Semester kallar jag det, pina säger andra. De senaste åren har jag själv eller med en vän gjort så kallade ”segment-runs” till USA. Dessa är resor där målet är att flyga så många flygningar som möjligt både för upplevelsen och för få rätt status på bonuskortet. Semester eller pina? Ta en titt på kartorna, läs på och avgör själv…

Text och bilder: Gustav Gnosspelius



Att studera landskapet blir på resor som denna en obligatorisk sysselsättning

Resrutt
Resrutten hade valts för få med många nya stater, städer, rutter och roliga flygplan. Otaliga timmar och schemaändringar låg bakom den slutgiltiga resvägen.

Europa & interkontinentalt
Helsingfors-Köpenhamn-Amsterdam-San Francisco, Houston-Amsterdam-Budapest-Paris-Washington, Seattle-Paris-Köpenhamn-Helsingfors
[ROUTEMAP]HEL-CPH-AMS-SFO,IAH-AMS-BUD-CDG-IAD,SEA-CDG-CPH-HEL&MP=r[/ROUTEMAP]

Inrikes i USA
San Francisco-Los Angeles-Phoenix-Minneapolis-Milwaukee-Chicago-Minneapolis-Fort Dodge-Minneapolis-Columbus-Atlanta-Houston Hobby, Washington-Atlanta-Little Rock-Memphis-San Antonio-Salt Lake City-Twin Falls-Salt Lake City-Phoenix-Los Angeles-Seattle
[ROUTEMAP]SFO-LAX-PHX-MSP-MKE-ORD-MSP-FOD-MSP-CMH-ATL-HOU,IAD-ATL-LIT-MEM-SAT-SLC-TWF-SLC-PHX-LAX-SEA[/ROUTEMAP]

Inledning och planering
”Varför?” är en fråga jag får ofta. Jag gillar att flyga, det är en speciell känsla att vara både på flygplatsen och i luften, än har jag inte tröttnat. När annars kan jag sitta i samma stol i åtta timmar, läsa en bok, se på tv, få mat & öl serverat utan att famlijen blir galen på mig? Då jag flyger ser jag till att planera jag mitt flygande väl så att jag får guldkort samtidigt. Som jag gillar både flygandet och guldkort blir resor som dessa en bra lösning, två flugor i en smäll!

Att planera resan är nästan roligare än resan i själv. Jag gillar att studera ruttkartor för att hitta nya resmål jag inte varit. Timtals (snälla fråga inte hur många) kan jag sitta och jämföra tidtabeller, ruttkartor och platstillgänglighet. Ett inofficiellt mål jag har är att besöka samtliga av USAs stater, ett mål jag hittills kommit mer en halvvägs till. I övrigt väljer min respartner och jag flygplatser som verkar udda/roliga/spännande eller flygs med annorlunda flygplan. Som regel har jag att undvika nattflyg förutom över Atlanten och inga amerikanska flygbolag över Atlanten. Jag ser också till att helst inte boka sista flyget för dagen och ha hyfsat med bytestid eftersom ett missat flyg kan ställa till det för resten av kedjan. Det är roligt att pussla ihop alla flygen efter mina önskemål och krav även om jag vet att frugan önskar jag skulle göra något ”vettigare”.

Resan köptes i maj och såg då inte alls ut som vi slutligen flög. Av erfarenhet vet jag att Delta ofta ändrar sitt schema men så länge de är flexibla vid ombokningar är det inga problem. Som sig bör gick de med på mina föreslagna nya resrutter då den gamla inte längre fungerade med den nya tidtabellen. Hotell köptes/bokades alltså inte förrän lite mer än en månad innan resan påbörjades, innan dess vågar jag inte lita på hur jag ska flyga. Strax innan resan bar av satte jag även ihop min långa lista på alternativa anslutningar. Ifall det skulle hända något längs vägen vill jag inte bli ombokad på direktflyg om jag egentligen har byte, eller till ett i mitt tycke dåligt alternativ. Därför gör jag alltid en lista med för varje segment 3-4 alternativa resvägar som jag kan nå dagens mål med, lätt att visa upp och underlättar för stackaren som måste ta hand om min långa biljett. För mig är det också en extra säkerhet för att slippa höra att ”nästa flyg är inte förrän imorgon”.

