Senaste nytt

Den omöjliga uppgraderingen

henrik l

Medlem
Under mer än ett decennium har jag haft en dröm att en gång få flyga första klass. Under de senaste åren har jag dock samlat på mig tillräcklig för att plocka ut några resor i framtiden när det blir läge för det. Men eftersom jag, för att muta min fru lite, har lovat jag henne en resa i första klass med British Airways, samt en resa till Machu Pichu med familjen i Business, så det blir till att samla lite mera. Men premiären i ”first” kom när jag minst anade det. Här är historien om vägen dit.

I slutet av juni i år skulle jag till Bangkok på konferens, samt besöka ett partneruniversitet. Jag är trogen British Airways (BA) och brukar oftast flyga med deras motsvarighet till economy extra, World Traveller + (WT+), eftersom priset, om man bokar i tid inte är mycket högre än en ekonomibiljett som bokas lite halvsent. Men just till Bangkok ligger för det mesta priset med BA i WT+ runt 16-18 000 kr, så det fick bli en ekonomibiljett för runt 8 000 kr så att administrationen höll sig lugn. Resan skulle också innebära att jag skulle komma upp på guldnivån med råge, eftersom bara 5 poäng saknades. Men med ett guldkort i handen skulle ju chanserna till att komma upp i WT+ öka. En kollega i Hong Kong tipsade om att ringa BA och be om att bli uppflyttad i förtid, eftersom jag hade kommande bokningar. Jag ringde BA i slutet av maj, det tog 5 minuter, sedan var min sida på BA’s web guldfärgad, en mycket vacker syn. Så när jag exakt 24 h timmar före avresan från Rom (FCO) skulle checka in hade jag redan blivit uppgraderad till WT+ och fått min favoritplats 12 A i WT+ kabinen, woaw! Guldet gav redan utdelning och kanske, kanske fanns det en mikroskopisk chans att bli uppgraderad till business så småningom.

Resan påbörjades i Palermo (PMO). Eftersom min fru är från Sicilien och jag kan göra mitt jobb på sommaren var jag vill bara jag har uppkoppling, så spenderas 5-7 veckor på ön varje sommar i solsken och + 30 grader. Första benet var PMO-FCO med Alitalia. PMO är en ganska trist medelstor Italiensk flygplats. Det flyter hyfsat, men efter säkerhetskontrollen finns det inte mycket att roa sig med mer en titta i en liten butik eller äta något i baren. Det fick bli en panino och caffe latte. Den här kombinationen är man duktig på i Italien.

Flyget var i tid, men jag måste säga att Alitalia är ett lite, ibland på ett positivt sätt, märkligt bolag. Det är åratal sedan jag hade några poäng på mitt Mille Miglia kort. Men trots det och en biljett för runt 800 kr PMO-FCO t & r kunde jag välja plats 1 A när jag checkade in på webben dagen innan. En annan kuriositet med Alitalia är att början av 00-talet hade de en fast business konfiguration t o m rad 17 tror jag, med 2+2, istället för 2+3 som i resten av planet på deras Super MD 80 på Europeiska linjer. Redan då hade jag en relativt hög nördnivå jämfört med resten av befolkningen. Eftersom jag lusläste deras ”tidtabellbok” visste jag alltid när jag skulle se till att inte hamna längre bak än rad 17påen flight.

Alitalia levererade det förväntade på sträckan PMO-FCO, ”biscotti ó salatini”, kakor eller salta pinnar, samt kaffe, läsk eller juice. Jag hade tagit till gott om tid på FCO, eftersom jag var tvungen att checka in bagaget igen, samt att dom är otroligt ineffektiva med att få väskorna snabbt till bagagebandet. Annars är FCO min favoritflygplats, i Italien alltså, tro inte något annat! Speciellt i jämförelse med Milano Malpensa (MXP). Om man inte har tillgång till lounge finns det gott om butiker att strosa runt och titta i. Butikstittandet begränsades eftersom jag hade tillgång till BA-loungen. Den är ganska ordinär och ligger väl ett eller två snäpp över Menzies loungen på ARN när det gäller utbudet av mat och dryck. Så det blev vitt vin och jordnötter som komplement till lunchpaninon som intogs på PMO.

