Senaste nytt

Några funderingar i huvudet på en lätt senildement flygande 73-åring

Dessa spalter är fyllda av lyx och glam från perfekta resor i 1:a klass. Törhända kan det därför vara på plats med några funderingar från den gångna helgens totalt havererade resa Phuket – Arlanda.

Jag brukar berömma mig själv med att vara en riktig ”globetrotter” som lite nonchalant släntrar in på flyg över hela jorden med bara en liten ryggsäck käckt slängd på axeln.

Bland alla mina resmål är just Phuket en ständigt återkommande destination eftersom jag har företag, fastigheter samt inte minst en hustru boendes där. Nej då – hon är synnerligen svensk och styr mig och vårt lilla imperium med fast hand samt kräver regelbunden närvaro.

Lite så där övermaga slänger vi oss med att ”ta 1340-pendeln” från ARN. Nu har detta utökats med Thais utmärkta initiativ att förutom de dagliga förbindelserna till Bangkok även två gånger i veckan köra direkt till Phuket. Bra avgångstid på kvällen kl. 2040 så att jag har hela dagen ograverad för andra sysslor.

Tyvärr finns det ingen retur från Phuket utan det blir att resa via Bangkok.

Behöver jag påpeka att alla avgångar för det mesta går totalfyllda. ”Hallå SAS – vad sysslar Ni med…?”

Avsaknaden av gamla tiders hederliga biljetter gör att jag på ålderns höst börjar slarva med att printa ut mina bokningar utan bara gör noteringar i min (självklart manuella) almanacka när jag bokat min resa.

Jodå – systemet har sina brister vilket innebär att jag då och då måste kontrollera när jag verkligen skulle åka.

Denna lördag släntrar jag in på Phuket International Airport och fascineras som alltid över den totalt meningslösa säkerhetskontrollen vid terminalens ingångar. Bagaget slängs på en rullband där en oftast galant kontrollant pratar med sina vänner istället för att titta på skärmen. När det piper i portalen så tittar inte ens den ansvarige på mig utan viftar lite planlöst i luften med sin detektor utan att avbryta samtalsstunden. Du skulle kunna ta med Dig en A-bomb utan att väcka någon uppmärksamhet.

Framme vid incheckningen kommer chocken….: ”Du skulle ha rest igår…” – Jaha, och allt är fullbokat till Stockholm de närmaste fem dagarna.

Hon hittar en plats på planet till Bangkok, men sedan är det i dubbel bemärkelse kört. OK – min erfarenhet är att det i praktiken aldrig är ”fullt” så istället för att återvända till hemmets trygga och sköna ro så chansar jag.

Den ”borne globetrottern” finner säkert på råd.

Eftersom jag denna gång släpar på en väska full med bokföringspärmar så blir det i Bangkok att börja från ruta ett och sedan starta ett tröstlöst letande efter tänkbara möjligheter att komma vidare i det kaos som kännetecknar denna terminal med alla långdistansplan som alla tycks avgå just på nattkvisten.

Med ett välputsat kreditkort samt diverse guldglänsande flygbolagskort överlastade med ”points” så behöver jag icke direkt oroa mig för uppkommande kostnader.

Enklast borde det ha varit att direkt besöka resp. flygbolags biljettkontor och börja schackra. Men försök att hitta ett Thai eller SAS-kontor i incheckningsområdet….!

Så det blir till att på asiatiskt manér se helt övermänsklig ut samt (osynlig) slingra sig fram till olika incheckningsdiskar och med det begränsade förrådet av totalt obegripliga Thai-ord efterhöra eventuella ”no show”.

Att komma till Stockholm verkar totalt kört men det finns även två avgångar till Köpenhamn. ”Solly, solly….”!

De tvenne Thai-gentlemän som bevakar ingången till det aktuella incheckningsområdets totala kaos åser roat mina ansträngningar. De har redan försökt övertyga mig om uppdragets omöjlighet genom att på skrynkliga faxkopior peka på bristen på platser. När jag återkommer för att hämta min bagagevagn som de vänligt åtagit sig att övervaka halar den ena upp en nalle och börjar en lång palaver.

