ACervin
Medlem
Tillbringade helgen i Sydney. En svårslagen stad med vattnet, människorna, restaurangerna. Kom dit en fredag då nytt värmerekord slogs, 46 grader. Tog färjan till Manly för att svalka mig. Men det var som att stå i en fön med värmen på det högsta. Hjälpte inte. Klockan halv åtta på kvällen blåste det upp kraftigt och efter 10 minuter var det 23 grader varmt. Skönt.
Men egentligen vill jag prata om en gatstump. Jag bodde på Holiday Inn, Potts point, vilket är ovanpå tunnnelbanestationen, Kings Cross. De flesta håller sig här, ett område fyllt av nattliga nöjen. Men om man följer skyltarna mot St Vincents Hospital. Jag skulle träffa kollegor där. Går över den breda Williamstreet , tar den vänstra gatan, Victoria street, gå inte åt fel håll den heter Victoria street även i Kings Cross området. Darlinghurst heter det här. Gatstumpen är kanske 200 meter lång. Har du nått fram till Kinghorn Cancer Center har du gått färdigt. Det tar inte så många minuter. Men om man tillbringar några timmar kommer man att upptäcka att det är här Sydneyborna från Paddington-Darlinghurst rör sig. På bar Coluzzi som legat där i över 50 år känner alla alla. Alla tilltalas med namn. Långsamt läser man tidningen över en flat white. Hundarna är lika välkomna som gamla tanter med rullator. Tanterna och hundarna blandas med tatuerade muskelbyggare, alla är välkoman. Det är mina kollegors kontor. Kaffet är sublimt och lax mackan med avocado är rustik, rejäl och riklig. Hederlig mat utan krusiduller. Att sitta här och njuta av folklivet är en lisa för själen. Jag hade inga kontanter. Inga problem, en blick och en sekundsnabb bedömning, du kan betala när du har tid.
Lite längre ner på gatan, snett mittemot ligger Messina. Ett glasslaboratorium i brunt och orange sextiotalsstuk. Köer långt ut på gatan oavsett tidpunkt. Kanske den bästa glass jag ätit. Jag var där tre gånger på två dagar. Bry er inte om kön ut på gatan. Kläm dig mellan den rudimentära bänken och folk som står och väntar och ställ dig längst in. Man bearbetar kön från båda hållen. Det tar inte många minuter innan du har något alldeles extra i handen.
Ett glass paradis. Ställ dig längst in i hörnet.
På kvällen Thai restaurangen, Spice I am. Tidigare, Little Creatures Pale Ale på puben som ligger precis innan Kinghorn Cancer Center. Jag inser plötsligt att jag nog aldrig ätit Thai mat i den högre kulinariska skolan. Det här var något helt annat än Thai restaurangen på hörnet. Elegant, vackert, spännande, vilka kombinationer. Tyvärr inga bilder. En ganska mörk restaurang. Förutom de här tre ställena finns det nog ett 30 tal till att besöka. Har ni vägarna förbi, spendera ett par timmar här, men gå långsamt, det ät lätt att missa.
Men egentligen vill jag prata om en gatstump. Jag bodde på Holiday Inn, Potts point, vilket är ovanpå tunnnelbanestationen, Kings Cross. De flesta håller sig här, ett område fyllt av nattliga nöjen. Men om man följer skyltarna mot St Vincents Hospital. Jag skulle träffa kollegor där. Går över den breda Williamstreet , tar den vänstra gatan, Victoria street, gå inte åt fel håll den heter Victoria street även i Kings Cross området. Darlinghurst heter det här. Gatstumpen är kanske 200 meter lång. Har du nått fram till Kinghorn Cancer Center har du gått färdigt. Det tar inte så många minuter. Men om man tillbringar några timmar kommer man att upptäcka att det är här Sydneyborna från Paddington-Darlinghurst rör sig. På bar Coluzzi som legat där i över 50 år känner alla alla. Alla tilltalas med namn. Långsamt läser man tidningen över en flat white. Hundarna är lika välkomna som gamla tanter med rullator. Tanterna och hundarna blandas med tatuerade muskelbyggare, alla är välkoman. Det är mina kollegors kontor. Kaffet är sublimt och lax mackan med avocado är rustik, rejäl och riklig. Hederlig mat utan krusiduller. Att sitta här och njuta av folklivet är en lisa för själen. Jag hade inga kontanter. Inga problem, en blick och en sekundsnabb bedömning, du kan betala när du har tid.
Lite längre ner på gatan, snett mittemot ligger Messina. Ett glasslaboratorium i brunt och orange sextiotalsstuk. Köer långt ut på gatan oavsett tidpunkt. Kanske den bästa glass jag ätit. Jag var där tre gånger på två dagar. Bry er inte om kön ut på gatan. Kläm dig mellan den rudimentära bänken och folk som står och väntar och ställ dig längst in. Man bearbetar kön från båda hållen. Det tar inte många minuter innan du har något alldeles extra i handen.
Ett glass paradis. Ställ dig längst in i hörnet.
På kvällen Thai restaurangen, Spice I am. Tidigare, Little Creatures Pale Ale på puben som ligger precis innan Kinghorn Cancer Center. Jag inser plötsligt att jag nog aldrig ätit Thai mat i den högre kulinariska skolan. Det här var något helt annat än Thai restaurangen på hörnet. Elegant, vackert, spännande, vilka kombinationer. Tyvärr inga bilder. En ganska mörk restaurang. Förutom de här tre ställena finns det nog ett 30 tal till att besöka. Har ni vägarna förbi, spendera ett par timmar här, men gå långsamt, det ät lätt att missa.
Last edited by a moderator: