Senaste nytt

Tio dagar i Tokyo med en femåring

Börnen

Medlem
Denna resa Skellefteå-Tokyo gjordes med en 2-4-1 via Amex + en vanlig bonusbiljett med 50% barnrabatt för sonen. Vi kopplade biljetterna via ”travels together with” flaggan. När jag kollade seatingen lite då och då månaderna innan resan så var det lite lotteri med platserna på SFT-ARN, ARN-CPH och vice versa. Ibland var vi föräldrar flyttade, ibland sonen och ibland hade någon av oss ingen seating alls. Jag talade med kundtjänst ett par gånger och dom var helt obekymrade eftersom flaggan var kvar och att man kunde ju lösa seatingen på flygplatsen. Bara att strunta i dom alltså och flytta tillbaka allt till ursprungsläget vartefter dom flyttade runt. CPH-NRT-CPH rörde sig dock aldrig. Vi hade valt 24 ABC, gillar inte rad 23 på 340 pga gardinen.

Vi har tagit någon typ av inriktningsbeslut på att sonen skall få besöka samtliga Disneyparker i världen innan han fyller 12. Vid 2.5 års ålder stökade vi av dom sju parkerna som finns i Orlando. När han var 3.5 besökte vi dom två parkerna i Paris. Nu vid 5.5 stod Tokyos två parker på programmet. Sen återstår bara Anaheim, Hong Kong och Shanghai (som inte har öppnat ännu)

Avresedagen studsar sonen ur sängen vid 05:20, peppad på att komma iväg. Efter en stadig ägg och bacon frukost tar vi den alltid pålitliga flygbussen till Skellefteå flygplats. På planet till Stockholm jobbade den sjungande flygvärdinnan vilket alltid är trevligt.

1.JPG

Nu åker vi!

Vi orkade inte gå till den temporära guldloungen i F-piren så vi satt oss i businessloungen istället. Där stod frukost framdukat men efter en stund så ställdes det fram soppa, lax och kyckling vilket blev en fullt tillräcklig lunch för oss.

Vidare till Köpenhamn. Här jobbade nog den trevligaste personal jag stött på när jag rest med barn. Vi har uppfostrat sonen att hänga med vid säkerhetsgenomgången och det såg personalen och bjöd till och med in honom att hjälpa till lite.

Loungen i Köpenhamn serverade i stort samma saker som i Stockholm. Vi passade på att fotografera sonen vid flygplansmodellen till höger om trappan. Vissa ritar sträck på en dörrpost, vi jämför med modellen i loungen på Kastrup.

Eftersom vi reste Go så blev jag överaskad när det ingick tre alkholhaltiga drycker på CPH-NRT. Vi fick chans att dricka mousserande och båda Mikellerölen! Chipsen skulle vi få betala för men det blev aldrig av att dom kom och tog betalt. Maten var en helt OK kyckling med curry. Det var få passagerare, ca 80 lediga stolar sa personalen, så sonen kunde få två säten för sig själv när det blev dags att sova, mycket uppskattat.

Vi tog oss prisvärt och snabbt med buss till Sheraton Grande nära Disneyworld för att acklimatisera oss till tidsomställningen. Efter en helt OK lunchbuffé spelade vi lite minigolf och provade PS3. Rummet med balkong hade fin utsikt över både Disneyland och Disney Sea. Middag åt vi på ett slumpmässigt burgerhak i ett shoppingområde i närheten, inte bra…. Skräpburgare och rökning tillåten. Sonen slog ihop ögonen 21:00 lokal tid (mitt i ljusshowen på Disney Sea som vi kunde avnjuta på avstånd) och vaknade igen 06:15. Så där, tidsomställning klar! Frukosten på Sheraton var OK, inte mer.

2.JPG

Utsikt från balkongen på Sheraton


Sheraton Grande Tokyo Bay: Bra läge vid Disney, direktbuss från Narita. Mycket fina rum med balkong och bra utsikt över parkerna. På lunchbuffen finns både asiatisk och västerländsk mat, bra kvalite.

Dags att bege sig till Disney. Monorailen tog oss till Disneyland hotell där vi kvickt lämnar väskor och köper biljetter till parkerna. Denna första dag ägnade vi åt parken Disney Land som är att jämföra med Magic Kingdom i Orlando eller Disney land park i Paris. Tokyos utgåva är klart bättre än den andra två vi besökt. Här kombineras amerikansk glädje och kreativitet med japansk ordning, reda och disciplin. Ett vinnande koncept. Glöm att folk tränger sig i köer eller står i vägen, allt flyter på smärtfritt. Det var många parader, vi såg fem, samtliga längre och bättre än på dom andra parkerna. Utmärkande är att alla sitter ned under paraderna på presenningar som ser ut att komma från IKEA. Paraplyerna som folk har med sig mot solen fälls ihop liksom barnvagnar. Vi upplevde också köerna som korta, men det kanske är lågsäsong i juni i Japan. Påsken varar ända till midsommar i Japan, eller i vart fall på Disney där. Påsktema överallt, inklusive äggjakt. Maten är dock precis lika dålig som på parker i andra delar av världen (men det finns mer asiatiskt att välja på), dock påtagligt billigare. Popcorn verkar vara grejen, alltid minst 50 personer i kö till försäljningsställena. Trots allt detta popcornätande blir det inte skräpigt i parken! Vår hypotes är att japaner övar finmotorik genom att äta med pinnar från låg ålder så dom tappar helt enkelt inte popcorn när dom äter. Vi såg totalt 13 västerlänningar i parken, så man får räkna med att synas och bli tittad på, speciellt som blond femåring.

3.JPG

Carspåskägg i parken!

En tredagars biljett till båda parkerna kostade strax under 3500 kr för oss tre, det kan tyckas dyrt men med tanke på att parkernas öppettider blir det inte mer än 100 kr i timmer för att roa hela familjen, svårslaget!

Disneyland hotell är diskret Mussefierat och håller hög standard. Vi hade valt ett rum med utsikt över parken som hade en alkovsäng som passade sonen perfekt. Förvånansvärt billig minibar! Öl-35kr, sprit-50 kr. Lite märkligt att man inte kör Mussegrejen hårdare med Meet & Great, charachter dining etc.

Disneyland Hotel Tokyo: Mycket pengar men ändå prisvärt. Billigare än sin motsvarighet i Paris som dock har bättre restauranger. Se till att boka rum i tid, det kan vara svårt att får rum annars. Stora rum med trevliga disneyinspererade toalettsaker. Väldigt asiatisk frukost.

Ny dag, denna i hällregn. Det märks att man inte har många västerlänningar på hotellet. Frukosten var mycket speciell. Inget osötat bröd så långt ögat nådde, det närmast vi kom var ett bröd gjort av sötad deg fylld med ost. För inskränkta norrlänningar är det inte värt att betala 200 kr per person för frukost på detta hotell. Iväg till Disney Sea med monorail. Parkerna har security check, det går till så att man öppnar medhavd väska, vakten lyser ner i väskan med en ficklampa och om det inte ligger en bomb överst i väskan så får man passera! Ingen röntgen, ingen genomsökning. Som boende på Disneys hotell får man komma in i parkerna en kvart innan andra, en bra möjlighet till att skaffa sig ett försprång till dom mest populära attraktionerna. Vi hade fått tips om att skaffa Fast Pass (en biljett som gör att man får gå före i kön vid ett senare tillfälle) till attraktionen Toy Story Mania, så det gjorde vi. Bra tips. Kön dit var sedan mellan 60-90 minuter lång.

Disney Sea är en underbar park, även i regn. Vacker, bra attraktioner men stor. Det är långt att gå mellan dom olika områdena. Total gick vi 20 km den här dagen, fru och son i foppatofflor. Lunchen vi åt i parken var en helt ok curry. Vid kvällsmatsdags lämnade vi parken och tog oss till Hotel Ambassador där vi hade bokat bord månader i förväg på restaurang Chef Mickey. Mycket bra buffé men framförallt fick sonen träffa, krama och få autografer av dom olika figurerna. Vi var ensamma icke asiater i restaurangen och det gav oss nog lite extra bra service. Dom tyckte att sonen var gullig och när dom fick reda på att frun heter samma sak som en av princessorna i filmen Frost blev dom nästan lyriska. Efter maten tog vi oss tillbaka till parken. Eftersom det regnade blev dom flesta showerna inställda men ljusshowen som avslutade kvällen är helt klart det bästa vi sett på Disney.


