Senaste nytt

Påsk på Nya Zeeland

flybob

Medlem
Dags för långledigt och därmed ett utmärkt tillfälle att prova Qantas(JetConnect) Trans-Tasman service i Business Class mellan Melbourne och Wellington. Målet är att besöka Aro 91 - Garage Projects tap room. Kommer att jämföra lite med Qantas Domestic Business.
Är ingen större fan av Melbourne International Airport. Dåligt skyltat, rörigt och långa konstiga vägar för att nå lounger och gater. Lägg till det faktum att långfredag är en populär dag att resa på och humöret när man når loungen är något mulet.
Efter ett par short mac's (älskar att Qantas har made-to-order-kaffe i loungerna) och lite bircher muesli är det dags för boarding från gate 5. Ute ur loungen märker vi att de bytt gate till gate 2 och planet saknas. Crew sitter och väntar vid en av de trängre gater jag sett på en internationell flight.

20160325_095904.jpg

Vi tar en tur runt terminalen i väntan på boarding som startar 20 minuter sent.

Business Class på QF171 består av 3 rader i 2-2 config. Vi slår oss ner och så småningom serveras vi pre-departure drink. Qantas har nyligen återintroducerat champagne på flygningar till och från Nya Zeeland och vi får varsitt glas Duval-Leroy, vilket är en trevlig champagne. Ah, semester, champage, humöret åter på topp! En uppsida jämför med domestic.

20160325_104239.jpg

Stolen är väldigt rymlig men saknar IFE i stolsryggen framför.
20160325_102552.jpg

Istället får man fälla upp IFE ur armstödet vilket innebär att man får vänta tills efter take-off innan man kan spana in utbudet. Economy har däremot infällda skärmar. På domestic får man iPads i Economy och i business har man stora, fina skärmar.

20160325_110121.jpg 20160325_102551.jpg

Stolen går att luta något och har även ett fotstöd man kan fälla ut. Ok för en såpass kort dagflygning även om jag föredrar Qantas lie flat i nya Domestic Business.

20160325_105630.jpg

Kort efter vi fått vår champagne är det dags för take-off (25 min sena) och de stjäl tillbaka våra halvfulla glas.

5 minuter efter take-off slocknar säkerhetsbältslampan och vi får dagens lunch-meny. Menyn är i paritet med vad som serveras inrikes på längre sträckor.

20160325_110641.jpg 20160325_110257.jpg


Arrival cards samt varma tygstycken (handduk vore en överdrift) delas ut.

20160325_110743.jpg

Spanar in IFEn i väntan på lunch och konstaterar att utbudet är väldigt begränsat. Ungefär en tredjedel av vad som erbjuds på t.ex.Melbourne-Perth.
Qantas är väldigt dåliga på att uppdatera utbudet (utbudet har i princip varit statistiskt sedan årsskiftet), så om man är en relativt frekvent resenär så bör man ha med sig egen underhållning.

FA kommer och tar dryckesbeställning samt delar påsar med nötter och kringlor. Namnet (Brazil nuts) till trots innehåller min påse två paranötter.
På domestic flighter får man ett nötter serverade på porslin. Jag ber även om ytterligare ett glas champagne.

Efter en dryg timme i luften serveras förrätten från vagn.

20160325_120011.jpg 20160325_120211.jpg

Ber honom rekommendera dryck till soppan och han föreslår ett glas chardonnay. Soppan smakar bra men vinet är ingen höjdare.

20160325_121212.jpg

En stund senare kommer FA tillbaka och frågar vad som önskas till varmrätt.
Valet faller på anka med ris. Slut. Han beklagar och berättar att han själv hade hoppats på att få käka lite anka. Får bli köttgryta med potatis istället. Han försvinner in i galley och återvänder omedelbart med varmrätten. Till det rekommenderar han ett glas Shiraz. Maten är okej och vinet väldigt gott.

20160325_122612.jpg

Avstår glass, kaffe och ost.
20160325_125127.jpg


Resten av resan är ointressant transport.
Vi landar 16.02, bara två minuter sena.

Överlag en trevlig flygning. Servicen känns lite klumpig och långsam men samtidigt trevlig. Qantas Domestic Business (nya) är bättre på samtliga punkter utom dryck, men detta är inte på något sätt dåligt.

Väl i Wellington visar det sig att Garage Project är stängt och att alkohol-lagarna över påsk är gravt retarderade. Man måste handla en varmrätt varannan timme för att få dricka öl.

