Senaste nytt

Reserapport: Lufthansa A380 Business Class Stockholm-Tokyo

NiNE

Medlem
Så blev det äntligen dags att åka till Tokyo då, efter att ha bokat resan sisådär en nio månader i förväg. Tack vare bc.se och alla trixiga medlemmar lyckades jag få till en bokning med SAS Amex 2-4-1 på Lufthansa. Observera dock att detta skedde aug-12, då det fortfarande var möjligt att få Tallinn-agenterna att göra ett undantag när SAS var fullbokat och då istället boka med *A. Jag var naturligtvis störtnöjd med min bokning och när min längtan blev för stark gick jag in och läste "The menu thread" och liknande på Flyertalk för att få lite försmak om vad som väntade.

Resrutten blev ARN-FRA-NRT med Lufthansa både dit och hem. Resesällskapet blev en fru och en INF (både dit och hem). Samma resesällskap hade året innan flugit ARN-ORD i C med SAS (se reserapport) utan alltför stora svårigheter, så förhoppningen var att denna något längre flygning skulle gå minst lika bra.

Bonusprogram: Eurobonus
Flygbolag: LH
Kabinklass: Business
Antal poäng: 135.000 med Amex 2-4-1
Skatter & avgifter: 3795 kr/person = 7590 SEK totalt
När: apr 2013
Bokad: aug 2012


Avresa skedde precis innan påsk, vilket märktes på Arlanda. Jag har nog aldrig sett så långa köer till *A-incheckningen, och på vår korta promenad förbi Economy-kön hörde jag ett flertal människor säga att det inte fanns en chans att de skulle hinna med sina flygningar. Vid Business-incheckningen gick allt naturligtvis extremt fort, med många diskar öppna och max ett sällskap före i varje kö. Vårt bagage prio-taggades och vi ombads även att checka in vår paraplyvagn på grund av "fackliga regler" (?). Även barnvagnen fick då en prio-tagg och vi tassade snabbt vidare säkerhetskontrollen. Eftersom vi hade med knodden hade vi massor av mat och dryck i handbagaget, och bara man pekar på lillen tycks det alltid vara ok.

Loungen på Arlanda känner ni till vid det här laget, så den utelämnar jag i denna reserapport. Lufthansa business class intra-Europa däremot kanske kan vara intressant. Det tyckte jag i alla fall innan jag boardade, men numera är jag av annan uppfattning. Att betala extra för att åka Lufthansa Business Class inom Europa känns inte alls motiverat. En varm medioker måltid och seatblock i mitten är för min del inget jag är beredd att betala särskilt mycket extra för. Jag förstår SAS resonemang bättre nu angående varför de slopar Business Class inom Europa.

Flygbolag: Lufthansa
Klass: C
Rad: 1
Flight: LH801
Flygplanstyp: A321
Avgång: 10:05
Ankomst: 12:20


Stolarna var likadana genom hela kabinen, i Business såväl som Economy. Ett litet skynke separerade klasserna och i Business var samtliga mittensäten blockerade med en plastställning som inte gick att rubba (hade annars varit fint att ge vår INF en egen plats).

1889645.jpg
Bilden lånad från airliners.net​

Dryckesvagnen rullades ut och den trevliga flygvärdinnan var hjälpsam och proffsig. Lite artighetsgulligull bjöd hon också på gentemot dagens yngste passagerare, och när vi berättade att vi skulle vidare på en elvatimmarsflygning till Tokyo efter denna blev hon aningen förskräckt och önskade oss lycka till. Maten rullades ut strax därefter, och eftersom denna avgång var på förmiddagen bjöds det någon form av lättare lunch.

IMG_3436.JPG

IMG_3438.JPG

Någon förklaring på vad som var på brickan fanns eller gavs inte. Bröd delades ut och med undantag för mitt franskinspirerade val (croissant) därifrån så stod nu en ganska tyskinspirerad bricka framför mig: Schwarzwald-aktig skinka, mögelost, en liten wurst i tomatsås med bulgur och en liten äppelkaka. Inget märkvärdigt och inget direkt spännande, men ändå en ok måltid för en sådan kort flygning. Personalen gick förbi ibland och frågade någon gång om vi önskade mer att dricka. Efter måltiden tittade jag snabbt in på toaletten längst fram i kabinen och kunde konstatera att den såg precis ut som en dito i economy class.

Väl framme i Frankfurt hade jag sett fram emot att kolla in den nybyggda loungen som fått fina vitsord här på bc.se. Med en transfertid på 65 minuter trodde jag ändå att jag skulle hinna in för att trycka i mig en muffin och ta några bilder, men tyvärr gick det inte. Det fick bli raka vägen till nästa flight istället.

