engelska, men vi löser det med enklare spanska och lite gestikulerande. Han vet ju redan min destination, så allt han behöver veta, är flygbolag och sedan få min underskrift på att jag kommit dit jag ville.
Vi stannar på övergångsstället precis utanför ingången och mina väskor plockas snabbt ur bakluckan. Chauffören önskar mig trevlig resa och försvinner sedan iväg. Jag vänder mig om och går mot dörren till EZE...
Forts följer...
Nästa del: Lördag eftermiddag, EZE incheckning till boarding
Efter att ha rest i Afrika i två års tid har jag nästan alltid ganska låga förväntningar när jag kliver av ett flygplan i ett nytt land. I det här fallet var det tillochmed en helt ny kontinent! Det är alltid svårt att veta vad man ska förvänta sig, men i det här fallet såg det bra ut. EZE verkar vara en ganska modern flygplats. Om jag tolkar skyltarna rätt, så har de något Y2k projekt där de renoverade hela klabbet så allt är ganska nytt och fräscht.
Som på de flesta internationella flygplatser är det skyltat både på det inhemska språket och på engelska, så jag följer skyltarna mot utgången. Först en kort promenad och därefter en rulltrappa ned möts jag av immigrationen. Då jag stannat kvar ombord lite extra för att plåta flightdeck, är nu en hel AA-flight (såg inte riktigt vad det var för plan, men 767 eller liknande storlek) och halva min 747 kommit före mig. Ställer mig sist i kön för utbölingar och väntar. Kön ringlar sig sakta framåt men det tar säkert 30 minuter att komma fram till gränspolisen.
Väl framme lämnar jag över passet och han bläddrar lite slentrianmässigt igenom det. Som vanligt tittar de inte alls speciellt noga på alla konstiga stämplar och visum utan letar mest efter en tom sida att stämpla. Någon minut senare är jag på väg mot tullen och själva utgången.
När jag kommer ut i bagagehallen, inser jag att det är kaos. Ett antal flighter verkar ha landat och börjat få bagage. Argentina vill dessutom röntga allt bagage, så efter att man hämtat det måste man köa till röntgenmaskiner innan man får komma ut. Jag smiter runt till en av de bortre köerna som är betydligt kortare än de som är närmast där man kommer ifrån. Till en början rör sig kön men plötsligt tar det tvärstopp. Vi bara står där medans alla andra köer rör sig framåt i ganska OK takt. Jag har ingen aning om vad som hände, men det tog en evighet innan jag äntligen kom fram. När familjen med puckon framför mig inte hade fyllt i någon tulldeklaration (och de pratade spanska!) utan fick göra det när de kom fram utan att jag släpptes förbi dem fick jag bita mig hårt i läppen för att inte tala om för dem vad jag tycker om sådana.
Till slut var jag iaf igenom allt och går mot dörrarna till ankomsthallen. De glider upp och jag möts av ett hav av folk. Som tur är har jag förbokat taxi som ska vänta på mig med en skylt, så jag börjar leta efter min chaufför. Till min förskräckelse hittar jag ingen med mitt namn. Jag tar en runda till utan resultat och börjar sedan gräva efter telefonen för att ringa och försöka få reda på vad som hänt. Jag har mina misstankar om att pga den tid det tog mig att komma in i landet, så kanske han gett upp.
Får fram telefonen och börjar leta efter uppgifterna till firman jag bokat hos i min TripIt. Av en händelse ser jag då någon jag inte sett tidigare vifta med en skylt - och det är min skylt! Telefonen åker snabbt ner och jag tar ett par raska kliv fram till mannen. Det visar sig att han dessutom pratar helt OK engelska. Han tar med mig till entrén på terminalen och ber mig vänta där så han kan hämta bilen.
Nu börjar jag inse misstag nr 2 på den här resan. Jag anser mig vara en ganska van resenär och relativt världsvan. Jag har också strukturerade procedurer för hur jag beter mig innan jag reser till nya länder för att undvika överraskningar. Här har jag dock misslyckats. Jag har varit mycket på södra halvklotet i Afrika under vår sommartid, dvs deras vintertid. Då går lokalbefolkningen i tjocka jackor och tycker det är jättekallt. I verkligheten är det dock som svensk sommar, dvs 25C. Här visar det sig inte vara riktigt så. Jag kunde ha svurit på att jag kollade yr.no och att den sa 20C, men det visar sig att det är runt 10C. Shortsen i väskan kommer att få bo kvar där och det blir jeans och kavaj hela tiden. Som nordbo är det dock inte jättekallt, men man ser att lokalbefolkningen lider.
Min chaufför glider upp i en liten Peugeot och jag hoppar in i baksätet. Jag fick betala USD114 för en T/R till stan med upphämtning på mitt hotell. Det är väl inte superbilligt, iaf inte om man jämför med alternativ som shuttle för AR$75 eller vanlig stadsbuss för AR$8. Dock är det ack så bekvämt att ha en riktig taxi när man har begränsade spanskakunskaper.
Resan in går på motorväg nästan hela vägen till city. Jag tittar ut över de byggnader vi åker förbi och slås av att det är mycket mindre slum än jag förväntat mig. Man har ju hört talas om kåkstäder i Rio och andra ställen så därför förväntade jag mig liknande saker här. Men icke. Istället ser man tecken på en ganska välmående ekonomi där det verkar investeras i fastigheter och infrastruktur. Visst finns det en hel del slitna byggnader, men jag tror att lite kommer av kulturella skillnader i hur man ser på underhåll snarare än att man låtit dem förfalla pga penningbrist.
Efter ca 1h svänger taxin in till Sheraton Libertador. Min chaufför lastar ur mina väskor och önskar mig en trevlig dag varpå han hoppar in i sin bil och försvinner till nästa uppdrag. När jag vänder mig om håller en porter på att släpa in mina väskor. Den här killen tar sitt jobb på alvar och det är hopplöst att få stopp på honom. Jag har alltid handbagage som är enkelt för mig själv att ta hand om och det blir mest komplicerat när andra ska hantera det. Men här är det bara att ge upp. Jag följer honom in till incheckningsdisken där ett par amerikanskor just avslutar sitt samtal med herren bakom disken.
Som SPG Gold kan man ju förvänta sig en del perks. Jag har dock aldrig tyckt jag fått speciellt mycket på SPG's hotell och framförallt inte på de Sheraton jag bott på. Inför denna vistelse, som jag betalat med 10k poäng, hade jag fått ett erbjudande om att för USD30 uppgradera till Club floor som ger lounge access, frukost och gratis internet. Jag hade försökt ta del av det då jag anser att lounge access är väldigt bekvämt att ha så man kan få lite snacks, men jag hade inte fått någon bekräftelse på detta.
Mannen bakom disken frågar om jag vill checka in och jag kastar en snabb blick på klockan och svarar "Gärna, om ni har något rum klart åt mig, annars kan jag vänta några timmar..." Jag är rätt tidig på hotellet och det är ju inte alltid de har rum klara förens efter lunch. Hade jag rest i jobbet hade jag bokat natten innan för att vara säker på att få checka in direkt, men nu snålade jag lite.
Efter en koll med housekeeping så står det klart att det finns ett rum, dock inte det som det var tänkt att jag skulle bo i, 1904 enligt incheckningsblanketten, utan 1814. Det gör dock inget eftersom 17-20 är club floors och mannen upplyser mig om att de uppgraderat mig då jag är SPG Gold och att jag givetvis får alla förmåner som kommer med club floor. Jag tackar honom, tar min nyckel och börjar gå mot mitt bagage. Mannen ser nu riktigt orolig ut och formligen kastar sig fram för att hinna före mig. "Sir, don't you need help with your luggage!?"
Jag avböjer och förklarar att jag kan få med mig allt själv utan problem. Han insisterar dock på att få räcka mig bagaget vilket gör att jag får väskorna i fel ordning och allt blir struligare. Nåja, han menade iallafall väl.
Hissarna i det här hotellet är ganska speciella. Det finns tre stycken, två brevid varandra och en tredje runt hörnet, bakom dessa två. Jag får den trejde och trycker på 18. Hissarna är inte de snabbaste i världen, men det går ganska fort upp till min våning. Mitt rum har utsikt mot baksidan, men jag kan inte säga att det skiljer så värst mycket mot utsikten åt något annat håll, så det är ok. Nu är prio 1 att ta en dusch och fräscha upp sig.
I hallen till mitt rum.
Stor skön säng!
Väl ute ur duschen åker morgonrocken fram ur garderoben och datorn med BC.se kontrolleras. Det är ju nu flera timmar sedan sist!
Framåt 1130 tar jag på mig lite kläder och går upp till Club Loungen för att se vad den har att erbjuda. Den känns väldigt liten och det måste kunna bli ordentligt trångt där. Jag tar ett glas juice och funderar över hur jag ska lägga upp dagen.
Ett av de I-landsproblem man får när man gör en sådan här resa och inte åker hem samma dag, är att folk förväntar sig att man ska ut och uppleva saker och ting. Argentina har tex utsökt biff och som köttälskare vill man ju givetvis prova något bra. Jag bestämmer mig för att gå längs Florida Street som ligger precis runt hörnet och är en stor turistgata. Planen är att spendera ett par timmar där och sedan komma tillbaka till hotellet innan det blir middag.