Förutom min lista med alternativa resvägar packar jag 3-4 böcker, behövs fler köper jag längs med vägen. Jag har också mitt sov-kit bestående av uppblåsbar nackkudde, öronproppar och ögonmask. Endast några par strumpor & underkläder samt två easy-care skjortor & t-shirt, ett par byxor. Det är lätt att tvätta i hotellrum och torkar över natten. Lite mättande godis om jag vaknar på natten hungrig på grund av jetlag. Lägg till laptop & dokumentation och allt får utan problem plats i en kabinväska.

Trots att jag haft guldkort på Skyteam sedan flera år har jag på omkring 20 långsträckeflyg aldrig blivit uppgraderad. Jag tror att någon har lagt en icke-uppgraderingsförbannelse på mig. Självklart gör jag mitt bästa och reser alltid i snygga kläder, endast med handbagage (något annat är knappast möjligt på så många flyg), etc. Kanske någon gång i framtiden.. Med mig på den här resan kom David, som flugit med ett par gånger tidigare. Vi visste alltså båda vad vi gav oss in på.

När resan väl var planerad tog det ytterligare några timmar att boka. Främst gäller det att hitta en säljare som har tålamod och förstår att jag har alla uppgifter de ska boka med. För att få rätt tillgänglighet på flygen måste en del också sökas på ett visst sätt och de gäller att de har kunskapen hur man gör så, alternativt låter mig berätta. I det här fallet hade jag tur och fick överlag hjälpsamma och flexibla resesäljare. I en del fall riktigt bra så det blev ett par mail med beröm till företagen.

Höjdpunkter på den här resan är dubbeldäckaren Airbus 380 och lilla propellerplanet Embraer 120, 3xMinneapolis på en dag, två snabba vändningar på 15 minuter ute på landet och många loungedrinkar! Så till sist, vår resplan!

KF 651 15OCT HELCPH 1250-1330 717
KL1134 15OCT CPHAMS 1925-2050 73W
DL9380 16OCT AMSSFO 0950-1150 747
DL4597 16OCT SFOLAX 1650-1815 CR9
DL4578 17OCT LAXPHX 0832-0954 CR7
DL 992 17OCT PHXMSP 1530-2038 320
F91880 18OCT MSPMKE 0600-0710 ERJ
AA5003 18OCT MKEORD 0915-1005 ERD
AA 313 18OCT ORDMSP 1140-1255 M83
DL2663 18OCT MSPFOD 1525-1635 SF3
DL2663 18OCT FODMSP 1655-1805 SF3
DL6009 18OCT MSPCMH 1930-2217 E75
DL2197 19OCT CMHATL 0600-0740 M88
DL1215 19OCT ATLHOU 0900-1024 D95
DL9387 19OCT IAHAMS 1605-0820+1 74M
DL9695 20OCT AMSBUD 1010-1210 737
DL8503 21OCT BUDCDG 0710-0930 319
DL8496 21OCT CDGIAD 1040-1300 388
DL1206 21OCT IADATL 1633-1826 319
DL1413 21OCT ATLLIT 1937-2027 M88
DL 972 22OCT LITMEM 0740-0841 M88
DL5370 22OCT MEMSAT 1023-1226 CRJ
DL4618 22OCT SATSLC 1421-1618 CR7
DL7803 22OCT SLCTWF 1700-1805 EM2
DL7803 22OCT TWFSLC 1820-1925 EM2
DL 971 22OCT SLCPHX 2005-2051 M90
DL4578 23OCT PHXLAX 0630-0757 CR7
DL7668 23OCT LAXSEA 1010-1250 738
DL8401 23OCT SEACDG 1350-0835+1 332
DL8608 24OCT CDGCPH 0950-1140 318
KF 652 24OCT CPHHEL 1415-1650 717

Resan börjar



Förmiddagen innan resan påbörjades hann jag med obligatoriskt gårdsarbete 🙂

KF 651 15OCT
Helsingfors-Köpenhamn, HEL-CPH
1250-1330
Boeing 717

Så var det till sist dags att påbörja resan. Morgonen spenderades med att rensa på gården, det var en en del som måste fås gjort innan jag lämnade frun ensam med barn, hund och hushåll. Som förväntat tog arbetet mer tid i anspråk än jag räknat med och det var sent jag anlände till flygplatsen – efter att ha gått igenom säkerhetskontrollen hann jag bara köpa en tidning innan det var dags att gå ombord.

Favoritplatsen fönster nödutgång var reserverad som vanligt. Den här gången var upplevelsen lite annorlunda dock eftersom luckan till nödutgången inte slöt tätt! Jag kunde enkelt höra starka ljud utanför flygplanet, som bilar körandes förbi eller alarmsignaler. I vanliga fall hör du inget utifrån men nu lät det som tusan när motorn satte igång. Det var inte utan att jag förundrades lite men så fort hjulen lyft från marken blev det knäpptyst, det verkar som att tryckskillnaden då blev starkare och fick luckan att sugas fast bättre i fästet. Detta varade tills hjulen åter tog mark, då jag igen kunde höra ljud utifrån.

Planet var rätt tomt och bredvid det tomma mittensättet var min enda granne en pilot för Atlantic Airways. Kul att se att han (precis som jag) satt och spelade flygspel på sin mobil under flygningen, uppenbarligen en person som gillar sitt jobb. Lustigt att se att denne pilot inte stängde av sin mobil under start och landning, gäller det i cockpiten också?

Vår landning var annorlunda. I vanliga fall brukar vi för landning norrifrån på Kastrup göra inflygningen ganska rakt över Skåne. Den här gången fick vi istället en riktigt kul och intressant sightseeing där vi gick ner rätt lågt strax innan Malmö. Vi rundade Malmös city på södra sidan och fortsatte norrut längs med Skånes kust innan vi svängde västerut då vi nått Bjärred och landade från norr. Det var verkligen en inflygning annorlunda än de vanliga och som skåning var det mycket roligt att spana över hembygden.


Nödutgång, ekonomiklassarens bästa vän

KL1134 15OCT
Köpenhamn-Amsterdam, CPH-AMS
1925-2050
Boeing 737

I Köpenhamn hade jag sex timmars väntetid. Detta var medvetet bokad så eftersom resan fortsatte med en ny biljett och skulle jag missa anslutningen skulle hela resan gå om intet. David anslöt från Skåne här, fyra timmar innan flyget skulle gå (!). Han skyllde på att det var spännande att börja resan och han ändå inte hade något speciellt för sig.

Check-in gick smidigt i automaten vid transferdisken, för några år sedan vill jag minnas att det inte fanns en automat här – mycket bra att det nu finns i alla fall. Alla KLM-flyg till Amsterdam var fullbokade den här dagen, liksom dagarna före. Således frågade jag om de behövde frivilliga till att ta ett annat flyg mot kompensation. Behovet fanns förvisso eftersom flyget var överbokat med två men de vågade inte boka om oss till morgonen efter eftersom även det flyget var fullbokat och de inte kunde garantera oss plats. Självklart kom mitt papper med alternativa resvägar fram men även de nekades, de ville inte boka om till något annat flygbolag vare sig partners eller inte.

Vi satte oss i Novia-loungen som KLM använder. Loungen är uppdelad i två separata delar: vanlig lounge och ”apartment”. Med mitt guldkort på Skyteam blev vi insläppta i den vanliga delen, hade vi flugit i affärsklass hade de visat in oss i ”apartment”. Det finns säkert medlemmar här som provat båda, loungepersonalen hävdade att de var i princip samma.

Loungen var rätt obekväm. Det fanns en nivå med café-stolar och en nivå vid fönstren med vilostolar. Vi satt i den senare nivån några timmar, snackade skit och drack öl. Obekvämt var det för att eftermiddagssolen sken genom de stora fönstren och gjorde det nästan olidligt varmt även om man lyckades sätta sig utanför direkt solljus. Min fråga om det fanns gardiner de kunde dra för besvarades nekande. Konstigt att det inte finns solskydd – hur är det under högsommaren?

Till sist blev det så dags att gå till gaten och ombord planet. Att vi inte blev tagna som frivilliga till ett annat flyg gjorde inget eftersom det var åtminstone 5 platser lediga ombord. Vi hade raden precis bakom affärsklass och framför oss satt ett udda, amerikanskt par. Udda eftersom de hade långa rasta-liknande flätor båda två. Att de var amerikanska såg man på kläderna, främst frun som reste i någon leopardmysdräkt, mannen var dock välklädd i kostym. Jag var nyfiken på vem de var och skrev upp företagsnamnet på en av deras väskor. En snabb internetsökning senare visade att mannen var någon spirituell talare som hållit möte i Köpenhamn. Räknas han som kändis?

Vi landade på den ökända Polderbaan som ligger halvvägs till Bryssel, det tog således en mindre evighet att taxa till terminalen och komma av planet. På flygplatsen hade vi bokat Hilton och tack vare min status blev vi uppgraderade till executive-våningen. Hiltons lounge hade tilltugg och alkohol framme men inte tillräckligt för att äta sig mätt. Istället blev det en tur ner till baren för att äta en sallad och upp igen för att ta en drink och fira att resan börjat. När vi kom upp igen var dock alkoholen bortplockad, servitrisen upplyste oss om att de har alkohol framme endast till 2130. Aldrig hade jag trott att det skulle ske i Holland! Hilton-hotellet i övrigt var som flyttat från USA till Europa. Handtagen var amerikansk, rund modell och inredningen såg ut att vara hämtat från Starsky & Hutch. Inget speciellt att rekommendera, Sheraton ligger dessutom närmare 🙂

DL9380 16OCT (fluget av KLM)
Amsterdam-San Francisco, AMS-SFO
0950-1150
Boeing 747

Det var lite svårt att hitta vart vi skulle gå för att komma till säkerhetskontrollen när vi inte behövde checka in bagage, en hjälpsam medhjälpare visade oss dock en genväg (omväg) runt alla diskarna för att komma till baksidan. Endast passkontroll följde för att komma till gate-området. Vi hade sovit så länge vi kunde och skippade loungen för att istället komma tidigt till gaten. Vi visste att flyget var överbokat så vi ville vara på plats för att kunna förhandla. Säkerhetskontrollen för vårt flyg var vid gaten vilket gör att när du väl gått igenom är du fast i gateområdet, ett starkt minus tycker jag. Åtminstone fanns gate-personalens disk före säkerhetskontrollen så vi kunde prata med dem där och få höra att de inte behövde frivilliga. Det blev alltså att gå igenom säkerhetskontrollen och påbörja en timmes väntan. Efter säkerhetskontrollen fanns det gott om stolar, men inte alls tillräckligt för en hel jumbojet – hur var detta tänkt? Boardingtiden kom och gick, likaså besättningen som klockan 0920 gick av flygplanet. 10 minuter senare kom den av personalen med svagast röst (men högst rankning?) och försökte säga till alla att högtalarna inte fungerade och hon bad alla vara tysta istället. Det gick sådär men av det jag lyckades höra gjorde man en extra säkerhetskoll på flyget och vi skulle bli sena. 1020 började vi släppas ombord. Det fanns något system med priority-boarding men eftersom gaten var så full fungerade det inte alls. Självklart ingen uppgradering för mig.

Vi hade plats i KLMs Economy Comfort-avdelning. Dessa sittplatser har vanliga ekonomisäten men med mer benutrymme och de kan lutas längre bak än de andra sätena. Det är en separat avdelning om cirka 10 rader längst fram och du får sitta där med Platinum-status eller med en biljett i någon av de dyraste ekonomipriserna. Annars kostar det €100-150 extra minus rabatt om du har status. Vi hade bokat fönster och gång med mitten mellan oss ledig. Vi visste att platsen hade blivit tagen och tänkte erbjuda fönsterplatsen. Dock var det vad som tycktes som en av världens längsta män som tilldelats mittenplatsen, han vägrade fönster och vi erbjöd istället gång – något han verkligen behövde. Personalen var tillmötesgående och lät honom sitta på en personalstol när vi väl var i luften, han såg mer bekväm ut där än dubbelvikt i flygstolen.

Kaptenen förklarade att förseningen berodde på att planet anlänt från Curacao och de haft anledning att tro att det fanns knark ombord. Vi kom snart iväg, det är alltid maffigt att flyga en jumbojet. Flygplanet i sig är så tjusigt utifrån och att veta att man är en del av det underverk som får allt i luften är en speciell känsla. Service ombord var en dryckesrunda med kex följt av varm måltid och till sist en pizzabit innan landning. Måltiden hade produkter med tydliga varumärken på dem, något jag inte gillar eftersom det känns mer som fryst mikromat då än en specialtillverkad måltid. Jag bad om en Ginger Ale att dricka, något jag alltid njuter av när jag flyger. Det fanns inte i ekonomikabinen men flygvärdinnan hämtade från affärsklass, trevligt! Tiden spenderades med läsning och filmtittande. Hörlurar hade delats ut men av erfarenhet vet jag att de är komplett värdelösa så både jag och min reskompis använde egna. Eftersom dessa var så mycket bättre hade vi dock stora problem varje gång det gjordes utrop i högtalarna. Utropen görs med maxvolym och när du tittar på film med lägsta ljudnivån betyder det att dina öron halvt förstörs varje gång. Våra reflexer tränades snabbt upp med att rycka ut hörlurarna ur öronen vid minsta antydan till att det skulle komma ett högtalarutrop.

Innan landning delades vykort ut som sedan samlades in igen vid dörren. På vykortet kunde du skriva en hälsning & adress och KLM stod för portot. Mycket trevligt initiativ och kortet kom fram efter fyra arbetsdagar. Immigrationen gick rätt enkelt och vi hade här fem timmars väntetid för att vi skulle hinna med att träffa släktingar i San Francisco-området. De hämtade oss på flygplatsen och tog oss till en mexikansk restauran med utsikt över landningsbanan. Lite mat, margaritas och en trevlig stund senare lämnade de av oss igen på flygplatsen för vårt nästa flyg.


Att se ut genom fönstret i början på en lång resa är underbart!


Gott med varm pizza och pastasallad innan landning

DL4597 16OCT
San Francisco-Los Angeles, SFO-LAX
1650-1815
Canadair Jet 900

bokat men flög

DL4796 16OCT
San Francisco-Los Angeles, SFO-LAX
1750-1919
Canadair Jet 700

Vid gaten till vårt flyg var de desperata för frivilliga till att ta ett senare flyg. De behövde 9 stycken (på ett plan med ca 90 passagerare) och erbjöd 400 Dollar i resecheckar mot att du tog en anslutning via Salt Lake City framför skynket, ankomst runt midnatt. De senare direktflygen var alla fullbokade. Vi var inte jättesugna på att komma fram så sent till Los Angeles, dels för att klockan då skulle vara nästan lunchtid hemma och dels för att vi hade en tidig morgon dagen efter. Vi hade dock lovat oss själva att ta alla möjligheter och gick alltså med på det.

I gaten jobbade två tjejer på runt 30. Eftersom vi hade en så pass komplicerad biljett fick de ringa deras supportavdelning för att skriva om den till de nya flygen. Detta tog tid och som vi stod vid disken började vi snacka och hade riktigt kul med dem. De var mycket hjälpsamma och lätta att ha att göra med. En timme senare var vår omskrivning fortfarande inte färdig och vi riskerade snart att missa vårt flyg till Salt Lake City. De lyckades då på något underligt sätt fixa plats åt oss på nästa direktflyg istället (som också var överbokat) så att vi skulle kunna komma fram samma kväll. Många skratt senare och tack vare deras ansträngningar kom vi alltså fram bara omkring en timme senare. Förvisso blev det gangsta-säten längst bak på planet nu men ändå skönt att komma fram snabbare.

På planet var glasen slut så vi fick vår dricka ur frigolitmuggar istället: välkommen till USA – engångsförpackningarnas förlovade land! Självklart var jag mycket trött men lyckades bara slumra till några minuter. På marken var det raska steg till hotelltransporten och sedan en natt på Holiday Inn.


Den hjälpsamme gate-agenten konstant i två telefoner samtidigt för att få våra biljetter omskrivna


David i gangsta-sätet

DL4578 17OCT
Los Angeles-Phoenix, LAX-PHX
0832-0954
Canadair Jet 700

När vi checkade in på morgonen märkte vi något lustigt som skulle fortsätta hela resan. Delta har ett system kallat ”Sky Priority” vilket skrivs ut på boardingkortet. Med min status i Skyteam har jag automatiskt Sky Priority men av någon anledning skrevs det aldrig ut på det första boardingkortet när vi checkade in, endast på de anslutande flygens eller vid ett tillfälle felaktigt på Davids men inte på mitt! Med Sky Priority utskrivet på boardingkortet får du en separat kö till säkerhetskontrollen på nästan samtliga flygplatser (inte bara i naven som i Europa), du får dessutom gå på planet när du vill. Det senare fungerar ofta mycket bra med två tydligt markerade linjer för de med prioritet och resten. Agenten vid gaten kan lätt hantera den vanliga kön och sedan vinka fram de eventuella som kommer i prio-kön, ett system som enligt min mening fungerar mycket bra. Just i Los Angeles hade de dock inte så bra koll på detta och boardningen var således med amerikanska mått oorganiserad, vilket jag skulle jämföra med standardboarding hos de flesta europeiska flygbolag.

Ombord fick vi veta att de var stolta att servera Coca cola-produkter. Med sitt säte i Atlanta, där även Coca cola har sin hemvist, kan jag förstå att Delta har avtal med Coca cola. Vad jag inte förstår är varför det är så viktigt vilken märke av läsk man serverar? När Delta som serverar Coca cola slogs samman med Northwest som serverade Pepsi för några år sedan läste jag många diskussioner om vilken läsk det skulle bli ombord i framtiden. Det ena lägret var berett att sluta flyga om det blev ”fel” läsk och vice versa. Även för vänner & kollegor i USA är det stor skillnad märke man dricker, jag är själv ingen stor läskdrickare. Delar andra här på forumet samma åsikt att det väldigt viktigt?

Att flyga till Phoenix var lite som att flyga till Las Vegas. Det är imponerande att se öken efter öken och sedan mitt i allt en stad. Det ser konstgjort och mystiskt ut.


Påminner inte de här högtalarna om en toasits underifrån?

DL 992 17OCT
Phoenix-Minneapolis, PHX-MSP
1530-2038
Airbus 320

bokat men flög

DL2392 17OCT
Phoenix-Minneapolis, PHX-MSP
1127-1633
Boeing 757

Vi hade lång väntan i Phoenix men Delta har ett system där man får boka om alla biljetter till ett tidigare flyg mot en avgift på 50 Dollar samma dag som avresan är, förutsatt att det är mindre än 3 timmar till det nya flyget och att det finns plats på flyget (behöver inte vara i samma prisklass). Har du hög status slipper du avgiften. En del andra amerikanska flygbolag har istället att du får stå på väntelista till ett tidigare flyg men då utan avgift. Båda systemen är bra för resenären och något jag gärna skulle sett även i Europa. Det fanns ett tidigare flyg till Minneapolis och genom att flasha våra guldkort fick vi (mot reglerna) stå standby på det utan avgift. Toppenservice igen! Förvisso blev vi av med våra sedan länge förbokade platser vid nödutgången men att kunna komma fram till Minneapolis i tid att hitta på något var värt denna lilla uppoffring.

