Vår egen Jacob testar ett udda flygbolag på rutten Stockholm-Rom, nämligen Ethiopian Airlines, och blir positivt överraskad över service, mat och drycker ombord.

Text och bilder: Jacob Molin

Ett av de mer udda inslagen i Arlandas flora av flygbolag är det afrikanska flygbolaget Ethiopian Airlines som flyger rutten Stockholm-Rom-Addis Abeba. Jag har länge varit mycket nyfiken på detta flygbolag och till slut gavs en anledning till en bokning i business class till Rom. Och jag kan bara sammanfatta detta som ett guldkorn på Arlanda.

Flygningen bjöd på en riktig business class stol och en suverän 5-rätters middag med vin och champagne. En närmast perfekt flygning, troligtvis mitt livs bästa inom Europa och ett bra och billigt sätt att testa hur det är att flyga business class på långflygningar.

Bokningen

Bokningen gjordes på Ethiopian Airlines websida och biljetten i sig var förvånansvärt billig för att vara i business class och på en längre intraeuropeisk rutt som Stockholm-Rom. Det går alldeles utmärkt att endast flyga den första delen av flygningen och hoppa av i Rom istället.

Incheckning på Arlanda

Ethiopian Airlines hade ett eget incheckningsområde i terminal 5 på Arlanda med tre incheckningsdiskar, två för economy class och en för business class (eller ”Cloud Nine” som de kallar sin business class). Menzies skötte incheckningen för Ethiopian Airlines.

Ingen som helst kö så incheckningen gick snabbt. Jag såg även till att få mitt SAS Eurobonus kort inlagt i bokningen då man tjänar poäng på Ethiopian Airlines.

Av någon anledning behövde de också se kreditkortet jag hade använt när jag bokade biljetten. Vid incheckningsdisken hade de en bunt med kortbetalningar och efter de funnit pappret med min bokning fick jag sätta en kråka längst ner på pappret. Jag vet inte riktigt varför detta behövdes, och om det alltid fungerar så här, men i slutändan var det inget större besvär.

Slutligen frågade jag vilken lounge jag kunde använda, om det var SAS loungen som gällde. Först nickade kvinnan bakom disken, men kort därefter ändrade hon sig och sade att Ethiopian använde Menzies loungen. En lounge inbjudan skrevs också ut.

Vilken lounge ska jag egentligen använda?

Det var uppenbarligen inte helt självklart vilken lounge som användes, måste faktiskt säga att jag var lite besviken, jag hade över två timmar att slå ihjäl innan avgång och tycker inte Menzies loungen är så värst spännande. Dessutom stänger Menzies loungen klockan 20, en timme innan avgången till Rom.

Väl framme vid loungerna noterade jag av en slump att på den stora skylten vid ingången till SAS loungen stod faktiskt Ethiopian med, allra längst ner. Så jag traskade in, inget att förlora.

Kvinnan vid receptionen såg lite fundersam ut när jag frågade om Ethiopian Airlines business class + SAS guldkort skulle ge mig tillträde till SAS loungen. Hon sade att det hade varit lite till och från med Ethiopian och började leta i sina papper men hittade ingenting som sade att Ethiopian skulle ge tillträde. Å andra sidan hittade hon heller inget som pekade på att Ethiopian inte skulle ge tillträde, och skylten utanför gav ju vissa hintar, likaså det faktum att SAS och Ethiopian har code-share samarbete på sträckan.

Jag sade att jag tveklöst skulle föredra att använda SAS loungen, om möjligheten gavs. Hon log brett och svarade ”ja men naturligtvis skulle du det”. Till slut sade hon med ett stort leende ”men vad sjutton, vi bryr oss inte om vilket, gå in och sätt dig du, det är ju ändå fredag”. Jag vet faktiskt inte om hon gjorde rätt eller fel, men uppskattat var det.

Loungen var halvfull och inga som helst problem att hitta en ledig plats. De flesta flyg till de stora Europeiska destinationerna hade redan gått. Maten var förvånansvärt bra denna kväll med köttbullar, potatissallad och morötter. Det smakade mycket bra med lite rödvin att dricka. Inget som helst att klaga över.

Ombordstigning

Redan en timme före avgång blinkade skärmen att det var dags att gå mot gaten. Det lät dock väldigt tidigt och jag väntade ytterligare 20 minuter innan jag slutligen begav mig mot gate 20, längst ut i B-piren. Eftersom slutdestinationen för flyget var Addis Abeba avgick flyget från non-Schengen området i piren och vi var alla tvungen att passera passkontrollen. Kändes lite märkligt när man skulle hoppa av i Rom.

Ombordstigningen hade startat sedan länge så det var bara att gå rätt ombord.

Jag blev varmt välkomnad vid ingången och eskorterad till min plats 04L. Väl framme vid min plats erbjöd sig flygvärdinnan att ta min jacka och jag fick även frågan om jag ville ha något att dricka före start. Valet stod mellan vatten, apelsinjuice och champagne och det blev givetvis lite bubbel.

Första intrycket ombord var mycket positivt. Kabinen kändes fräsch och välskött med genomgående ljusa färger. Det var också en stor besättning ombord, tre flygvärdinnor jobbade helt eller åtminstone delvis i business class, som bestod av fyra rader.

Stolarna i business class var mycket sköna och rymliga med ordentligt benutrymme. Jag hade tidigare läst varningar om att stolarna skulle vara trötta och slitna, men något sådant kan jag verkligen inte säga om stolarna ombord. Själva stolsdesignen var dock en något äldre variant, men för en flygning till Rom var detta fullt tillräckligt och långt över vad något annat flygbolag har att erbjuda.

Till slut kom min champagne i ett glas med Ethiopians logga i guld ingraverad. Vi blev även erbjudna tidningar, Expressen eller Svenska Dagbladet, samt ett ganska stort utbud av magasin.

En genomgående bra start på flygningen.

Stockholm/Arlanda-Rom, flyg ET 703 med Ethiopian Airlines
Avgång: 21:00
Ankomst: 00:01
Flygplan: Boeing 757
Klass: Business Class / Cloud Nine
Sittplats: 04L

Vi var klara i god tid före avgång och kunde faktiskt lämna gaten tio minuter tidigt vid 20.50. Innan avgång togs även beställningar av cocktail efter start samt val av huvudrätt till middagen.

Efter en video med säkerhetsrutinerna ombord lyfte vi vid 21-tiden från bana 08 och efter en skarp högersväng fick vi en fin vy över ett skymmande Arlanda.

Det tog inte mer än någon minut innan skylten med fasten seat belt symbolen släcktes och servicen ombord kunde börja. Vi fick alla en varm handduk för att fräscha upp oss innan middagen.

En femrätters middag ombord

Serveringen ombord var mycket imponerande med cocktail, förrätt, sallad, huvudrätt, osttallrik och dessert. Både maten, drycken och servicen var helt perfekta och klådde enkelt vad de europeiska flygbolagen har att erbjuda på motsvarande linjer.

Före start hade jag beställt ytterligare ett glas champagne och väl uppe i luften tog det inte många minuter innan en flygvärdinna kom med ett glas på en bricka och en stor flaska och elegant hällde upp champagnen framför mig vid min plats. De serverade Jacquart ombord som är helt OK men kanske inte spektakulär.

Några minuter senare var det dags för middagen ombord. En vit duk lades på bordet och en bricka med första rätterna delades ut. Förrätten var mycket god med lax, räkor, sallad och någon form av pepparrotskräm. På brickan fanns också en salladsskål med färsk sallad och champinjoner. Kabinpersonalen erbjöd ett bra utbud av bröd från en korg samt vatten och ytterligare drycker.

Efter att ha druckit upp mitt glas med champagne fick jag frågan om jag ville ha lite vin till maten, vilket jag glatt sade ja till. De hade två röda viner ombord som serverades ur stora flaskor. Flygvärdinnan var snabbt vid min plats och lät mig få titta på flaskorna och jag valde den franska Châteauneuf du Pape. Hon sprang tillbaka till galleyt, öppnade flaskan, och var kort därefter tillbaka vid min plats och elegant lät mig provsmaka vinet medan flaskan hölls upp framför mig. Vinet smakade mycket bra och serveringen av dryckerna (ja hela serveringen faktiskt) skedde med den där extra finessen som är så kul att få uppleva ombord men som långt ifrån alla flygbolag faktiskt klarar av. Det hade jag inte alls väntat mig av Ethiopian Airlines.

Det fanns tre val av huvudrätt: fisk, lamm eller biff. Jag valde lamm som serverades med någon typ av potatismos och grönsaker. Det smakade fantastiskt bra och portionen var väl tilltagen.

Jag accepterade också påfyllning av mitt vinglas. Precis när flygvärdinnan skulle hälla upp vinet i mitt glas skakade det till i kabinen och några droppar av vinet kom på den vita duken under brickan. Den unga flygvärdinnan blev aningen generad, bad ordentligt om ursäkt och rusade genast tillbaka till galleyt för att hämta en ny vit duk som hon insisterade att få byta ut med. Något liknande har aldrig hänt mig förut, på något flygbolag i någon klass. Imponerande.

Jag började känna mig otroligt mätt efter den mäktiga huvudrätten som dock var så god att det inte var mycket kvar på fatet.

Men ännu var det inte klart. Jag blev erbjuden en väl tilltagen osttallrik som var svår att motstå med kex, vindruvor och grönsaker. Kort därefter blev jag även erbjuden chokladpraliner på ett fat. Tre stora chokladpraliner fanns fatet varav två var med marsipan. Vansinnigt goda.

