Jonas C
Medlem
Här på BusinessClass.se är vi bra på att göra höna av en fjäder. I samband med indragningen av fri Champagne på SAS Business Class intra-Europa fruktade många en totalrasering av produkten. Min senaste upplevelse i SAS intra-Europa Business Class var allt annat än raserad, och trots avsaknaden av gardin och Champagne lyckades SAS leverera en högklassig serviceupplevelse.
Incheckning på Arlanda
Morgonen började precis som vilken annan. Min kära mor var snäll nog att köra mig till Busstationen i Västerås där jag hoppade på den tidiga morgonbussen till Arlanda. Strax efter klockan åtta på morgonen anländer jag till Arlanda och beger mig direkt till Business Class / Guld incheckningen. Terminalen var i det närmaste fullsatt denna torsdagsmorgon vilket kanske inte är så konstigt då semesterresandet efter jul var i full gång. Det var många ovana resenärer ute denna morgon, i synnerhet vid incheckningsautomaterna och varför folk envisas med att ta med 12 utskrifter av sin bokning är bortom mig…
Till viss besvikelse hade två långa köer bildats framför incheckningsdiskarna för Business och Guld, men då det trots allt rörde sig om vana resenärer krympte kön i snabb takt och efter mindre än fem minuters väntan blev det min tur att checka in. Det tog inte många minuter innan mina tre väskor var incheckade och taggade till slutdestinationen Kairo. Boardingkortet för mitt anslutningsflyg fick jag däremot hämta ut i Paris.
Med incheckningen klar begav jag mig direkt mot FastTrack som var helt tom och därefter bar det av mot loungen. Vid receptionen välkomnades jag av en äldre som kände igen mig från ett tidigare tillfälle. Jag blev således välkomnad in till Scandinavian Lounge, men valde istället att äta min frukost i Business Lounge då den var tommare och tystare.
Lättare frukost bestående av bröd, salami, ost, paprika och en kopp kaffe.
Drygt nittio minuter spenderades i loungen, och efter dess att USA avgångarna hade avgått förflyttade jag mig till Scandinavian Lounge.
Strax efter klockan 10 påbörjades ombordstigningen från Gate 1 och jag kunde i godan ro bege mig ner för trappan från loungen. Som vanligt på SAS skedde ingen prioriterad ombordstigning och en lång kö hade redan bildats vid gaten. Jag bestämde mig för att göra en liten fuling och trängas före i kön vilket lyckligtvis nog inte väckte några större reaktioner från mina medresenärer.
Stockholm – Paris, flyg SK579 med Scandinavian Airlines
Avgång: 10.35
Ankomst: 13.10
Flygplan: Boeing 737-600
Klass: Business Class
Sittplats: 01F
Till min föga besvikelse visade det sig att min B737-700 i sista minuten har blivit utbytt mot en -600 i domestic konfiguration. Detta innebär som vi alla vet att gardinen uteblev.
Morgonens flygning till Paris var i det närmaste fullsatt och Business Class bestod endast av en rad , avskild med en liten plastskylt. Economy Extra var däremot tomt, vilket resulterade i att passagerare från ekonomiklass flyttade sig till de tomma sätena. Inte okej!
Beläggningen i Business Class visade sig bli 100 procent, med ett äldre par och dotter sittandes på 01A, C och D. Benutrymmet på 737:ans rad 1 var tillskillnad från MD-80:n generöst och jag kunde utan svårigheter sitta bekvämt med benen utsträckta.
Som alltid på Europas punktligaste flygbolag för tredje året i rad skedde avgången enligt tidtabell och strax efter klockan 10.40 var vi luftburna påväg mot den franska huvudstaden.
Vår charmerande flygvärdinna Pia hade idag ansvaret för Business Class, och strax efter att bältesskylten släckts erbjöds vi ett generöst urval av svenska och internationella tidsskrifter. Valet föll på Newsweek vars pappersutgåva bara några dagar senare gick i graven. Väldigt tråkigt för mig som har varit en trogen läsare i många år, och jag får framöver tillgodose mitt nyhetsbehov med artiklar från iPhone applikationen.
Några minuter senare dök Pia upp igen bakom skynket för att ta dryckesbeställningar innan maten. Då jag har fått höra tämligen negativa kommentarer kring det mousserande vinet som ersatte Champagnen föll valet istället på den populära flygdrinken (som vår chefsredaktör Jacob Molin stolt kallar den) Gin & Tonic. Herren i stolen bredvid valde däremot en flaska mousserande. Jag vågade dessvärre inte be om hans tycke kring smaken.
Efter att i lugn och ro ha avnjutit min Gin & Tonic plockar Pia undan glasen innan hon serverar lunchbrickan med ett stort leende. Snäll som hon var plockade hon även bort den varma aluminiumfolien från varmrätten. Denna förmiddag bjöds det på oxfilé med potatisgratäng, sås och grönsaker och det uppenbara valet blev förståss ett glas rött.
Räkor med dill till förrätt, oxfilé till varmrätt, samt Camembert, Cheddar och en chokladbit till efterrätt.