Jag promenerar i sakta mak bland alla människor som rusar fram och tillbaka. Det är en väldigt trevlig dag för att bara gå runt i lugn och ro - inte för varmt men inte heller kallt. Perfekt mao. Jag går hela vägen ner på Florida Street och tittar lite på tvärgatorna där man i fjärran kan se ett antal oblisker. De verkar gilla sådana här. Fick väl någon på kort också tror jag. Känner dock att jag var dålig på att plåta här - det finns mycket fin arkitektur tycker jag, men det är svårt att hitta bra motiv och kompositioner. Är dock lite imponerad av hur de på vissa ställen byggt ett höghus och sedan, iaf som det ser ut, byggt ytterligare ett hus ovanpå.
Intressant arkitektur - som ett hus ovanpå ett hus.
Längs shoppinggatan finns massor av finare affärer. De flesta moderelaterade. Ett antal gallerior finns också av varierande storlek. Det mesta verkar dock ganska "dyrt". När jag skriver dyrt menar jag att det inte är billigare än hemma. Visserligen kan man få tax refund här, men jag är inte så intresserad av att hålla på med det så det blir mest fönstershopping. Jag har läst på lite om vad man ska undvika för att inte av misstag gå på någon riktig turist-scam. De två saker som jag noterade var: Undvik sexshower och att växla pengar på gatan - dvs sunt förnuft tar en ganska långt. Sexshower såg jag inte röken av annat än de sedvanliga lapparna med telefonnummer som finns i alla städer, oavsett var i världen man är. Svartväxlare fanns det dock gott om - man kunde knappt ta två steg innan man sprang på nästa.
Så här kan det se ut i en galleria - fint ska det vara!
Det som förvånar mig var dock avsaknaden av aggressivitet. I många länder jag rest till är svartväxlare och gatuförsäljare väldigt aggressiva och närgångna. (Aggressiv kanske inte är rätt beskrivning, men jag tror de flesta förstår vad jag menar) Här står de bara och säger "Cambio, dollares, euros" om och om igen. De försöker inte tränga sig på eller liknande. Jag noterar även att jag på vägen från T-centralen till mitt jobb i Stockholm ser fler uteliggare än jag såg på en hel dag i B.A. Detta kommer säkert till viss del av att det verkar ha blivit mer ett jobb att vara uteliggare i Sverige än att det faktiskt handlar om folk som inte har något hem. Det hade jag inte väntat mig.
Det tar mig säkert 2h att komma till slutet på Florida Street och jag börjar så saktliga gå tillbaka mot hotellet. Ofrivilligt märker jag att jag börjar snegla på McDonalds och Starbucks. Hungern börjar ge sig till känna. Skyndar på stegen lite i hopp om att hitta något bra ställe på vägen. Vill minnas att jag såg något nära hotellet. Till min besvikelse visar det sig att det var mer av ett fik och jag kommer tillbaka till hotellet helt utsvulten. Nu är goda råd dyra.
Jag kikar på hotellets restuarangmeny men den ser rätt trist ut. Därför frågar jag istället i receptionen om det finns något steakhouse på gångavstånd. Får veta att det enda de kan rekommendera ligger två kvarter bort. Sagt och gjort, det får det bli. Visserligen skulle jag gärna ha tagit en taxi till stället som pursern på LH510 rekommenderade, men i det tillstånd jag nu är, är det bäst att hålla saker enkla. Mitt blodsocker kan åka berg och dalbana ibland och då är det inte läge för utflykter.
Stället jag fått rekommenderat ser ut att ha passerat sina bästa dagar, men det är rätt mycket folk där så jag går in. Kyparen hälsar mig välkommen på spanska och jag svarar på engelska. Det är inte läge att ens försöka med spanska nu. Visar sig att han inte kan ett ord engelska men som tur är har de menyer på engelska, så det blir till att peka på det jag vill ha. Det blir givetvis en köttbit.
Genast serveras också en brödkorg som jag snabbt ger mig på - precis vad jag behöver för att inte avlida.Medan jag väntar på min mat, hinner jag reflektera lite över vad det är för ställe jag hamnat på. Det är absolut inte stans bästa - det kunde jag nog ha gissat redan innan jag klev in, men när jag börjar titta på inredningen blir man lätt orolig över att det instället är stans sämsta. Jag lägger dock märke till att det är en strid ström av loklapatrioter som kommer in och både äter och fikar, så helt fel kan det inte vara.