Jag blev slutligen erbjuden kaffe eller te och det fick bli en välbehövlig kopp svart kaffe för att piggna till. Jag bad även att få en whisky för att avrunda måltiden. De hade två sorter att välja mellan: Johnnie Walker Black Label och Chivas Regal och det fick bli ett glas av den sistnämnda.

Sammantaget var det en suverän måltid. Långt över vad jag hade föreställt mig att få ombord.

Stolen i business class

Det fanns fyra rader i business class på Boeing 757-200 flygplanet i en 2-2 konfiguration, så 16 säten totalt. Vi var dock endast tre personer i business class till Rom så det var inte direkt någon brist på plats ombord, eller uppmärksamhet för den delen.

Stolarna i business class var av en något äldre modell med pneumatiska (luftstyrda) stolskontroller snarare än elektroniska, som de flesta nyare modeller har. Jag tror stolen är närmast exakt samma som United Airlines länge har haft i sin business class på långflygningar.

Trots att stolen var något gammal tyckte jag den var bekväm och den gick att fälla en bra bit bakåt. Benutrymmet var det inte heller något fel på, drygt 57″ i benutrymme, vilket är ungefär vad exempelvis SAS har i sin business class på långflygningar. På en ordentlig långflygning på 10-12 timmar hade stolen dock känts gammal i jämförelse med vad andra flygbolag erbjuder.

Klockan hade närmat sig 23 när jag till slut jobbat mig igenom hela middagen och jag började känna mig ganska trött. Det hade dessutom varit en lång och händelserik vecka. Jag fällde tillbaka stolen och försökte få lite vila. Det fanns en kudde och ett täcke vid varje stol och jag måste säga att stolen var mycket behaglig att vila i.

Tyvärr saknades personliga skärmar i business class, i alla fall lyckades inte jag hitta någon vid min stol. Inte för att det spelade någon större roll på denna korta flygning.
På de allmänna skärmarna över mittgången visades en Hollywood film, jag noterade dock inte vilken det var.

Ankomst till Rom

Runt 23.30 började vi sänka oss ner mot Rom. Inflygningen var lite märklig i det att fasten seatbelt skylten visserligen slogs på, men det gjordes egentligen inget riktigt utrop om att vi snart skulle landa.
Trots att jag är en ganska rutinerad flygresenär hade jag rätt svårt att avgöra hur långt tid vi faktiskt hade kvar till landning och när jag ställde mig upp för att stuva undan mitt handbagage kom en av flygvärdinnorna och bad mig att sätta mig ner då vi strax skulle landa.

Klockan 23.40 tog vi slutligen mark på Rom Fiumicino flygplatsen, drygt 20 minuter före tidtabell. Kanske inte så konstigt med tanke på den tidiga avgången från Arlanda.
Passagerare som skulle resa vidare till Addis Abeba blev ombedda att stanna kvar på flygplanet.

Jag var den enda i business class som skulle gå av i Rom och var följaktligen den första att gå av flyget. Vi hade parkerat i den satellit som används för de flesta långflygningarna i Rom, så det blev en liten tur med ett förarlöst tåg för att komma in till huvudterminalbyggnaden. Eftersom vi stannat i non-Schengen området fick jag återigen passera passkontrollen för att komma in i Italien.

Jag hade bara handbagage och kunde därför gå rakt igenom hela terminalbyggnaden. Inom några minuter efter landning satt jag i en taxi på väg från flygplatsen.

Sammanfattning

Ett klart underskattat flygbolag. När jag nämnde för folk att jag skulle flyga Ethiopian Airlines skakade de flesta på huvudet. Men det var faktiskt en riktigt bra flygning. Otroligt bra mat och dryck som smakade bra, såg aptitlig ut, fräscha råvaror, och dessutom extremt mättande. Tre huvudrätter att välja mellan är heller inte dåligt, och chokladpralinerna till dessert var utsökta. Även snygg presentation av all mat.

Servicen ombord var också mycket bra. Jag blev genomgående tilltalad med namn alternativt med Sir och servicen var vänlig och uppmärksam. Serveringen var också förvånansvärt elegant och genomtänkt, exempelvis hur vinet och champagnen presenterades och hälldes upp. Det var riktigt bra faktiskt.

Sammantaget var jag mycket nöjd och imponerad av flygningen och skulle tveklöst kunna göra det igen. Det här var definitivt en av de bästa flygningar jag någonsin gjort inom Europa, och jag har gjort några stycken. Redan i slutet på 2011 kommer Ethiopian Airlines bli medlem i Star Alliance och det är inget jag har några invändningar mot efter denna upplevelse.

Som sagt, ett riktigt guldkorn på Arlanda!