flybob
Medlem
Dagens äventyr skulle ta mig från ORD via TUL till DFW. Omvägen tog jag för att få lite extra miles (nära gränsen till Aadvantage Platinum). Det blir dock inte alltid som man tänkt sig.
Tog Hertz-bussen till terminalen och checkade in min väska för att sedan blixtsnabbt passera en nästan tom priority-säkerhetskontroll.
Efter ett besök hos Starbucks slog jag mig ner vid gaten och växlade mellan att spana på folk och läsa en bok.
Gatepersonalen ropar ut att man är redo för boarding av passagerare med priority access. Planet är ett pyttelitet Embraer ERJ-145 och jag har plats 2A vilket är ett ensamt säte på babord sida. Det är trångt och folk har som vanligt en herrans massa problem att få ordning på allt de har i nävarna innan de slutligen kan landa BIS.
Kapten hälsar välkomna och säger att vi dessvärre kommer att bli lite sena då maintenance måste komma och kolla på något. Han beräknar det till max 10 minuters försening.
Tiden går och efter en halvtimme ropar flygvärdinnan ut att det drar ut lite på tiden men att vi skall sitta kvar ombord och vänta.
Efter en timme blir vi ombedda att gå av planet och vänta vid gaten för vidare information.
Jag slår mig ner bredvid en äldre herre som kommit från YYZ (Toronto). Han skall vidare till Michigan och har haft en jobbig morgon med 2 timmars strul i Toronto och totalt 3 gatebyten på ORD redan. Under tiden vi språkar så ropar man ut att vår nya avgångstid är beräknad till 13.00, vilket resulterar i dagens fjärde gatebyte för den äldre herren. Han skrattar mest åt eländet och vi önskar varanda "Lycka till".
Strax därpå flyttas avgången ytterligare en gång, till 13.30 och jag går nu fram till gaten för att se hur vi skall lösa min färd till DFW, då jag med största sannolikhet kommer att missa min connection i Tulsa. Gate-agenterna är lagom trevliga och säger att de kan boka om mig direkt till DFW. Mitt bagage stannar dock på detta planet och du får åka till DFW imorgon och hämta det själv.
Jag tycker att det känns orimligt och undrar vad mina alternativ är. En hotellnatt i Tulsa eller direkt till DFW och sent bagage.
Jag frågar om de inte kör ut bagaget och får till svar att det kanske man gör då förseningen är på grund av mekaniska problem och inte väder. Jag bestämmer mig för att ta en eventuell strid med bagageservice på DFW och ber honom att boka om mig. Han säger att han inte kan boka mig i first utan kan sätta mig på väntelista. Använde en 500-mile voucher för att uppgradera och frågar vad som sker med den. Svaret blir vet ej och jag tackar för strålande service och styr kosan mot gate K8.
Jag slår mig återigen ner med min bok och väntar på att få mitt namn uppropat för re-check. Det tar 15 minuter så ropas jag upp och får plats 4F.
Går strax efter det ombord på planet, ett MD-80. First är fullt som vanligt och jag får frågan om vad jag vill dricka. Det serveras ingen champagne ombord utan bara mousserande vin, så jag nöjer mig med vatten (mer för att jag är törstig än för att jag enbart dricker champagne, men kommentaren kändes passande i sann BC anda...).
I stolsryggen ligger en filt för de frusna.
Kapten ropar ut att dagens flygning är beräknad till 1h47m och att vi beräknas landa före utsatt tid.
Efter en av de tystaste och bekvämaste take-offs jag någonsin upplevt kör FA Kelly igång med att dela ut AAs varma nötmix och servera mer dryck. Jag gillar verkligen att få starta med dessa varma, salta nötter!
Hon går sedan genom kabinen och frågar alla - genom att säga Mr/Ms + efternamn - om vad de önskar äta idag.
Valet står mellan kycklingbröst och sallad eller en skinkmacka.
Jag väljer salladen och den smakar riktigt fräscht och bra. Kycklingen är inte det
gnen på S&P-påsen.
Till efterrätt erbjuds chocolate chip- eller white chocolate and cranberry cookie. Det bästa jag vet är chocolate chip så det blev naturligtvis mitt val. Kakan är varm, med krispiga kanter och ett mjukt inre. En perfekt liten efterrätt.
Flygningen fortlöper problemfritt och vi landar mjukt på DFW kl 15.53, 27 minuter före schemat.
Jag promenerar bort mot bagage claim för att försöka reda ut vad som sker med min väska. Det tar ett bra tag för ett tämligen förvirrad flicka att lista ut saker och ting. Får flera gånger förklara att jag INTE kommit från TUL men att min väska åkt dit samt att den förmodligen inte hann med connection till DFW då planet var försenat.
Hon ser till (vi får väl se) att väskan skickas med första bästa plan från TUL till DFW imorgon följt av leverans till hotellet. Jag fick ett litet - som hon kallade det - "Sorry package" med följande innehåll.
Får väl se hur man går klädd till jobbet på måndag. Tur att jag alltid reser hyfsat propert klädd.
Väl på hotellrummet slog jag telefonnumret för att kolla status på min väska och får en chock när jag hör ”9-1-1, what is your emergency?”.
För att ringa ut toll free från hotellet skall man slå ”9+1+toll free number”. Första siffran i numret till AAs service center är 1 (vilket jag skulle skippat för det är samma etta som står på telefonen). Därför hamnar jag hos 9-1-1. Jag förklarar varför jag ringt och hon förstår men skickar ändå en polis för att försäkra sig om att jag är ok. Direkt efter att jag avslutat samtalet med 911 så ringer hotellet upp och säger att de ser att jag ringt 911 och undrar om allt är ok och om det finns något de kan göra. Jag förklarar läget och det verkar inte direkt som att jag är den första att göra det misstaget.
En polis anländer strax vid min dörr och frågar om jag är ensam i rummet. Jag svarar ja och han frågar om det är okej att han kontrollerar rummet. Han ber om ID och kontaktar centralen för att kontrollera mitt pass. Känner mig som en komplett idiot när han slutligen lämnar rummet...
Edit: Rubriken blev tokig och jag kan dessvärre inte ladda bilderna på mitt hotell, så jag vet inte riktigt om det ser bra ut.
Tog Hertz-bussen till terminalen och checkade in min väska för att sedan blixtsnabbt passera en nästan tom priority-säkerhetskontroll.
Efter ett besök hos Starbucks slog jag mig ner vid gaten och växlade mellan att spana på folk och läsa en bok.
Gatepersonalen ropar ut att man är redo för boarding av passagerare med priority access. Planet är ett pyttelitet Embraer ERJ-145 och jag har plats 2A vilket är ett ensamt säte på babord sida. Det är trångt och folk har som vanligt en herrans massa problem att få ordning på allt de har i nävarna innan de slutligen kan landa BIS.
Kapten hälsar välkomna och säger att vi dessvärre kommer att bli lite sena då maintenance måste komma och kolla på något. Han beräknar det till max 10 minuters försening.
Tiden går och efter en halvtimme ropar flygvärdinnan ut att det drar ut lite på tiden men att vi skall sitta kvar ombord och vänta.
Efter en timme blir vi ombedda att gå av planet och vänta vid gaten för vidare information.
Jag slår mig ner bredvid en äldre herre som kommit från YYZ (Toronto). Han skall vidare till Michigan och har haft en jobbig morgon med 2 timmars strul i Toronto och totalt 3 gatebyten på ORD redan. Under tiden vi språkar så ropar man ut att vår nya avgångstid är beräknad till 13.00, vilket resulterar i dagens fjärde gatebyte för den äldre herren. Han skrattar mest åt eländet och vi önskar varanda "Lycka till".
Strax därpå flyttas avgången ytterligare en gång, till 13.30 och jag går nu fram till gaten för att se hur vi skall lösa min färd till DFW, då jag med största sannolikhet kommer att missa min connection i Tulsa. Gate-agenterna är lagom trevliga och säger att de kan boka om mig direkt till DFW. Mitt bagage stannar dock på detta planet och du får åka till DFW imorgon och hämta det själv.