Flygbolag: Lufthansa
Klass: C
Rad: 11
Flight: LH710
Flygplanstyp: A380
Avgång: 13:25
Ankomst: 08:35 (+1)

Väl framme vid gaten hade de flesta redan boardat. Vi tog vår ettåring i famnen och gick ombord den fullsatta bjässen. Det är en kul känsla att gå igenom business-kabinen med ett litet barn i famnen och se i stort sett varenda person tänka tanken "nejnejnej, jag hoppas verkligen inte att de har en plats nära mig". Jag hade försökt boka mittenplatserna på rad 11, men den var tagen och jag hoppades på att ha turen att få byta till denna plats senare. Det var en av få platser i business med möjlighet att montera en barnsäng, och dessutom ville jag sitta så långt fram som möjligt för att inte riskera att maten jag valde hade tagit slut. Vi satte oss ner på våra ordinarie platser och fick snabbt hjälp av en proffsig steward som förstod vår önskan utan att jag ens behövde säga något. Några minuter senare hade han pratat med passageraren på rad 11 som var vänlig nog att byta plats med oss.

Så var det då dags att utforska Lufthansas A380. Jag har tidigare åkt A380 i C med TH (se
"reserapport") och hade därför höga förväntningar på hur Lufthansa levererade i samma flygplanstyp. Stolen, konfigurerad i 2-2-2, visade sig vara ganska lik SAS motsvarighet på långlinjer i många avseenden.

Lufthansa-A380-Business-Class-Seat-in-Bed-Position.aspx.jpg
Bilden lånad från biztravelguru.com​

Fjärrkontrollen erbjöd snabbknappar för sitt-, vilo- och sovläge samt massage och svårmanövrerade knappar för övrig stolsjustering. Knappar och menysystem för AVOD-systemet var logiska och smidiga, och på baksidan fanns fullt tangentbord och spelknappar.

IMG_3495.JPG

IMG_3497.JPG

Dags för matservering! Jag visste naturligtvis exakt vad som skulle serveras efter mina noggranna efterforskningar. Även om jag inte förstod allt som den japanska menyn innehöll så var jag säker på att det var den jag skulle ha. Först och främst, menyn för Western Cuisine:

Förrätter:
Involtini of Veal filled with Scamorza and sun-dried Tomatoes
Buffalo Mozzarella Cheese on Salad served with Wild Garlic Dressing
Smoked Fillet of Tuna with Olive Cream, Pesto flavored Potato Salad

Varmrätter:
Prawns with Ragout of Artichokes and Gnocchi, Basil flavored Olive Oil
Panzarotti filled with Tomatoes, accompanied by Leaf Spinach and Walnuts
Delicate Lamb Stew with Lemon and Parmesan Sauce, White Bread Dumplings

Ost:
Grana Padano Cheese, Provolone, Cambozola
Crema di Balsamico, sun-dried Tomatoes, toasted Pine Nuts

Dessert:
Panna Cotta with white Chocolate, Strawberries and Basil Oil[/CENTER]


Och den japanska menyn:

Sakizuke:
Strips of smoked salmon, pickled blossoms enhanced by yolk and vinegar sauce

Men:
Green tea noodles with wasabi and chives

Hassun:
Maki sushi with cucumber, king prawn sushi, Japanese omelette with seaweed, crab meat pie, sweet fried polard patties, green asparagus and sautéed tomatoes, egg gratinated scallops garnished with marinated lily bulb

Dainomono:
Sliced tenderloin of beef with Japanese miso sauce, ragout of eggplant, carrot and shiitake mushroom, green asparagus and steamed japanese rice

Sumono wan:
Marinated yellow and pink radish, marinated Japanese cucumber

Dessert:
Wagashi, soy bean tartlet, fresh fruit

Det fina med den japanska menyn verkade ju vara att där fick man "the works", men för the Western menu var man tvungen att välja bland rätterna. Det vattnades i munnen på mig och jag såg fram emot att kasta mig över de japanska läckerheterna, men döm av min förvåning när de istället har börjat serveringen längst bak, och jag därför får beställa sist av alla i hela business-kabinen! Ve och fasa, den japanska menyn har naturligtvis tagit slut och kvar fanns de ointressanta rätterna från menyn jag knappt hade kastat ett öga på. Förklaringen från flygvärdinnan var att "den japanska menyn tar oftast slut på utvägen, men prova att beställa den på vägen hem istället. Då tar den sällan slut, eftersom folk som åker hem från Japan har tröttnat på japansk mat." Så det här händer varje gång på utresan alltså, varför inte packa lite mer nästa gång då, tänkte jag tyst för mig själv. Nåväl, det fick bli tonfisk och involtini till förrätt:

IMG_3451.JPG

IMG_3454.JPG

IMG_3455.JPG

IMG_3456.JPG

Båda var bra, men jag var fortfarande bitter över att inte ha fått det jag egentligen ville. Serveringen var trevlig och rätterna presenterades på ett aptitligt vis efter att plastlock och liknande hade avlägsnats av personalen. Salt och peppar i små plastströare var väl däremot inte så hemskt exklusivt. Till varmrätter valde vi lammgryta respektive räkor, men i det här ögonblicket blev det för svårt att få fram kameran då jag hade fullt upp att hålla koll på ettåring, två matbrickor på ett bord, nappflaska och ipad med Alfons Åberg på repeat.

Dessertvagnen rullades sedan ut. Den var laddad med frukt, pannacotta och ost. Till detta fick man en chokladhare från Lindt, eftersom det var påsktider. Jag skippade champagne, men for the record ska det väl nämnas att det bjöds på Duval Leroy Brut ombord (årgång okänd).

IMG_3460.JPG

Därefter besökte jag toaletten, mest i utforskningssyfte. Jag var imponerad av Thais toalett på A380, och jag hade trott att Lufthansas motsvarighet skulle se hyfsat likadan ut (sånär som på färgerna). Det visade sig dock vara ett helt felaktigt antagande, där Lufthansas variant var oerhört avskalad och tråkig. Trevligt med fönster ut mot vingen, men det var också det enda som muntrade upp. På en liten hylla fanns handkräm och munskölj i småflaskor, som jag antog att man kunde ta. Övriga passagerare använde dock en liten mängd av respektive produkt och ställde tillbaka flaskan. Att dela munskölj med mina medpassagerare var inget jag var speciellt sugen på.

IMG_3439.JPG

IMG_3440.JPG

IMG_3441.JPG

En annan sak jag upplevde som annorlunda jämfört med Thai var att denna kabin inte alls var lika tyst. Thai-flygningen var så tyst att jag förvånades, men denna flygning lät precis som alla andra, med ett ständigt dovt brusande från motorerna. Det var dock inget som störde speciellt mycket, så det var heller inga problem att sova lite efter maten. Personalen kom med en barnsäng som enkelt och smidigt monterades på väggen framför våra säten.

Frukostserveringen satte sedan igång. Även här gick det att välja mellan Western eller Japanese cuisine. Menyn för western:

Fresh fruit

Edam, cream cheese with vegetables, rolled filet of turkey ham, cherry tomato, carrot stick

Scrambled egg with Chives, fried pork sausage, roasted potato cake


Och den japanska menyn:

Zensai:
Japanese omelette, chili cod roes, chicken pie glazed with marinated brassica and dices starch jelly

Kobachi:
Stewed radish and carrot with tofu and green peas

Dainomono:
Marinated and fried salmon in soy bean pie, tofu roll with filling, ragout of sugar snap peas, radish and carrots accompanied by Japanese steamed rice

Miso shiru:
Miso soup

Kudamono:
Fresh fruit

Valet var ju lika givet denna gång, och som tur var fanns det kvar av den japanska menyn. En mycket god och fräsch meny, trots att jag inte visste vad jag åt i vissa fall.

IMG_3461.JPG

IMG_3462.JPG

Jag återkommer med mer senare, bland annat bilder på amenity kits, lounger på NRT samt hemresa!
 
Tack för inblicken i A380! Schysst av SAS att ordna med LH-biljetter, lite dyrare visserligen med deras skatter/avgifter jfrt med SAS antar jag.

Fick ni inget att dricka alls när du avböjde champagne? Ser inte ett enda glas på bilderna, men kanske 1-åringen redan rivit ner dem vid fototillfället...? ;)
 

joemume

Medlem
Tror faktiskt vi flög med samma flight (och i C-kabinen) som er ner till FRA. Utresa 28 mars.... Hoppas resan till NRT med barnet gick bra!
 

Stefan62

Medlem
Hmmm...jag väljer alltid plats långt fram i kabinen just för att valet av "mat" inte ska begränsas av att något tagit slut...men varför börjar man ibland serveringen bakifrån?
 

Mr.A

Medlem
För mig en undermålig produkt, åkte också denna rutt i påsktider och både japansk meny och frukost var slut, långsam service, det tog 40 minuter innan jag fick aperitif, eftersom de börjar bakifrån, Hemresan med Swiss var däremot fantastisk...
 
Toppen