stewigriffin
Medlem
Denna reserapport är annorlunda än andra. Den är skriven av mig spontant, on-the-run, medans jag var i luften och allt är precis vad jag tänkte just där och då. Jag ska inte ens korrigera något. Det är nästan inga bilder tagna under resan då jag tyckte inte att det var lämpligt hålla på med det.
Så om jag trampar på någons tå då bryr jag mig inte, haha, I am så evil.
Nu har jag haft möjligheten att testa vad UA BusinessFirst har att erbjuda på long-haul. Av namnet döma det är en gammal CO produkt och det har ni rätt i. Men jag är glad att det finns kvar som en per excellance produkt av en amerikansk mésalliance.
Men låt mig berätta det hela från början. Dagen började fint med meddelandet vid OLCI att jag måste checka in vid disk. Det är det normala fanskapet när man reser till USA utan ESTA.
Sen ser ju det utmärkt när på flygplatsen maskinen checkar mig in utan problem. Det kommer jag nog betala för senare.
Jag går inte till disken då jag inte har någon baggage idag, reser lätt då jag ska direkt till kontoret.
Går till security och där kommer första överraskningen: min stora överdimensionerade och överviktiga handbagage(iPad only!) måste extra kontrolleras. Visst, det är ju för min egen säkerhet.
Går vidare mot SK loungen. Jag har kavaj och rosa skjorta på mig(ska ju flyga med SK), inga konstiga blickar, tilsammans med C boarding kort är jag hjärtligt välkommen till "gubbklubben". I värsta fall kan jag opponera alla frågor med *A Gold kort i fickan
Men det är trångt här idag. Antar att det är SEN och EBG som tänkte ta en trevlig frukost där med en vy över runway.
För min del gick jag dit för att förnya WiFi lösenordet och ta en kopp apelsinjuice. Nu måste jag kila iväg mot min gate då det redan står boarding.
Planet, Rut Viking, står på tarmacken, så det blir en busstur.
Vid gaten står några backslickisar, ett par självproklamerade dandys och en och annan slipsnisse. Kollegor i vanliga fall, men inte idag, mina slips och kostym är på kontoret.
En dandy säger till annan... Ni vet, det där vanliga snacket om kläder och en backslick till sin kollega: blah-blah, jag gjorde ingenting under weekend, bara softade med xxx på pappas båt, det blåste ju hårt men det var så coolt...
Som tur är kommer bussen och vi åker till planet och jag besparas detaljerna. En skärpklädd herre försöker vara trevlig och skämtar med bussföraren. Det är såååå dull, jag önskar jag kunde inget svenska...
Jag har inte bråttom ombord då jag hade oturen att välja ett säte mellan 1A-C och 1D-F och det är nog sämsta raden på hela kärran. Det har jag nog sagt tidigare: man kan inte ha något på golvet, går inte sträcka ut benen och så njuter man av härliga ljudet av toan. Det är nog en av strafferna som man får som biz pax.
Sen kommer obligatoriska utskällningen på danska om att inget får vara på gransätet. Jag bara la dit plattan tills jag tar på bältet på mig. Pursern var nog snabbare. Jag tar av kavajen strax efter take-off, något garderob finns ju inte.
Jag får en del onda blickar från Y pax med "där fick du, en bratzjävel" blicken. Konstigt nog är det "kära" tidigare bekanta med backslick och herren med slips som utdelade killblickar.
Pre-flight drink finns det inte men strax efter take-off kom varma/heta servetten. Det är en otrolig känsla att få en egen FA, en jättetrevlig fröken över 30 men under 40(det är tidigt än att kalla henne dam, men tror det är sent för begreppet "tjej"). Som jag förstått av tidigare rapporter servar inte vissa manliga pursers folk i jeans i C på SK så jag är glad åt faktumet av trevliga bemötandet.
Som enda C pax får jag också hot breakfast som jag faktiskt har inget emot att byta mot Y lådan. Yoghurt-müsli och paprikamacka är mer min typ av frukost än stekt bacon kl 7 på morgonen. Dock plättorna var bra.
Sist in - first out blev det för mig och det var ju en stor överraskning att det var en 3 klassad flight, jag trodde att det blir bara Y och M.
Transfern T3-T4 på LHR gick smidigt om man bortser ifrån att någon prioritet vid fast track blyds inte. Tvärtom, mina medpassagerare från SK gjorde allt möjligt att gå före mig. Jag i sin tur fick extra kontroll av kavajen och plattan.
För att fråga om loungen kommer jag fram till transferdisken och där byter de mitt boarding kort mot ett ny med vägbeskrivning till loungen.