4.JPG

Sonens kockidol är egentligen Christian Hellberg men Musse är bra han också.

Dag tre på Disney inledde vi på Disney Sea med en löpning till Toy Story Mania. Fru och son till ”stand by” kön och jag till Fast Pass kön, på så vis fick två av oss chansen att åka två gånger. Parken visade sig i sol idag och var än vackrare än dagen innan. Tyvärr ställdes showerna in igen, denna gång på grund av vind. Mycket mer folk idag, ibland är det bra med regn kanske.

5.JPG

Det var ingen som åkte bergsochdalbana som vi först men vi lärde dom andra besökarna att man skulle sträcka händerna i luften.

Vid lunch bytte vi park så att sonen skulle få köra sin favoritattraktionen i den parken en gång till. Tillbaka till Disney Land Hotell för att hämta bagaget. Diskuterade ett tag med bell office om olika alternativ till transport till ANA Intercontinental. Tåg / tunnelbanan skulle innbärs tre byten, kosta 1000 Yen och ta en timme. Taxi skulle enligt ett estimat via telefon kosta 8-9000 Yen och ta femtio minuter. Eftersom vi hade rätt stora väskor och inte kände till japanska tunnelbanan bestämde vi oss för taxi. Resan gick på 7200 Yen och tog 30 minuter, prisvärt och bekvämt! Inchekning på ANA (visst är det en viss charm i att röra sig bland övervägande män i mörk kostym i kortbyxor och t-shirt?) gav oss ett rum på 11 våning med utsikt över poolen. Minibaren låg 50-100% högre i pris än på Disneyhotellet.

6.JPG

Pooolen på ANA

Då vi var lite slitna efter dom långa dagarna innan så bestämde vi oss för en kortare promenad till ett Mc Donalds. Den visade sig ligga i källaren i ett anonymt kontorshus. Vi skulle senare lära oss att det fanns rätt mycket att hämta en våning under gatuplan i Tokyo. Efter lite språkförbistring trots bildstöd så fick vi alla mat, dock blev vi lite förvånade över att få chicken nuggets istället för pommes….

13.JPG

Om nu någon har målat instruktioner i gatan så ska vi väl följa dom?

Vi upplevde att det var väldigt lyhört på ANA, både från korridor och andra rum. WiFi fungerade klanderfritt, man behövde inte ens sittta på toa för att få nät vilket de senast åren verkar vara standard på hotell runt om i världen. Wifi är ju dessutom gratis för IHG-medlemmar, det finns inte ens en begränsning i antal enheter man får koppla upp. Sonen somnar efter att oroligt ha frågat om jag trodde att frukosten skulle vara bättre på detta hotell.

ANA erbjöd en mycket bra frukost komplett med omelettkock pannkakor och lönnsirap. Dåligt med wienerbröd annars fattades inget. Den här dagen blev det en långpromenad, 16 km fick vi ihop till slut. Vi började med att gå till Tokyo Tower. Det var många skolklasser på väg upp men av någon anledning blev det inga köer och inte speciellt trångt. Sonen gillade ”looking down windows” på 150 metersnivån bäst.

7.JPG

Tokyo Tower

Verkligen värt en tur upp i tornet för att se på utsikten. Efter detta tog vi sikte på det kejserliga palatsets ägor (Chiyoda-Ku) men det visade sig vara stängt där på fredagar, inte bara på måndagar som det stod i våra guideböcker.. Vi lät oss inte nedslås av detta utan fortsatte mot Ginza där vi först åkte upp i Sony Building och provade lite coola PS4 spel. Sen via Applestore och inköp av en ny padda till sonen. Vidare till leksaksaffären Toystation som dock var en besvikelse. Under vår vandring provade vi ett antal dryckesautomater. En dryck kostade 120-150 Yen. I automaterna kring Disney kostade dryckerna kring 230 Yen. Dubbla priset! Men fortfarande bara 16 kr. Jag har inga som helst problem med att bli lurad – så länge det fortfarande är billigt – vilket det mesta i Tokyo faktiskt är med svenska mått mätt.

9.JPG

Svårt att välja

Efter lite vila tog vi taxi till 511 Kobe Beef Kaiseki som jag hade läst om i SAS ombordmagasin nått halvår innan vi åkte. Taxin gick på 50 kr, vi fortsatte alltså att förundras över hur billigt många saker i Tokyo var. Vi åt en tiorätters meny där 8 rätter innehåll Kobebiff i olika former. Maten kostade inte mer ä 1000 kr per person. Dagen innan restuarangbokning fick jag ett mail där man förklarade att man inte ville ha barn under fem i restaurangen. Vår son var 5,5 så det var inget problem. Han ansågs nog skötsam för när vi lämnade så fick han en personlig gåva av personalen. Taxin tillbaka till hotellet kostade 100kr, förmodligen var det något kvällstillägg som hade kickat in.

Dagen därpå stod Asakasatemplet på programmet. Det gick väldigt smidigt att ta sig dit med tunnelbana från hotellet. En enkelbiljett kostade 35 kr för oss tre. Men dom priserna så är det ingen idé att fundera på dygnskort och liknande. Ett imponerande tempel. Men vägen fram till det påminde mest om en kinesisk turistfälla modell 95. Efter att tittat färdigt på templet tog vi båt till parken Hamarikyu och promenerade runt i den fina parken och tittade slutligen på dess stolthet, det 300 år gamla trädet.

10.JPG

Asakasa

Sen gick vi via Ginza tillbaka till hotellet igen. Lite roligt var att idag började sonen reflektera över stadsmiljöerna i Tokyo och jämför dessa med de som finns med i filmen Bilar 2 som delvis utspelar sig i Tokyo – se den filmen innan ni åker hit med en liten pojke. På hotellet passade vi på att besöka poolen. Det var första gången vi upplevde att det var dyrt i Tokyo. 500 kr fick vi betala för familjen.. Det är samma pris som för ett säsongskort som gäller på båda hemkommunens utebad. Poolen var dock trevlig och det fanns även en barnpool. Ingen servering erbjöds, men det kanske inte var så konstigt eftersom vi var ensamma att utnyttja poolområdet. Efter en kortare promenad för att kolla in neonljus så tänkte vi ta en drink i baren på 36:e våningen men då gick vi bet. Inga barn tillåtna. Första och enda gången som det ställde till problem för oss att ha en skötsam 5-åring med på resan.

Även dagen därpå nyttjade vi tunnebanan. Först ett kortare besök till Akihabara och sen vidare till Shibuya där vi gjorde den obligatoriskt övergångsställsspaningen från den lika obligatoriska fönsterplatsen på Starbucks. När vi var där så var det ett brudpar som gång på gång dansade i korsningen när det var grönt ljus, vet inte om det är någon typ av tradition eller inte men en del bra bilder blev det.

11.JPG

Brudpar i korsning.

Efter fikat tog vi en avslappnad promenad i Yoyogiparken och sedan vidare till Meijitemplet, inte lika färgglatt som Asakasa men väl värt ett besök. Även här stötte vi på ett brudpar, detta mitt i vigselcermonin.

12.JPG

Vigsel

Nästa stopp var för att behaga sonen, Kiddieland, väldigt mycket folk men en bra leksaksaffär. När vi påbörjade promenaden tillbaka till hotellet sprang vi på ett Magnolia Bakery och eftermiddagsfikat var räddat.

Folk måste älska popcorn i det här landet. Även utanför Garret Popcorn ringlade sig kön lång.

Efter lite vila på rummet så besökte vi hotellets gym som var bra och gratis. Gott kallt vatten fanns det också. På kvällen gjorde vi ett andra besök i Tokyo Tower för att få en vy i mörket. Regnsbågsbron var verkligen magnifik när den var upplyst. Man ser tydligt 360 graderssvängen som är en del av första racet i filmen Bilar 2.