Rött kött och torr kabinluft är en kombination som sällan går ihop, och det var med viss överraskning som jag upptäckte att oxfilén var mör och mycket smakrik. Helt klart en av de bättre biffar jag har ätit i luften och jag misstänker att knepet låg i köttbitens röda tillagning och den kanske lite allt för feta såsen. Potatisgratängen, grönsakerna, räkorna och osten smakade helt underbart. SAS har under de fåtal gånger som jag har haft privilegiet att resa i den främre kabinen alltid lyckats servera måltider av mycket god kvalité.
Vinet som serverades var en trevlig Kalifornisk Pinot Noir vid namnet Backhouse. Druvans lätta och fruktiga karaktär gav ett vin med en vacker rubinröd färg, med inslag av röda bär. I min mening lämpar sig kraftigare viner bäst för servering i luften (bara en personlig uppfattning), men detta vin lyckades trots flygplanskabinens tuffa förhållanden bibehålla goda smaknyanser. Det märkt således att viss eftertanke har gjorts från SAS sida i valet av vin.
Under måltiden tittade Pia till för att säkerställa att maten smakade bra och att allt var vid sin rätt. Jag kunde i lugn och ro äta upp måltiden i min egen takt, innan jag erbjöds en kopp kaffe och Avec. Till min besvikelse har Bailey's utgått från sortimentet och jag fick istället nöja mig med en miniatyrflaska Amarua.
Kaffe, Avec och chokladbit fick det bli efter maten.
All mat och alkohol gjorde mig veterligen trött, och resterande del av flygningen tillägnades åt en tupplur. Strax innan landning i Paris erbjöds ett glas vatten för att hålla uppe vätskebalansen, och snart påbörjades vår inflygning.
SAS lyckades som väntat anlända fem minuter före tidtabell, och efter att ha påpekat min korta anslutning till Pia gavs jag företräde att stiga av flygmaskinen först. Terminalen visade sig vara i det närmaste folktom, och vad jag tidigare fruktat skulle bli en smärtsam och stressful transferprocess blev istället en rofylld promenad igenom terminalen. Både jag och väskorna lyckades i slutändan ta oss ombord på anslutningsflyget till Kairo.
Slutsatser
SAS lyckades trots den näst intill obefintliga hårdvaran leverera en högklassig och konkurrenskraftig Business Class produkt på Europaflygningar. Besättningens bemötande var i det närmaste exemplariskt och detsamma gällde för maten som höll en mycket god kvalité. Även om avsaknaden av Champagne är en tråkig försämring så klarar jag mig i ärlighetens namn bra utan den.
Tack för att ni läste, och kommentarer är alltid välkomna!
//Jonas
Incheckning på Arlanda
Morgonen började precis som vilken annan. Min kära mor var snäll nog att köra mig till Busstationen i Västerås där jag hoppade på den tidiga morgonbussen till Arlanda. Strax efter klockan åtta på morgonen anländer jag till Arlanda och beger mig direkt till Business Class / Guld incheckningen. Terminalen var i det närmaste fullsatt denna torsdagsmorgon vilket kanske inte är så konstigt då semesterresandet efter jul var i full gång. Det var många ovana resenärer ute denna morgon, i synnerhet vid incheckningsautomaterna och varför folk envisas med att ta med 12 utskrifter av sin bokning är bortom mig…
Till viss besvikelse hade två långa köer bildats framför incheckningsdiskarna för Business och Guld, men då det trots allt rörde sig om vana resenärer krympte kön i snabb takt och efter mindre än fem minuters väntan blev det min tur att checka in. Det tog inte många minuter innan mina tre väskor var incheckade och taggade till slutdestinationen Kairo. Boardingkortet för mitt anslutningsflyg fick jag däremot hämta ut i Paris.
Med incheckningen klar begav jag mig direkt mot FastTrack som var helt tom och därefter bar det av mot loungen. Vid receptionen välkomnades jag av en äldre som kände igen mig från ett tidigare tillfälle. Jag blev således välkomnad in till Scandinavian Lounge, men valde istället att äta min frukost i Business Lounge då den var tommare och tystare.
Lättare frukost bestående av bröd, salami, ost, paprika och en kopp kaffe.
Drygt nittio minuter spenderades i loungen, och efter dess att USA avgångarna hade avgått förflyttade jag mig till Scandinavian Lounge.
Strax efter klockan 10 påbörjades ombordstigningen från Gate 1 och jag kunde i godan ro bege mig ner för trappan från loungen. Som vanligt på SAS skedde ingen prioriterad ombordstigning och en lång kö hade redan bildats vid gaten. Jag bestämde mig för att göra en liten fuling och trängas före i kön vilket lyckligtvis nog inte väckte några större reaktioner från mina medresenärer.
Stockholm – Paris, flyg SK579 med Scandinavian Airlines
Avgång: 10.35
Ankomst: 13.10
Flygplan: Boeing 737-600
Klass: Business Class
Sittplats: 01F
Till min föga besvikelse visade det sig att min B737-700 i sista minuten har blivit utbytt mot en -600 i domestic konfiguration. Detta innebär som vi alla vet att gardinen uteblev.
