Kris
Medlem
Resan CPH-NRT gjordes med SAS A340 i C. Hoppar över denna del då det redan finns relativt mycket skrivet om SAS kabin å service. Istället kommer här några rader om resan tillbaka till Öresundsregionen via: NRT-IST-CPH.
TK51 NRT-CPH
Narita Express stod för transportservice från Shinjuku till Narita. Klanderfritt med japansk precision. Öresundstågen har lite att lära här... Väl på Narita gick incheckning och security smärtfritt. Som vanligt ställde jag mig frågan hur många knapptryckningar det behövs för ett sällskap på två med förbokade säten och ett bagage. Frågan blev inte besvarad den här gången heller.
Narita Express @ Shinjuku station Tokyo
Narita Express interiör
Lounge
Vi blev anvisade till Uniteds lounge, då den var närmast gaten. Tiden var knapp (15min tillgodo före boarding) så det var ingen idé att köra gatlopp mot ANA-loungen. Även då den/de sägs vara bättre på NRT än KIX, som jag tidigare besökt, var det inte värt mödan. United loungen levererade som förväntat; inte alls. Några torra sushirullar och kakor. That's it! Tur att de obligatoriska japanska ölupphällningsmaskinerna fanns så att man kunde roa sig med dem. Det är faktiskt väldigt underhållande, värt resan bara det!
United Club lounge – på temat stort, men dåligt
Dignande buffet i United Club lounge NRT
Stora nöjet i Japanska lounger – den perfekta pilsnerupptappningen!
Boarding
Smidigt med separat boarding och landbro för C. Inget klydd!
Turkish Airlines 777-300ER, oh yes!
På NRT bemödar man sig med att öppna två dörrar till flyget, oh yes igen!
Lite saft å choklad för nyanlända passagerare
Kabinen
Turkish nya 777-kabin är nice. Fyra rader med 2-3-2 konfiguration. Kan dock tilläggas att jag inte frivilligt hade valt ett mittensäte. Lite trisst om man har pungat upp en smärre förmögenhet för att finåka och hamnar mellan två snarkande monster eller annat valfritt obehagligt scenario. Seat pitch ger möjlighet för de flesta långväxta att sträcka på benen och slänga upp fötterna på ottomanen framgör. Mycket trevligt. Summa summarum en top of the line- kabin.
Stor skärm, gott om benutrymme (allt är relativt…) och bra med förvaring
Mitt hem de närmaste 13h
Fyra rader 2-3-2-konfiguration
Något sydligare rutt än SK-kärran. Följaktligen ca 2h längre flight.
Utsikt över snötäckta berg i Japan
Mat
Efter dryckesbeställning skeppade kocken ut små snacks i väntan på det som komma skulle. Lite out att vi fick besked om att ändra vinval 10 min senare. Verkar som att de just insett att de inte stashat upp tillräckligt. Nåväl, alternativ B funkade fint det också.
Snacks
Nästa minus uppstår några minuter senare. Placerad på 4K/4J var vi längst bak i bussinesskabinen och fick följdaktligen beställa mat sist. Två av tre alternativ var slut!! Endast nudelrätt kvar --> dagens I-landsproblem har uppstått. Efter lite suckande erbjöd sig mannen i "Lady och Luffsen-kockmössa" att sno ihop något han kallade en turkisk kycklingrätt. Lite flexibelt trots allt. Resultatet av flexibiliteten var dock inte överst på betygskalan. Nåväl...
Blandat gods till förrätt. Gott!
Kockens improviserade kycklingrätt. Inte så värst spännande.
Efterrätt i dunkel belysning. Den stora blobben längst upp är någon form av chokladtingest.
2nd serving; inget spektakulärt, som en bra inter-europa-måltid. Här fick vi de val som vi ville osv.
Förrätt på 2nd serving
Menyn i korthet
Delar av menyn
IFE
Nu börjar äntligen kvaliteten på IFE börja närma sig vad man kan få ut av en $200 kinesisk tablet... (dessutom är skärmen faktiskt är större för IFEn än godtycklig tablet, så vi kan kalla det oavgjort). Jag har notoriskt vägrat använda IFE-system då musik och film ofta blir fullkomligt slaktade av dåliga skärmar och brusande ljud. Men bildkvaliteten i denna 777-300ER är faktiskt helt ok. Brusigt ljud är dock fortfarande ett faktum. Stekte en rulle med Matt Damon, funkade finfint.
Service
Väldigt stor variation mellan de som arbetade i kabinen. Några var extremt tillmötesgående medan andra korta i tonen och på gränsen till vresiga. Inget specifikt att klaga på, mer den generella atmosfären som lätt kunde höjas några snäpp med enkla medel.
13h senare…
IST-CPH TK1787
Jag har tidigare bara flugit p2p till IST, vilket funkat fint (Istanbul är för övrigt en väldigt trevlig by som rekommenderas varmt). Anslutningar verkar dock vara ett lotteri. Ett antal av resenärerna från NRT blev informerade om problem med anslutningar i IST redan innan avfärd från NRT. Detta trots att kärran (TK51) gick enligt tidtabell från NRT. Kommentarer från cabin crew: "you may reach it but will most likely arrive tomorrow" etc. TKs expansion har fått IST att jäsa över rejält.
Vår trippelsjua från NRT landade 10min efter tidtabell på grund av en extra snurr vid inflygning (kö). Dock tog det ca 50 min innan vi kom till terminalen i huvudsak för att taxa runt för att slutligen stanna vid något som kändes en oerhört provisorisk uppställningsplats. Fullt med bråte på ena sidan och ett annat TK-flyg på sniskan på andra sidan (om vår 777 baxats några tiotal meter längre hade det varit fysisk kontakt mellan två plan). Det hela liknade en panikparkering vid byte av flyktbil efter ett misslyckat Guldfyndrån. Vår flyktbil i det här fallet bestod av en buss som tog oss till terminalen efter slalom bland bråte, hangarer och vad som kändes som ett decennium av Boeing och Airbus samlade produktion (alla med TK-logga; deras expansion känns enorm).
Väl i terminalen var det bara att spänna hjälmen och kuta till nästa gate, som givetvis också var en bussgate. Som väntat var det ingen rusch vid boarding trots att vi anlände gaten mindre än 10 min innan take-off. Men, you never know... hade varit surt att missa anslutning till vår kära Øresunds-hub.
Så några ord om flygturen. Kabinen i A321-200 hade en klar sovjetkänsla. Dock creds för att det är en "riktig" C-kabin och inte bara blockade säten. Endast 7 pax i C, så servicen var väldigt snabb och effektiv. Dock var inte aptiten på topp efter allehanda frosseri under longhaul-flighten, men det är ju en annan femma…
TK A321-200 C-säte i Sovjet-stil
Något suddig C-kabin CPH-IST
Slutsats
Trots några mindre fadäser; åk gärna med Turkish Airlines longhaul i C, med viss reservation för att pressa sig igenom ett byte på IST (med mindre du har väldigt gott om tid. Loungen lär ju dessutom vara förträfflig, vilket icke fick upplevas denna gång)
God tur!
TK51 NRT-CPH
Narita Express stod för transportservice från Shinjuku till Narita. Klanderfritt med japansk precision. Öresundstågen har lite att lära här... Väl på Narita gick incheckning och security smärtfritt. Som vanligt ställde jag mig frågan hur många knapptryckningar det behövs för ett sällskap på två med förbokade säten och ett bagage. Frågan blev inte besvarad den här gången heller.
Narita Express @ Shinjuku station Tokyo
Narita Express interiör
Lounge
Vi blev anvisade till Uniteds lounge, då den var närmast gaten. Tiden var knapp (15min tillgodo före boarding) så det var ingen idé att köra gatlopp mot ANA-loungen. Även då den/de sägs vara bättre på NRT än KIX, som jag tidigare besökt, var det inte värt mödan. United loungen levererade som förväntat; inte alls. Några torra sushirullar och kakor. That's it! Tur att de obligatoriska japanska ölupphällningsmaskinerna fanns så att man kunde roa sig med dem. Det är faktiskt väldigt underhållande, värt resan bara det!
United Club lounge – på temat stort, men dåligt
Dignande buffet i United Club lounge NRT
Stora nöjet i Japanska lounger – den perfekta pilsnerupptappningen!
Boarding
Smidigt med separat boarding och landbro för C. Inget klydd!
Turkish Airlines 777-300ER, oh yes!
På NRT bemödar man sig med att öppna två dörrar till flyget, oh yes igen!
Lite saft å choklad för nyanlända passagerare
Kabinen
Turkish nya 777-kabin är nice. Fyra rader med 2-3-2 konfiguration. Kan dock tilläggas att jag inte frivilligt hade valt ett mittensäte. Lite trisst om man har pungat upp en smärre förmögenhet för att finåka och hamnar mellan två snarkande monster eller annat valfritt obehagligt scenario. Seat pitch ger möjlighet för de flesta långväxta att sträcka på benen och slänga upp fötterna på ottomanen framgör. Mycket trevligt. Summa summarum en top of the line- kabin.
Stor skärm, gott om benutrymme (allt är relativt…) och bra med förvaring
Mitt hem de närmaste 13h
Fyra rader 2-3-2-konfiguration
Något sydligare rutt än SK-kärran. Följaktligen ca 2h längre flight.
Utsikt över snötäckta berg i Japan
Mat
Efter dryckesbeställning skeppade kocken ut små snacks i väntan på det som komma skulle. Lite out att vi fick besked om att ändra vinval 10 min senare. Verkar som att de just insett att de inte stashat upp tillräckligt. Nåväl, alternativ B funkade fint det också.
Snacks
Nästa minus uppstår några minuter senare. Placerad på 4K/4J var vi längst bak i bussinesskabinen och fick följdaktligen beställa mat sist. Två av tre alternativ var slut!! Endast nudelrätt kvar --> dagens I-landsproblem har uppstått. Efter lite suckande erbjöd sig mannen i "Lady och Luffsen-kockmössa" att sno ihop något han kallade en turkisk kycklingrätt. Lite flexibelt trots allt. Resultatet av flexibiliteten var dock inte överst på betygskalan. Nåväl...
Blandat gods till förrätt. Gott!
Kockens improviserade kycklingrätt. Inte så värst spännande.
Efterrätt i dunkel belysning. Den stora blobben längst upp är någon form av chokladtingest.
2nd serving; inget spektakulärt, som en bra inter-europa-måltid. Här fick vi de val som vi ville osv.
Förrätt på 2nd serving
Menyn i korthet
- Pre-flight drinks: vatten, OJ, en röd och en gul drink (alkoholfri). Kan tilläggas att den röda jordgubbsliknande drinken smakade identiskt med den gulaktiga citron/lime
- Aptitretare och nötter med dryck
- Förrätt i form av kanapéer och svampsoppa
- Huvudrätt: lamm, tonfisk eller nudlar som i vårt fall blev till kyckling...
- Desserter från vagnen i form av lite blandade kaloribomber
- Andra serveringen bjöd laxförrätt följt av lamm eller pastarätt
- Snackbuffé mellan målen bestod av några torra mackor och turkiskt snacks. Här är faktiskt SAS snacksbuffé mer trevlig och varierad.
Delar av menyn
IFE
Nu börjar äntligen kvaliteten på IFE börja närma sig vad man kan få ut av en $200 kinesisk tablet... (dessutom är skärmen faktiskt är större för IFEn än godtycklig tablet, så vi kan kalla det oavgjort). Jag har notoriskt vägrat använda IFE-system då musik och film ofta blir fullkomligt slaktade av dåliga skärmar och brusande ljud. Men bildkvaliteten i denna 777-300ER är faktiskt helt ok. Brusigt ljud är dock fortfarande ett faktum. Stekte en rulle med Matt Damon, funkade finfint.
Service
Väldigt stor variation mellan de som arbetade i kabinen. Några var extremt tillmötesgående medan andra korta i tonen och på gränsen till vresiga. Inget specifikt att klaga på, mer den generella atmosfären som lätt kunde höjas några snäpp med enkla medel.
13h senare…
IST-CPH TK1787
Jag har tidigare bara flugit p2p till IST, vilket funkat fint (Istanbul är för övrigt en väldigt trevlig by som rekommenderas varmt). Anslutningar verkar dock vara ett lotteri. Ett antal av resenärerna från NRT blev informerade om problem med anslutningar i IST redan innan avfärd från NRT. Detta trots att kärran (TK51) gick enligt tidtabell från NRT. Kommentarer från cabin crew: "you may reach it but will most likely arrive tomorrow" etc. TKs expansion har fått IST att jäsa över rejält.
Vår trippelsjua från NRT landade 10min efter tidtabell på grund av en extra snurr vid inflygning (kö). Dock tog det ca 50 min innan vi kom till terminalen i huvudsak för att taxa runt för att slutligen stanna vid något som kändes en oerhört provisorisk uppställningsplats. Fullt med bråte på ena sidan och ett annat TK-flyg på sniskan på andra sidan (om vår 777 baxats några tiotal meter längre hade det varit fysisk kontakt mellan två plan). Det hela liknade en panikparkering vid byte av flyktbil efter ett misslyckat Guldfyndrån. Vår flyktbil i det här fallet bestod av en buss som tog oss till terminalen efter slalom bland bråte, hangarer och vad som kändes som ett decennium av Boeing och Airbus samlade produktion (alla med TK-logga; deras expansion känns enorm).
Väl i terminalen var det bara att spänna hjälmen och kuta till nästa gate, som givetvis också var en bussgate. Som väntat var det ingen rusch vid boarding trots att vi anlände gaten mindre än 10 min innan take-off. Men, you never know... hade varit surt att missa anslutning till vår kära Øresunds-hub.
Så några ord om flygturen. Kabinen i A321-200 hade en klar sovjetkänsla. Dock creds för att det är en "riktig" C-kabin och inte bara blockade säten. Endast 7 pax i C, så servicen var väldigt snabb och effektiv. Dock var inte aptiten på topp efter allehanda frosseri under longhaul-flighten, men det är ju en annan femma…
TK A321-200 C-säte i Sovjet-stil
Något suddig C-kabin CPH-IST
Slutsats
Trots några mindre fadäser; åk gärna med Turkish Airlines longhaul i C, med viss reservation för att pressa sig igenom ett byte på IST (med mindre du har väldigt gott om tid. Loungen lär ju dessutom vara förträfflig, vilket icke fick upplevas denna gång)
God tur!