När jag vid denna tidpunkt känner mig besegrad och kollar möjligheterna att uppsöka ett hotellrum och slicka mina sår så glider en ytterst diskret gentleman i kritstrecksrandig kostym upp vid min sida och nästan viskar; ”Min herre har svårt att finna en ledig plats…”?

Efter 30 års erfarenhet av Thailand så har jag lärt mig att det inte finns något som inte kan lösas med en rejäl bunt Thailändska Bath.

Han tar emot mina önskemål, skriver ner mina pass-uppgifter och ber mig avvakta en stund.

Nja – en ”liten stund” blev en halv timme. Och så dyker han upp med en bokningsbekräftelse Bangkok – Copenhagen med Thai. Bolaget där det inte fanns några platser…!

En lämplig summa Bath byter ägare och på samma diskreta sätt dyker en förtjusande dam upp, tar hand om min bagagevagn och alla papper samt gör en fantastisk inbrytning i incheckningsområdet där på en tom disk befintlig skylt med ”closed” snabbt plockas ner!

Så var jag ”inne i systemet” – d.v.s. stod i de oändliga köerna till säkerhetskontrollen. Nu är jag som mina barnbarn plägar uttrycka det; ”ödmjuk men en smula bitter”!

Om säkerhetskontrollerna i Phuket är bara löjliga så tar man igen det här i Bangkok med råge. Tjänstgörande personal måste vara utexaminerade från någon forntysk överlevnadsenklav i Argentina. Tja, Ni vet säkert hur det går till. Så när jag står i kö på flerdubbla led börjar jag fantisera om någon form av ”civil olydnad”.

Här skall tusentals resenärer trakasseras till ytterligheter i ett säkerhetstänkande som inte står i proportion till riskerna. Tänk om vi gjorde uppror…??

Exempelvis bara marscherade rakt igenom säkerhetskontrollen. En folkmassa som bara sköljde in i avgångshallen…?

Tja – skulle man stoppa alla avgångar och med kravallpolis tömma hela terminalanläggningen och börja om från början…?

Ursäkta min knappast politiskt korrekta fundering. Men det håller humöret uppe att fundera på lite intressanta alternativ.

Resan till Köpenhamn var verkligen en ”Aha-upplevelse”. Den framtrollade biljetten avsåg en plats i ekonomiklass. En komforttyp jag icke upplevt de senaste 20 åren eftersom min ”livsprincip nr 1” är; ”Åk första klass – annars göra Dina arvingar det”!

Gör jag en kort resa i Europa knölar jag gärna ner mig ”bakom skynket” – att betala dubbla priset för samma stol, men med mat på porslin, är bara löjligt.

Men att sitta i ”ekonomiklass” i nära 12 timmar är en upplevelse som får Dantes inferno att blekna. Bredvid mig trycker en synnerligen överviktig dansk ner sig och lägger sin vänstra arm med en storlek som en telefonstolpe i mitt knä.

På min andra sida har jag en pigg krabat på kanske tre år som natten igenom sitter och spelar dataspel där jag får svettningar av att höra en melodislinga ca tre miljoner gånger.

Damen bakom mig lägger upp sina ben på mitt ryggstöd och ändrar position var fjärde minut genom att trycka upp ryggstödet.

För övrigt verkar hela avdelningen vara fylld av dagisbarn vilka turas om att hojta, gråta, skrika och omöjliggöra all form av sömn. Några försigkomna telningar upptäcker möjligheterna att tända och släcka läsbelysningen så att det påminner om att sitta i en psykedelisk föreställning.

Maten gav inga valmöjligheter då utmineringspersonalen meddelade att alternativet tog slut redan innan vagnen siktades i fjärran. Trots att jag lusläste den diminutiva menyn vet jag fortfarande inte vad jag åt. Någon form av till korv designad kråka kompletterad med ”slabbgryta”. Urk på burk!