8.JPG

Tokyo Tower på kvällen

ANA Intercontinental: Mycket bra hotell. Ligger bra till på tunnelbanelinjen (G) mellan Shibuya och Asakasa vilket passade våra behov perfekt. Gångavstånd till många attraktioner (Tokyo Tower, Ginza, Roppongi etc) Bra frukost, Fantastiskt WiFI. Bra gym och pool även om poolen var larvigt dyr. Ganska lyhört både från korridor och andra rum.

Dagen innan hemfärd så tog vi en buss till Narita. Där missade vi precis en avgång med gratisbussen till Radisson. Istället för att vänta en timme så tog vi en taxi. Radisson ligger längre bort än vad jag trodde från flygplatsen men är ett fint hotell med pool, gym, driving range, baseballplan och tennisbanor + en stor mängd besättningar från Delta Airlines. Trots att vår bokning var en standard Club Carlson award så blev vi uppgraderade till ett mycket trevligt businessrum på översta våningen och fick ett fat med kakor och frukt. Vi gjorde sedan en avstickare till Shisui Premium Outlet (ja det är samma kedja som finns i USA) och shoppade lite kläder. Värt att notera: På Shisui fanns resans kortaste popcornkö på Garret Popcorn. På kvällen åt vi buffé på hotellet och var förvånade över hur högljutt det var, tills att vi kom på att nu var vi västerlänningar plötsligt i majoritet. Japaner är verkligen ett artigt och lågmält folk.

Radisson Narita: Ett helt OK hotell som dock ligger ganska lång från flygplatsen. Det går gratisbuss men tidtabellen är ganska gles. Bra frukost och en stor mängd idrottsalternativ.

Sista morgonen tog vi hotellets buss till Narita efter en helt OK frukost på Radisson. Ganska mycket trafik och bussen behövde 30 minuter på sig. Väl framme så flöt allt på bra med incheckning av väskor, passering av security via Gold Track, redovisning av kvitton för tax free köp och till sist passkontroll, tog inte mer än 15 minuter totalt. Efter att ha sett ut en japansk whisky så fick jag reda på att man inte kunde köpa sprit om man hade anslutningsflyg. Personalen i kassan hävdade bestämt att dom inte hade förslutningsbara påsar som i resten av världen. Vi hade inte heller någon tur med lounger idag. ANA kunde inte släppa in barn alls och United kunde ha gjort det om sonen varit under 2 år eller om vi betalat 50 USD. Inte så intressant tyckte vi så vi gick förbi en dryckesautomat och Mc Donalds och satte oss sen vid avgångsgaten. Extremt lite folk i gaten och sederma på flyget. När maten serverades så framgick det att, jo, det ingår 3 alkoholdrycker per person men inte premium wine eller Mikeller öl. Det gjorde det minsann när vi åkte åt andra hållet, antingen så har man ändrat reglerna första juni eller så var personalen på CPH-NRT var snällare med guldmedlemmar.

Det märks att SAS planerar för att byta kabin på sina 340, för nått underhåll har man inte gjort den senaste tiden, det känns väldigt slitet.

Efter några timmar så gick jag till aft galley och köpte en Mikeller, den smakade lika gott fast att den inte var gratis! Sonen följde med och charmade flygvärdinnan så pass att han fick en businessglass som blivit över.

Fem timmar in i flygningen frågar sonen om det är långt kvar till Köpenhamn, yes, typ 5 timmar. Han vänder sig om och fortsätter spela iPad. Efter 8h45m tog batteriet till sist slut.

Kabinpersonalen kommer och erbjuder ”sandwich”, jag tar en trekantig sak som visare sig vara ris fyllt med lax.

Loungen i Köpenhamn igen, mycket folk och inget fungerande Wifi, mindre bra.

På flyget till Arlanda sov hela familjen så där har vi inte mycket att berätta.

Slutligen ett besök i loungen på T4 med lite läsk och chips innan sista leget till Skellefteå, även det en händelselös flight. Sonen hade vid det här laget förstått att det inte skulle bli annat är fler memoryspel och magic stickers så han engagerade sig inte längre i leksaksfrågan.