Mellan FCO-LHR levererade BA exakt det förväntade i ekonomiklass: en inte alltför spektakulär sandwich, vitt vin, kaffe och en GT, eller vad man nu vill ha och dricka, helt gratis förstås. SAS: vad håller ni på med! Men det är en annan historia.

Det var lite tight med tid för att kunna njuta ordentligt i loungen på LHR, eftersom jag ankom strax efter 20.00 till T5 och flyget till BKK avgick 22.00 från T3. Första besvikelsen i T3 var att dom inte hade någon fast track vid säkerhetskontrollen. Nåväl, det gick på 10 minuter och jag hastade mot loungen. Väl där visar jag upp mitt boardingkort och innan jag hinner ställa den obligatoriska frågan om planet är överbokat och att jag frivilligt kan tänka mig att flytta upp en klass, konstaterar den blonderade damen i 60-års åldern leende att: ”Ohhh, congratulations, you have been upgraded, you want a pre-flight dinner?”. No thank you” hasplar jag ur mig, eftersom jag har ca 45 min till avgång. Byter boardingkort och tittar på det nya:

2 K. 2 K!!!! 2 K i en 747 med BA betyder bara en sak, FIRST!!!

Jag har alltså på mindre tid än 24 timmar tagit mig säte 29 A i economy, till säte 2 K i First. Glädjen är dock lite återhållen då jag får en flashback från ganska exakt två år tidigare då jag höll på att jobba mig upp till Silver. På väg till en konferens i Macau flög jag med BA i WT+ till Hong Kong och följde råden jag hade sett på några amerikanska siter: ”You never get upgraded if you don’t ask”. Ett råd som jag praktiserar än idag, oavsett bolagets uppgraderingspolicy. Då, för två år sedan, frågade jag i servicedisken i T5B och fick svaret: Ohhh, not bad for a blue” (Blå är BA’s basstus). Mycket glad i hågen gick jag först till loungen i T5b och sedan vidare till gaten med mitt boardingkort till business i handen. Väl i gaten pep maskinen och damen fick ett bekymrat uttryck i ansiktet. Hon konstaterade att han vars plats jag hade fått, tydligen hade dykt upp mycket sent om sidor. Vandringen till min plats i WT+ blev tung och jag kastade lystna blickar mot det club world säte som skulle ha varit mitt. Så därav min skepsis till att jag till slut verkligen skulle hamna i First.

Väl i loungen kunde jag i alla fall förse mig med champagne och jordnötter, samtidigt som jag kopplade upp mig och meddelade omvärlden via min Facebooksida den 29/6 -11 kl 22.22 svensk tid att: ”Holy sh-t. I have been upgraded from Economy to First, not Business, FIRST, three classes, from LHR to BKK. However, I don't believe to 100% until I sit there. But in that case, another achievement in life has become true."

En av mina kollegor kommenterade att: “ Det gäller att ha rätt prioriteringar i livet”. Han skulle bara veta! Då hade jag varit medlem i 9 dagar på Businessclass.se, men jag började redan märka tendenserna. Före den 20/6 -11, brukade jag snabbt kolla Facebook uppemot 5-10 gånger per dag på sommaren när jag var uppkopplad på den Sicilianska landsbygden och behövde lite avbrott i mitt skrivande. Men efter den 20/6 -11,började den där businessclass.se fullständigt att konkurrera ut Facebook. Numera kastar jag ett snabbt öga på Facebook en till två gånger per dag. Men så fort jag råkar ha ett glapp på ett par minuter tittar jag om det har kommit några nya inlägg på businessclass.se, den nya drogen.