Morgonens flygning till Paris var i det närmaste fullsatt och Business Class bestod endast av en rad , avskild med en liten plastskylt. Economy Extra var däremot tomt, vilket resulterade i att passagerare från ekonomiklass flyttade sig till de tomma sätena. Inte okej!
Beläggningen i Business Class visade sig bli 100 procent, med ett äldre par och dotter sittandes på 01A, C och D. Benutrymmet på 737:ans rad 1 var tillskillnad från MD-80:n generöst och jag kunde utan svårigheter sitta bekvämt med benen utsträckta.
Generöst benutrymme på rad 1.
Som alltid på Europas punktligaste flygbolag för tredje året i rad skedde avgången enligt tidtabell och strax efter klockan 10.40 var vi luftburna påväg mot den franska huvudstaden.
Takeoff!
Vår charmerande flygvärdinna Pia hade idag ansvaret för Business Class, och strax efter att bältesskylten släckts erbjöds vi ett generöst urval av svenska och internationella tidsskrifter. Valet föll på Newsweek vars pappersutgåva bara några dagar senare gick i graven. Väldigt tråkigt för mig som har varit en trogen läsare i många år, och jag får framöver tillgodose mitt nyhetsbehov med artiklar från iPhone applikationen.
Den näst sista utgåvan av Newsweek…
Några minuter senare dök Pia upp igen bakom skynket för att ta dryckesbeställningar innan maten. Då jag har fått höra tämligen negativa kommentarer kring det mousserande vinet som ersatte Champagnen föll valet istället på den populära flygdrinken (som vår chefsredaktör Jacob Molin stolt kallar den) Gin & Tonic. Herren i stolen bredvid valde däremot en flaska mousserande. Jag vågade dessvärre inte be om hans tycke kring smaken.
En Gin & Tonic innan maten. Notera avsaknaden av "nibbles". Ännu en kostnadsbeskärning tro?
Efter att i lugn och ro ha avnjutit min Gin & Tonic plockar Pia undan glasen innan hon serverar lunchbrickan med ett stort leende. Snäll som hon var plockade hon även bort den varma aluminiumfolien från varmrätten. Denna förmiddag bjöds det på oxfilé med potatisgratäng, sås och grönsaker och det uppenbara valet blev förståss ett glas rött.
Räkor med dill till förrätt, oxfilé till varmrätt, samt Camembert, Cheddar och en chokladbit till efterrätt.
Rött kött och torr kabinluft är en kombination som sällan går ihop, och det var med viss överraskning som jag upptäckte att oxfilén var mör och mycket smakrik. Helt klart en av de bättre biffar jag har ätit i luften och jag misstänker att knepet låg i köttbitens röda tillagning och den kanske lite allt för feta såsen. Potatisgratängen, grönsakerna, räkorna och osten smakade helt underbart. SAS har under de fåtal gånger som jag har haft privilegiet att resa i den främre kabinen alltid lyckats servera måltider av mycket god kvalité.
Vinet som serverades var en trevlig Kalifornisk Pinot Noir vid namnet Backhouse. Druvans lätta och fruktiga karaktär gav ett vin med en vacker rubinröd färg, med inslag av röda bär. I min mening lämpar sig kraftigare viner bäst för servering i luften (bara en personlig uppfattning), men detta vin lyckades trots flygplanskabinens tuffa förhållanden bibehålla goda smaknyanser. Det märkt således att viss eftertanke har gjorts från SAS sida i valet av vin.
Under måltiden tittade Pia till för att säkerställa att maten smakade bra och att allt var vid sin rätt. Jag kunde i lugn och ro äta upp måltiden i min egen takt, innan jag erbjöds en kopp kaffe och Avec. Till min besvikelse har Bailey's utgått från sortimentet och jag fick istället nöja mig med en miniatyrflaska Amarua.
Kaffe, Avec och chokladbit fick det bli efter maten.
All mat och alkohol gjorde mig veterligen trött, och resterande del av flygningen tillägnades åt en tupplur. Strax innan landning i Paris erbjöds ett glas vatten för att hålla uppe vätskebalansen, och snart påbörjades vår inflygning.
SAS lyckades som väntat anlända fem minuter före tidtabell, och efter att ha påpekat min korta anslutning till Pia gavs jag företräde att stiga av flygmaskinen först. Terminalen visade sig vara i det närmaste folktom, och vad jag tidigare fruktat skulle bli en smärtsam och stressful transferprocess blev istället en rofylld promenad igenom terminalen. Både jag och väskorna lyckades i slutändan ta oss ombord på anslutningsflyget till Kairo.
Slutsatser
SAS lyckades trots den näst intill obefintliga hårdvaran leverera en högklassig och konkurrenskraftig Business Class produkt på Europaflygningar. Besättningens bemötande var i det närmaste exemplariskt och detsamma gällde för maten som höll en mycket god kvalité. Även om avsaknaden av Champagne är en tråkig försämring så klarar jag mig i ärlighetens namn bra utan den.
Tack för att ni läste, och kommentarer är alltid välkomna!
//Jonas
Last edited: