nollbit
Medlem
Jag lägger denna i Lufthansa och inte reserapporter eftersom den framförallt behandlar en förstaklassresa som gjorde mig besviken samt Lufthansas recovery. Jag vill varna känsliga läsare för att detta inlägg beskriver extrema ilandsproblem.
Jag och min fru har varit i Japan ett antal gånger de senaste två åren och nästan blivit besatta. Vår senaste resa gick Stockholm - Hong Kong - Tokyo - Stockholm. Historien om hur vi gick 4000 SEK plus på hela resan och om hur fantastisk det var att flyga i nosen på en CX 747 får komma i en annan rapport.
Hur som helst. Vi hade precis fått vår första Amex 2-4-1 och hade en drös EB-poäng. Eftersom vi redan hade gått plus på resan (EU261 på resa bokad på snorbillig Friends & Family) så kollade jag på skoj om det fanns några seats i LH First den dag vi skulle åka hem. Det gjorde det! Det blev ett var svettiga timmar när jag försöka leta anslutningsflyg, men till slut gick det.
Incheckning på Narita: supersmidig med eskort via crew security. ANA Suites lounge: helt okej.
Första synen av förstaklasskabinen ombord: magisk.
En ung kvinna och en äldre man verkar jobba i First. Purser (?) är en äldre kvinna. Pursern kommer och introducerar sig och frågar hur vi mår, tilltalar med namn. So far so good. Vi får champagne och nötter av den yngre kvinnan.
Sen började cirkusen.
Jag mailade dessa synpunkter till Lufthansa och gick 200 EUR samt lite Lufthansabrandade märkesprylar som jag antar säljs i deras Worldshop. Är nöjd med ersättningen.
Jag och min fru har varit i Japan ett antal gånger de senaste två åren och nästan blivit besatta. Vår senaste resa gick Stockholm - Hong Kong - Tokyo - Stockholm. Historien om hur vi gick 4000 SEK plus på hela resan och om hur fantastisk det var att flyga i nosen på en CX 747 får komma i en annan rapport.
Hur som helst. Vi hade precis fått vår första Amex 2-4-1 och hade en drös EB-poäng. Eftersom vi redan hade gått plus på resan (EU261 på resa bokad på snorbillig Friends & Family) så kollade jag på skoj om det fanns några seats i LH First den dag vi skulle åka hem. Det gjorde det! Det blev ett var svettiga timmar när jag försöka leta anslutningsflyg, men till slut gick det.
Incheckning på Narita: supersmidig med eskort via crew security. ANA Suites lounge: helt okej.
Första synen av förstaklasskabinen ombord: magisk.
En ung kvinna och en äldre man verkar jobba i First. Purser (?) är en äldre kvinna. Pursern kommer och introducerar sig och frågar hur vi mår, tilltalar med namn. So far so good. Vi får champagne och nötter av den yngre kvinnan.
Sen började cirkusen.
- En person som jag tror är Lufthansaanställd flyger i ett ledigt säte i First (han verkar åtminstone känna alla ombord, kramar kaptenen med ryggdynk). Han verkar känna sig snäll och lånar ut sitt säte i First till någon som kommer bakifrån. Detta innebär ganska mycket spring eftersom de omväxlande verkar byta platser med varandra.
- Den unga CC kommer fram och presenterar sig och berättar om sig själv på ett väldigt awkward sätt, det känns som att detta är första gången hon gör det och hon vet inte riktigt hur hon ska hantera det. Det blir pinsam tystnad och hon går.
- 1A hade beställt en Martini (rosso) eller en Negroni eller liknande efter take-off. Den är nu tom och kvar i hans glas är lite is med en rosa is/drink-vätska i botten. Unga CC frågar om han vill ha vatten. Han svarar ja varpå hon fyller på vattnet i drinkglaset. Nu har han "vatten" som är lätt rosa.
- Vi får frågan vad vi vill ha till huvudrätt (av unga CC). Beställer. Senare visar det sig att man måste beställa sides samtidigt som huvudrätten, men det frågade hon inte om. Således får vi äta utan sides.
- Unga CC: "Still or sparkling"? "Sparkling please" *häller upp icke-bubbligt vatten*. Jag bryr egentligen inte om vattnet är bubbligt eller inte, men varför fråga om man ändå tänker strunta i svaret?
- Inga drinkbeställningar kom utan påminnelse. Rekordet var två (vänliga) påminnelser för ett glas whisky.
- Ingen påfyllning av dricka öht. CC kunde glatt svepa igenom kabinen, se folks tomma eller nästan tomma glas och gå vidare. Gällde även vatten, så jag tror inte det handlade om fyllekontroll direkt. Ingen i kabinen var märkbart påverkad.
- I mitten av flighten ville min fru ha en cola och lite chips. Går fram till unga CC i galley (vi har fortfarande lite svårt att ringa på CC, även i första klass) och hon har noll koll på vad som är lastat. Börjar gå igenom alla lådor i galley medan min fru väntar. Till slut hittar hon ett par paket pretzels, så det får bli snacks.
- Dessa tomma pretzelspåsar låg sen kvar vid våra platser i sex timmar. Ingen städade undan dem.
- Till middag innan landning dukas med brödtallrik, man känner lukten av bröd som värms men inget bröd delas ut till nån i kabinen. Till slut frågar jag om det finns bröd, och då dyker det upp en brödkorg med nyvärmt bröd. Till mig, för min frus brödtallrik hade ju dukats bort innan hon hade ätit upp.
Jag mailade dessa synpunkter till Lufthansa och gick 200 EUR samt lite Lufthansabrandade märkesprylar som jag antar säljs i deras Worldshop. Är nöjd med ersättningen.