Sluttransport med den pålitliga flygbussen (en del andra passagerare stod och tittade på flygtaxitavlan och kliade sig i huvudet när vi gick ut) och vid midnatt var vi hemma. 25 timmar efter väckning på hotellet i Narita.


För att sammanfatta:

  • Om ni ska på Disney, bo på ett Disneyhotell (det finns tre). Man får komma in i parkerna 15 minuter innan öppning vilket rätt utnyttjat ger en rejäl fördel när det gäller att åka dom mest populära attraktionerna

  • Det är inte alls så dyrt i Japan som man (i vart fall vi) trodde. Det mesta är billigare än i Sverige. T.ex. känns både taxi och tunnelbana väldigt prisvärt. Det finns bra och snabba bussar till och från Narita för en rimlig peng. Att äta upplevde vi också billigt. Både på finkrog och McDonalds.

  • Det kändes nästan aldrig att det var mycket folk, och då bor vi ändå i en småstad i Norrland. Klart att det är många människor i omlopp men allt är så välorganiserat så allt bara flyter på. Det var bara någon enstaka gata i Harajaku där det var besvärligt trångt.

  • Vi hade läst varningar om att Tokyo inte var barnvänligt men vi håller inte med. Nu är i och för sig vår son ok med att gå 15-20 km per dag i en vecka och hålla handen när det behövs men vi skulle inte tveka att åka hit med ett mindre barn i vagn, man får bara räkna med att bära i trappor ibland. Men det måste man göra i Stockholm också, i vart fall om man vill undvika att åka kisshiss. DOCK! Vi såg inte en enda utomhuslekpark!

  • Vi hade fått för oss att det skulle vara svårt att hantera tunnelbanan, det är det inte. Välskyltat och disciplinerat. Vi brydde oss inte ens om att köpa ett tunnelnbanekort eftersom det var så enkelt och billigt att köpa enkelbiljetter. Att vara turist i kollektivtrafiken i Stockholm eller Göteborg är en mardröm i jämförelse, och där förstår vi ändå språket.

  • Vi hade hört att det skulle vara svårt att göra sig förstådd men det gick ofta bra att prata engelska med en godtycklig person man mötte på gatan.

  • Den största kulturkrocken var nog att se människor dra runt sina hundar i vagnar. Klart fler hundvagnar än barnvagnar i parkerna. Att gå ut med hunden har en helt annan innebörd i Tokyo än hemma.

  • Det är en stor stad men förvånansvärt mycket är inom gångavstånd (2-4 km)

Slutligen: Om ni funderar på att åka till Disney i Paris. Kolla om det finns någon bra deal på biljetter till Tokyo. Bättre attraktioner, bättre parader, bättre ordning och reda, renare. Ja, bättre helt enkelt.
 
Last edited:

MegaFlyer

Medlem
Reseberättelse i världsklass! Tack för all intressant info. Kul att någon fortfarande reser longhaul m SAS.

Japan is the shite!!!
 

Attachments

  • image.jpg
    image.jpg
    95,6 KB · Visningar: 384
  • image.jpg
    image.jpg
    159,1 KB · Visningar: 368

Jones

Medlem
Instämmer i hyllningskören, suverän rapport. Tokyo åkte just - för mig lite oväntat - högt upp på listan över ställen som är intressant att besöka med ett barn i förskoleåldern.
 

Johanna

Medlem
Vilken fin berättelse. Jag tror ryktet om ett dyrt Japan var när det var en helt annan växelkurs än nu. Även om den nu är dyrare än för 2 år sedan.

Min erfarenhet är också att det är lätt att ta sig fram. Ibland finns inte bilder på menyerna men då får man chansa. Vi valde ofta restauranger 1 trappa ner där det inte var så mycket turister. Men man får röka på restauranger. Däremot fattade jag det som att det inte var fri rökning på gatorna utan att det fanns rökrutor.

Japan är rent (dom tycker vi västerlänningar är smutsiga och luktar illa), allt går enligt tidtabell och det finns dryckesautomater överallt för lite pengar så man behöver inte släpa på vatten som i många andra städer.
 
Toppen