Jag tycker att det känns orimligt och undrar vad mina alternativ är. En hotellnatt i Tulsa eller direkt till DFW och sent bagage.
Jag frågar om de inte kör ut bagaget och får till svar att det kanske man gör då förseningen är på grund av mekaniska problem och inte väder. Jag bestämmer mig för att ta en eventuell strid med bagageservice på DFW och ber honom att boka om mig. Han säger att han inte kan boka mig i first utan kan sätta mig på väntelista. Använde en 500-mile voucher för att uppgradera och frågar vad som sker med den. Svaret blir vet ej och jag tackar för strålande service och styr kosan mot gate K8.
Jag slår mig återigen ner med min bok och väntar på att få mitt namn uppropat för re-check. Det tar 15 minuter så ropas jag upp och får plats 4F.
Går strax efter det ombord på planet, ett MD-80. First är fullt som vanligt och jag får frågan om vad jag vill dricka. Det serveras ingen champagne ombord utan bara mousserande vin, så jag nöjer mig med vatten (mer för att jag är törstig än för att jag enbart dricker champagne, men kommentaren kändes passande i sann BC anda...).
I stolsryggen ligger en filt för de frusna.
Kapten ropar ut att dagens flygning är beräknad till 1h47m och att vi beräknas landa före utsatt tid.
Efter en av de tystaste och bekvämaste take-offs jag någonsin upplevt kör FA Kelly igång med att dela ut AAs varma nötmix och servera mer dryck. Jag gillar verkligen att få starta med dessa varma, salta nötter!
Hon går sedan genom kabinen och frågar alla - genom att säga Mr/Ms + efternamn - om vad de önskar äta idag.
Valet står mellan kycklingbröst och sallad eller en skinkmacka.
Jag väljer salladen och den smakar riktigt fräscht och bra. Kycklingen är inte det
gnen på S&P-påsen.
Till efterrätt erbjuds chocolate chip- eller white chocolate and cranberry cookie. Det bästa jag vet är chocolate chip så det blev naturligtvis mitt val. Kakan är varm, med krispiga kanter och ett mjukt inre. En perfekt liten efterrätt.
Flygningen fortlöper problemfritt och vi landar mjukt på DFW kl 15.53, 27 minuter före schemat.
Jag promenerar bort mot bagage claim för att försöka reda ut vad som sker med min väska. Det tar ett bra tag för ett tämligen förvirrad flicka att lista ut saker och ting. Får flera gånger förklara att jag INTE kommit från TUL men att min väska åkt dit samt att den förmodligen inte hann med connection till DFW då planet var försenat.
Hon ser till (vi får väl se) att väskan skickas med första bästa plan från TUL till DFW imorgon följt av leverans till hotellet. Jag fick ett litet - som hon kallade det - "Sorry package" med följande innehåll.
Får väl se hur man går klädd till jobbet på måndag. Tur att jag alltid reser hyfsat propert klädd.
Väl på hotellrummet slog jag telefonnumret för att kolla status på min väska och får en chock när jag hör ”9-1-1, what is your emergency?”.
För att ringa ut toll free från hotellet skall man slå ”9+1+toll free number”. Första siffran i numret till AAs service center är 1 (vilket jag skulle skippat för det är samma etta som står på telefonen). Därför hamnar jag hos 9-1-1. Jag förklarar varför jag ringt och hon förstår men skickar ändå en polis för att försäkra sig om att jag är ok. Direkt efter att jag avslutat samtalet med 911 så ringer hotellet upp och säger att de ser att jag ringt 911 och undrar om allt är ok och om det finns något de kan göra. Jag förklarar läget och det verkar inte direkt som att jag är den första att göra det misstaget.
En polis anländer strax vid min dörr och frågar om jag är ensam i rummet. Jag svarar ja och han frågar om det är okej att han kontrollerar rummet. Han ber om ID och kontaktar centralen för att kontrollera mitt pass. Känner mig som en komplett idiot när han slutligen lämnar rummet...
Edit: Rubriken blev tokig och jag kan dessvärre inte ladda bilderna på mitt hotell, så jag vet inte riktigt om det ser bra ut.
Attachments
Last edited:
Men att ta betalt är de duktiga på...