Sen var det ett besök till Skyteam lounge och boarding. Där fick jag ännu en gång till tömma fickor och strippa iPaden. Vet inte vad som triggade det hela men att resa lätt är inte att rekommenderas längre.
Så om jag trampar på någons tå då bryr jag mig inte, haha, I am så evil.
Nu har jag haft möjligheten att testa vad UA BusinessFirst har att erbjuda på long-haul. Av namnet döma det är en gammal CO produkt och det har ni rätt i. Men jag är glad att det finns kvar som en per excellance produkt av en amerikansk mésalliance.
Men låt mig berätta det hela från början. Dagen började fint med meddelandet vid OLCI att jag måste checka in vid disk. Det är det normala fanskapet när man reser till USA utan ESTA.
Sen ser ju det utmärkt när på flygplatsen maskinen checkar mig in utan problem. Det kommer jag nog betala för senare.
Jag går inte till disken då jag inte har någon baggage idag, reser lätt då jag ska direkt till kontoret.
Går till security och där kommer första överraskningen: min stora överdimensionerade och överviktiga handbagage(iPad only!) måste extra kontrolleras. Visst, det är ju för min egen säkerhet.
Går vidare mot SK loungen. Jag har kavaj och rosa skjorta på mig(ska ju flyga med SK), inga konstiga blickar, tilsammans med C boarding kort är jag hjärtligt välkommen till "gubbklubben". I värsta fall kan jag opponera alla frågor med *A Gold kort i fickan
Men det är trångt här idag. Antar att det är SEN och EBG som tänkte ta en trevlig frukost där med en vy över runway.
För min del gick jag dit för att förnya WiFi lösenordet och ta en kopp apelsinjuice. Nu måste jag kila iväg mot min gate då det redan står boarding.
Planet, Rut Viking, står på tarmacken, så det blir en busstur.
Vid gaten står några backslickisar, ett par självproklamerade dandys och en och annan slipsnisse. Kollegor i vanliga fall, men inte idag, mina slips och kostym är på kontoret.
En dandy säger till annan... Ni vet, det där vanliga snacket om kläder och en backslick till sin kollega: blah-blah, jag gjorde ingenting under weekend, bara softade med xxx på pappas båt, det blåste ju hårt men det var så coolt...
Som tur är kommer bussen och vi åker till planet och jag besparas detaljerna. En skärpklädd herre försöker vara trevlig och skämtar med bussföraren. Det är såååå dull, jag önskar jag kunde inget svenska...
Jag har inte bråttom ombord då jag hade oturen att välja ett säte mellan 1A-C och 1D-F och det är nog sämsta raden på hela kärran. Det har jag nog sagt tidigare: man kan inte ha något på golvet, går inte sträcka ut benen och så njuter man av härliga ljudet av toan. Det är nog en av strafferna som man får som biz pax.
Sen kommer obligatoriska utskällningen på danska om att inget får vara på gransätet. Jag bara la dit plattan tills jag tar på bältet på mig. Pursern var nog snabbare. Jag tar av kavajen strax efter take-off, något garderob finns ju inte.
Jag får en del onda blickar från Y pax med "där fick du, en bratzjävel" blicken. Konstigt nog är det "kära" tidigare bekanta med backslick och herren med slips som utdelade killblickar.
Pre-flight drink finns det inte men strax efter take-off kom varma/heta servetten. Det är en otrolig känsla att få en egen FA, en jättetrevlig fröken över 30 men under 40(det är tidigt än att kalla henne dam, men tror det är sent för begreppet "tjej"). Som jag förstått av tidigare rapporter servar inte vissa manliga pursers folk i jeans i C på SK så jag är glad åt faktumet av trevliga bemötandet.
Som enda C pax får jag också hot breakfast som jag faktiskt har inget emot att byta mot Y lådan. Yoghurt-müsli och paprikamacka är mer min typ av frukost än stekt bacon kl 7 på morgonen. Dock plättorna var bra.
Sist in - first out blev det för mig och det var ju en stor överraskning att det var en 3 klassad flight, jag trodde att det blir bara Y och M.
Transfern T3-T4 på LHR gick smidigt om man bortser ifrån att någon prioritet vid fast track blyds inte. Tvärtom, mina medpassagerare från SK gjorde allt möjligt att gå före mig. Jag i sin tur fick extra kontroll av kavajen och plattan.
För att fråga om loungen kommer jag fram till transferdisken och där byter de mitt boarding kort mot ett ny med vägbeskrivning till loungen.
Sen var det ett besök till Skyteam lounge och boarding. Där fick jag ännu en gång till tömma fickor och strippa iPaden. Vet inte vad som triggade det hela men att resa lätt är inte att rekommenderas längre.