Sanningens ögonblick närmade sig, jag gick till gaten. Det gick lite långsamt. När jag närmade mig förstod jag vad det berodde på. Economy måste ha varit tungt överbokad. Familjer med 5-6 personer fick nya boardingkort och skickades till business. Jag fick ett leende och ett: ”Have a nice travel sir”. Jag var på väg mot frequent flyer himlen.

Väl i dörren på planet följde flygvärdinnan instruktionen och visade mig till 2 K. Tror inte att jag blev hälsad med namn, men i det läget spelade det ingen som helst roll, jag hade ju fått en uppgradering som jag inte trodde existerade. Snabbt som ögat blev jag tillfrågade vad jag ville ha från drinklistan, det blev förstås champagne och till det valde fick jag makadamianötter, som är en favorit bland nötter. Innan vi skulle starta hann jag fylla på både champagne och nötskål. Under de närmaste timmarna satt jag där med ett fånigt leende och njöt, jag var i frequent flyer himlen. Och hur makabert det kan låta i dessa dagar, så reflekterade min vid det laget lätt champagnebrusiga hjärna att om man nu mot all sannolikhet skulle råka ut för en ”fatal accident”, så satt jag i alla fall i First.

DSCN8357.jpg

Som har sagt i andra trådar om BA First, så är det en mycket bra service, respektfull, återhållen, men samtidigt mycket avslappnad med lite torr brittisk humor. Det var mycket hög klass på både mat och vin och så fort glaset visade en tendens att ta slut, så var man där och fyllde upp det till bredden. Efter några timmar så kom jag till ett av de det moment, som jag förklarat för vänner är en sak som skiljer mellan business och first, du får en pyjamas och någon bäddar sängen åt dig. Jag somnade mycket gott mellan lakanen av egyptisk bomull runt 02.00 brittisk tid. Jag sov mycket gott den natten.

DSCN8363.jpg

När man flyger första klass ska man känna sig som en rockstjärna sägs det. Det gjorde jag. Problemet var bara att när jag väl vaknat till liv igen, kände jag mig också som en rockstjärna, dagen efter en lyckad spelning och en lika lyckad efterfest. Upp tidigt, minimalt med käk dagen innan tills det att jag satte mig i 2 K och började leva ”la dolce vita”, innebar en mycket minimalistisk frukost. Juice och lite frukt. Men jag satt ju i alla fall i First, om än mycket matt i pälsen.

DSCN8364.jpg

Så hade jag då nått ett av målen i livet och precis som i idrott, har man en gång stått högst upp vill man stå där igen. Det kommer inte att vara några problem. Efter snart tre månaders medlemskap här har jag snabbt insett att jag kan dra in poäng så att det räcker till minst en resa per år i första klass, det är en kanonupplevelse. Men, den här gången blev jag så överrumplad, och positivt överraskad, att jag så att säga inte han ladda upp inför upplevelsen. Nästa gång, när jag kan planera resan, kan man mentalt ”ladda upp dagen innan”, jag kan planera in ett tillräckligt lång uppehåll på LHR för att avnjuta Concorde room.

För er som undrar vad som hände på hemvägen? Då hade jag ingen nytta av det nya guldkortet. Eller, jo. Jag kunde välja plats 29 K i economy, som inte har någon stol framför.

Kvaliteten blev inte den bästa på bilderna, jag skyller på en felinställd ratt på kameran:D Men Concorde har några skarpa bilder i sitt reportagen om BA First http://www.businessclass.se/artiklar/225-british-airways-first-foersta-klass-2000.html
 
Last edited:

Senator

Moderator
Henrik I,

Som du säger jag alltid "The cheapest thing in the world is a question. The worst that can happen is a no". Jag fick faktisk en CW till FIRST uppgradering som BAEC Blue :)
 

EricT

Medlem
Kul läsning. Jag har en drös bilder som jag får lägga upp när jag kommer hem om 10 dagar. BA First torLondon - Bridgetown. Dock gamla First samma säten som i tråden men i en 777 så lite annan konfig ändå.
 
Last edited:
Toppen