Hur kan normala människor stå i kö för att utsätta sig för dessa prövningar…? Men den gamla marknadsprincipen gäller att man får det man betalar för!

Låt mig dra en slöja över armodet och konstatera att vi i alla fall var i Köpenhamn på tid.

Nu till nästa frustrationsanfall. Samtidigt med oss landade ett flertal plan från icke EU-länder vilket medförde att inom några minuter så stod säkert tusen personer i kö framför pass-kontrollen.

Där satt en godmodig representant för pass-polisen och granskade oss. Som jag skriver så var det bara en (1) person i tjänst från 0635. Och detta skall vara SAS hub i Skandinavien…!!

Efter lite mer än en halvtimme när jag gått igenom möjligheterna att sova på golvet i passkontrollen avslutade personalen morgonkaffet och han fick lite hjälp.

Åter dök tankarna på ”civil olydnad” upp. Jag skulle sätta foten för dörren bakom båset och glatt vinka genom alla väntande!
Vore kul att veta hur man skulle förhålla sig denna situation? Stänga tullfiltret…?

Kan det vara kännedomen om detta som gör att första SAS-plan från Köpenhamn till Stockholm – ”Capitol of Scandinavia” går först kl 1020…?

För 155:- DKK + några tusen ”points” blev en biljett min och tiden kunde utnyttjas till att försöka bli lite nostalgisk.

Jämnåriga läsare kanske minns att en mellanlandning i Köpenhamn kunde förgyllas med ett par smarriga ”smörrebröd” + lämplig dryck. Det fanns flera utmineringsställen på den tiden med diskarna fyllda av dessa gudssända delikatesser.

Ha – försök finna dem. Jag kammade igenom samtliga näringsställen och en tillfrågad åldrig betjänt suckade, ”Nu kan man inte ens få en Pölse…”!

Av en ren tillfällighet upptäckte jag så småningom mycket diskret i en monter något som kategoriserdes som plastförpackade ”open sandwich”.

Jomenvisst smakade de bra – men inte som jag minns från tidigare århundrade.

Vart är Danmark på väg…? Men butiker med sexiga och säkert oerhört okomfortabla underkläder för anorektiska kvinnor finns det gott om på Kastrup!

Tja – resten gick som en Lambada. Arlanda Express till Stockholm C, T-bana till Slussen samt buss 434 till Stavsnäs och väntande bil. Hemma igen efter 25 timmars resande med många funderingar och upplevelser!

Avslutningsvis en stor ros till Thai!

På vinst och förlust kollade jag efter hemkomsten upp om det fanns någon möjlighet att få någon ”refund” på den ej utnyttjade hemresan i Premium Economy.

”No problemas”! Mot den blygsamma avgiften av 500:- kronor kunde jag utnyttja den vid nästa resa nu i februari. Jag tackar och bockar!!

Vänliga Hälsningar / Richard Grönstedt

Ps: Självklart föredrar jag att åka ”Business”. Men efter att harvat fram och åter ARN-BKK-HKT i Thai:s näst intill nostalgiska 747 har jag konstaterat att skillnaden där ombord mellan Business och Premium Economy är försumbar; samma mat och dryck (ha – nu får man bubbel även vid avgången från ARN) samt service. Och avskildheten är nästan detsamma. Skillnaden är närmast stolskomforten; på övervåningen kan man inte fälla stolen helt plant. Men sover gott gör jag i alla fall och förnöjs över att ha sparat kanske 10 papp!
 

pep

Medlem
Tak for rejseberetning. CPH: der findes faktisk en pølsevogn, men ikke i transitten! Den findes ved bagageudleveringen og serverer rigtige danske pølsevognspølser (til en heftig pris). Mht. smørrebrød: hvor har du dog ret! CPH er blevet et elendigt shoppingcenter uden hygge.
Smørrebrød har endda et potentiale for business og for et dansk retro-kultur-fremstød. Lad os fremme ideen og få en smørrebrødsjomfru igang! I loungerne kan man med lidt god vilje anrette selv, men det bliver jo ikke det samme, helstøbte produkt.
 
Toppen