Till slut kommer min köttbit som serveras med pommes. Uppläggningen lämnar en hel del att önska men jag är så hungrig att det inte spelar någon roll. Det visar sig att köttbiten är rätt bra. Absolut inte den bästa jag ätit (den titeln går till en köttbit från Zuma i DFC, Dubai) men klart över medel. Om detta kommer från en så pass nedgången restaurang så undrar man ju vad man kan få på en bra sådan!
Väl utfodrad beger jag mig tillbaka till hotellet. Kroppen börjar nu säga att det är sent och dags att sova. Det är dock inte min plan. Istället tar jag min dator och går upp i loungen, eller försöker att göra det. När jag kliver in i hissen som utger sig för att åka upp, så går den till min förvåning ner. Så istället för att få åka 3 våningar upp, får jag först åka ner till lobbyn. Mycket irriterande, men till sist kommer jag upp till loungen. Där tar jag mig en Coca-Cola och skriver lite på rapporterna här.
När det till slut blir sovdags, sätter jag klockan på 09 och somnar nästan omedelbart, runt 21 lokal tid.
Morgonen därpå vaknar jag, surprise surprise, på tok för tidigt. Runt 04. Försöker somna om men det går inte så jag tar och börjar posta lite i tråden och på andra ställen på BC. Tiden flyger fram och helt plötsligt är klockan 0830. Tar en snabb dusch och går upp till loungen för lite frukost. Kommer tillbaka till mitt rum precis som mitt larm går igång på full volym.
Jag har bokat transport tillbaka till EZE kl 12 för att vara där i god tid. Jag har förstått att det ibland kan vara köer och jag hatar att vara sen, så hellre ett par timmar extra i loungen än att stressa. Men dessförinnan måste lite shopping avklaras. Jag går därför över till en galleria som ligger granne med hotellet där jag hittar det jag behöver. Väl tillbaka på hotellet börjar jag packa ihop mina saker och tittar sedan lite på TV och slösurfar i väntan på att min chaufför ska komma. 1150 ringer telefonen och receptionen meddelar att min taxi är där.
Tar hissen ned till lobbyn och checkar ut. Passar på att tacka för en kort men trevlig vistelse. Idag verkar portern ha ledigt för ingen kastar sig på mina väskor. När jag närmar mig dörren ser dock en anställd till att öppna svängdörren så jag slipper gå genom den roterande dörren de normalt sett använder. Utanför väntar min chaufför med en Citroën. Den här mannen kan ingen engelska, men vi löser det med enklare spanska och lite gestikulerande. Han vet ju redan min destination, så allt han behöver veta, är flygbolag och sedan få min underskrift på att jag kommit dit jag ville.
Vi stannar på övergångsstället precis utanför ingången och mina väskor plockas snabbt ur bakluckan. Chauffören önskar mig trevlig resa och försvinner sedan iväg. Jag vänder mig om och går mot dörren till EZE...
Forts följer...
Nästa del: Lördag eftermiddag, EZE incheckning till boarding
Last edited:
Din svenskafröken [sic] är säkert nöjd!
Sorry, hade själv en extremt petig lärare när vi är inne på ämnet...
Det är bara kul att läsa vad du hittar på för äventyr! Borde kanske skriva något om min lilla pågående Asien/USA-resa, men det är ekonomiklass så inte särskilt spännande flygmässigt!
agehall
Medlem
Bara för att man flyger ekonomi behöver det inte vara mindre intressant att läsa om, bara det är bra skrivet. Det är ju också så att även om det kanske framstår som att alla här alltid flyger minst business, så sker många sektorer i economy. Därför är det alltid bra att få uppdateringar på hur service och hårdvara ser ut hos olika bolag.
Fö vill jag inte förstöra något moment i tävlingen, även om gissningarna börjar dö ut. Jag tror dock inte att någon fått hemresan rätt än, så det kan ju vara lite av en morot för folk att satsa på en sista 5p-are.
Som ledtråd kan jag avslöjja att jag just nu sitter helt ensam i min kabin... När jag kommer till europa imorgon avslöjar jag hur hemresan gått till och skriver nog ihop det sista från EZE också.
agehall
Medlem
Mycket vill man dock fundera på "lagom" länge. Bra formuleringar tar sin tid att komma på och det är ju inte bara att skriva rakt uppochner vad som händer. Lite måste saker broderas ut för att skapa intressant läsning (hoppas jag!). Detaljer som kanske annars är ointressanta lyfts fram mer än vanligt för att få lite speciella perspektiv på saker och ting. Det krävs lite reflektion för att få till det.
Däremot är det bra att skriva saker inom ett par dagar från när det händer, annars glömmer iaf jag bort saker och sedan blir det inte av. En stor anledning till att jag gör detta är ju för att jag själv ska komma ihåg hur bra man kan ha det. Att andra också kan ha glädje av det är bara en bonus!