En bild för att illustrera detta:
20160325_180356.jpg

Ursäkta för en bitter och något oinspirerad rapport - men den reflekterar verkligheten. Den är dessutom skapad uteslutande på mobilen så eventuella formateringsstrul osv. skylle jag på det.
Nästa del hoppas jag blir bättre.
 
Du får tipsa om restriktionsrätt.

Restriktionsrätterna var inte till för att ätas utan de följde automatiskt med när man beställde sin spritranson. Ingen var intresserad av att äta den billiga maträtten utan den var en förevändning för att få dricka. Restaurangerna sparade in råvarukostnaden på rätten genom att servera samma maträtt om och om igen, eftersom den ändå inte åts upp. Samma restriktionsrätt kunde därför gå mellan kök och matsal över tio gånger innan den till slut kastades. Gästerna ”roade” sig med att sticka ned fimpar och brända tändstickor i rätten men det hindrade inte att rätten gick fram och tillbaka mellan matsal och köket under en eftermiddag eller kväll. Var det någon gäst som vill äta maträtten sa man särskilt till och då lagades en ny fräsch rätt upp.
 

ACervin

Medlem
Det var ju dystert med alkoholrestriktionerna och håller helt med om MEL flygplatsen, den underjordiska Qantasloungen på international är ingen höjdare. Qantas business domestic är ju bra, men ännu bättre om man skall till Auckland är att boka Qantas codeshare med Emirates 380. Cyklade en långhelg på Coromandel Peninsula ca 2,5 h sydväst om Auckland för 3 helger sedan. Blev uppgraderad till C och fick börja helgsemestern med champagne och barhäng i Emirates 380:). Hoppas Wellington bjuder på fint väder utan för mycket blåst.
 

flybob

Medlem
Efter långfredagens nederlag gick vi till Fidel Castros nyzeeländska café och käkade frukost innan vi hämtade vår hyrbil hos Apex.
20160326_094035.jpg

Hos Apex krävde de internationellt körkort. Har själv inte hunnit skaffa ett australiensiskt körkort, men turligt nog hade mitt sällskap det, så hon fick ordna bilen.
Utan någon direkt plan hoppade vi in i vår Ford Focus och knappade in Napier i Google Maps.
20160326_113916.jpg 20160326_145559.jpg

En Art Deco-stad lät trevligt och sedan jag själv blivit bortplockad från förarsätet så förkovrade jag mig i Napiers hotell- och matscen. Påsk är en populär högtid i Napier så de flesta hotell är fullbokade. Och med de flesta menar jag alla. Efter sisådär 15 samtal till diverse hotell fann jag McHardy Lodge. Bokade direkt det rum som fanns ledigt.
En snabb avstickare till en bottle-o senare så möttes vi av Yvonne i dörren.

Hon berättade stolt om McHardy Lodge som är en stor villa med totalt 6 tillgängliga på Napier Hill.
Ett hus som tidigare fungerat som stadens BB och som klarade den stora jordbävningen 1931 relativt bra. Värdinnan Yvonne köpte huset 2008 och har sedan dess drivit det som ett 'luxury B&B'.

20160326_202049.jpg 20160326_202024.jpg

Huset består utöver rummen utav ett mindre bibliotek, ett stort biljardrum samt ett gemensamt kök där frukost serveras.

20160326_172458.jpg 20160326_172532.jpg 20160326_172545.jpg 20160326_172602.jpg 20160326_201833.jpg 20160326_201852.jpg 20160326_201858.jpg

Ute finns pool samt en större terrass med en fantastisk utsikt över Hawkers bay.
En pärla i denna lilla stad.
20160326_201955.jpg

Efter att vi checkat in och avnjutit några öl av större modell i badet knackar det på dörren.
Det är Yvonne som vill veta vad vi önskar till frukost nästa dag. Det fungerar så att man meddelar vad man vill ha (finns en lista, se nedan) samt den tid man önskar frukosten på bordet i den gemensamma matsalen, eller på rummet om man så önskar. Hon hör sig även för om vi har lyckats få bord där vi önskar och erbjuder sin hjälp om så inte är fallet.

20160326_172408.jpg

Ett välkommet avbrott från kedjor man ändå spenderar drygt 100 nätter per år.

En stund senare bär det av ner mot stadskärnan. Vi beslutar oss för att promenera till stadskärnan, vilket tar ungefär 25 minuter i tämligen rask takt.
20160326_203529.jpg

Målet? Bistronomy som öppnade i september.

Screenshot_2016-03-26-20-43-21.png

Vi går igenom dörren 15 minuter innan utsatt tid. Vi blir ombedda att vänta vid dörren som på en pizzeria. Ingen barplats eller liknande erbjuds.
Vi tar en runda runt stan är åter prick 21.00. Denna gång blir vi direkt visade till vårt bord. Vi får bubbelvatten upphällt (inget val) samt varsin drinkmeny. Vi beställer varsin fördryck och får därefter menyer.
Eftersom vi inte ätit sedan Fidel's kafé så är vi båda vrålhungriga och en 9-rätters ser väldigt attraktiv ut. Vi slår till på vinpaket i tillägg. Hovmästaren kommer och frågar om vi vill starta vår meny direkt, trots att vi precis fått våra fördrinkar. Vi jakar.
Omedelbart får vi ett glas vitt samt första rätten som är en friterad mussla med coleslaw.
20160326_211834.jpg
Enkelt och tämligen gott. Vinet kunde vi varit utan.

Nästa rätt är en underbar makrill med basilikaglass.
Det första vinet visar sig passa bättre till denna rätt än vinet som är tänkt att matcha.

20160326_212435.jpg

Nästa - monkfish. Nam. Maten är kanon och vinet underväldigande.

20160326_213700.jpg

Nästa är lever. Gott, trots att det inte är en favorit. Känns som att han lärt av Heston.

20160326_214936.jpg

Vi fortsätter med Golden Egg - kvällens höjdpunkt. Ägg som tillagats i 60°c i 60 minuter som serveras med svamp reducerad till vegimite samt smörstekta svampar. Fantastiskt.

20160326_220009.jpg 20160326_220122.jpg

Vinet underpresterar fortsatt och presenteras bara vid namn - inga karaktärsdrag.

Vår servitris meddelar att hennes skift är slut och att en blond tjej kommer att ta över. Plötsligt får vi beskrivningar om var vinet kommer ifrån samt vad det skall smaka.
Nästa rätt är gris och palsternacka. Gris är inte är någon favorit, men det smakar bra.

20160326_221639.jpg

Sista varmrätten är kött. Inte så mört som jag förväntat mig, men det är uppenbart att intentionen att ge tuggmotstånd och det smakar väldigt bra.

20160326_222829.jpg

Kocken levererar kanonmat medan servisen underpresterar enormt.

De två sista rätterna är efterrätter. Den första - bärkompott med sorbet hade räckt gott.

20160326_223917.jpg

Nummer två är choklad i frityrsmet - inte bra.

20160326_225502.jpg 20160326_225653.jpg

Köket levererar verkligen - även om glädje/glöd lyser med sin frånvaro.

20160326_215202.jpg

Servisen - not so much!

En trevlig, mycket prisvärd middag.
Tydligen så anses inte servitris/servitör vara ett yrke på Nya Zeeland och det märks.
 

Attachments

  • 20160326_172610.jpg
    20160326_172610.jpg
    71,9 KB · Visningar: 203
  • 20160326_171401.jpg
    20160326_171401.jpg
    45,3 KB · Visningar: 202
Last edited:

flybob

Medlem
Ja, de flesta ställen väljer att ha stängt istället. Var förvånad över att de inte serverade makaroner med ketchup eller liknande för en billig penning. I efterhand läste jag att böter för att bryta mot reglerna uppgår till ynka $1000, vilket känns som en överkomlig summa. Kanske är det mer risken att hamna på kant med staden man fruktar.


Det var ju dystert med alkoholrestriktionerna och håller helt med om MEL flygplatsen, den underjordiska Qantasloungen på international är ingen höjdare. Qantas business domestic är ju bra, men ännu bättre om man skall till Auckland är att boka Qantas codeshare med Emirates 380. Cyklade en långhelg på Coromandel Peninsula ca 2,5 h sydväst om Auckland för 3 helger sedan. Blev uppgraderad till C och fick börja helgsemestern med champagne och barhäng i Emirates 380:). Hoppas Wellington bjuder på fint väder utan för mycket blåst.

Ja, Emirates A380 är ett klart hack upp från QF. Som tur är så har vi bokat hemresan med EK ;)
 

ACervin

Medlem
Kanon BB och maten såg verkligen trevlig ut. Min erfarenhet är att det överlag är bra mat på NZ, lite som Sydafrika fast inte lika prisvärt.
 
Toppen