På planet köpte jag för 7 Dollar en ”snackpack” med diverse engångsförpackade kex, ost och nötter. Om än inte mättande så hjälpte det i alla fall ett litet tag. Förutom snackpack och alkohol som kostar serverar Delta på de flesta inrikesflyg alkoholfria drycker och kex/nötter utan kostnad. Som på alla andra flyg var det Ginger Ale jag beställde. Det var en härlig känsla att sitta med en god dryck och se landskapet förändras från gult till grönt under mig.
I Minneapolis promenerade vi från vårt hotell till shoppingcentret Mall of America (som jag tror är rätt känt?) för att äta alldeles för dyr sushi och beundra nöjesparken inuti centret. Därefter en begav vi oss tillbaka till Holiday Inn Express för en som alltid kort natt innan morgondagens flyg.

F91880 18OCT
Minneapolis-Milwaukee, MSP-MKE
0600-0710
Embraer Regional Jet 145

Idag skulle vi besöka Minneapolis flygplats tre gånger. Vi hade en tidig morgon, klockan ringde redan 0430. Från mina tidigare resor har jag lärt mig att tidiga morgonar inte brukar vara något problem tack vare jetlagen. Istället är det viktigare att inte komma fram för sent så att man kan lägga sig tidigt. Under mina segment-resor som denna brukar jag inte försöka anpassa mig till den lokala tidszonen, utan sover istället när jag blir trött. Denna taktik brukar fungera och så även det här fallet.

Det var första gången vi flög med Frontier Airlines, ett halv-lågkostnadsbolag. Även om vi nu flög utan status var upplevelsen som de flesta andra amerikanska flygningar och det fanns Ginger Ale så jag var nöjd. Till skillnad från Delta lästes anslutningsinformation upp (Milwaukee är nav för Frontier) och även vår anslutningsgate kom med trots att vi inte flög vidare med Frontier. På land åt vi frukost bestående av amerikanska pannkakor som kändes som de var gjorda av mix utan något naturligt i sig.


Även på Frontier kunde jag få Ginger Ale, plus i kanten!

AA5003 18OCT
Milwaukee-Chicago, MKE-ORD
0915-1005
Embraer Regional Jet 135

Det här skulle bli ett riktigt kort flyg, speciellt med tanke på att det flögs med ett jetplan. Tid från gate till gate endast 50 minuter, varav 13 minuter var i luften (en flygsträcka på drygt 100km)! Det går lätt att köra mellan städerna men anledningen till att flyget finns är att American Airlines inte ska förlora passagerare till konkurrenterna som flyger till Milwaukee.

Flyget flögs med Embraer regional jet där säteskonfigurationen är 1+2. Stolarna var inte särskilt bekväma men jämfört med motsvarigheten Canadair Jet är fönstren mycket större och bättre placerade.

Vi landade på motsatt sida av vår gate i Chicago och taxade alltså i 15 minuter innan vi kom fram. På flygplatsen gick vi till en bar för en öl och snackade med servitrisen som verkligen var rätt person för sitt jobb. Hon hejade på många som gick förbi och inledde samtal med de flesta. Tråkigt var dock att det inte var mycket innehåll och det vi berättade verkade mest gå ut genom andra örat. Fortfarande en riktigt trevlig upplevelse!


Högre än så här kom vi inte under vår korta flygning till Chicago

AA 313 18OCT
Chicago-Minneapolis, ORD-MSP
1140-1255
McDonnell Douglas MD-83

I USA ingår sällan bagage i biljettpriset. De flesta resenärer har därför med sig massvis med väskor som handbagage trots att det i ekonomiklass är tillåtet med endast en väska + datorväska/handväska. Detta leder till att hyllorna på planet så gott som alltid är fulla och de som kommer ombord sist måste checka in sitt handbagage. Varför kollas inte handbagaget oftare? Varför måste de utan status som går på sist lida för att andra har med sig för mycket bagage? Just detta var ett stort problem på det här flyget. Både David och jag har dock endast en kabinväska var och inget annat, så plats hittades.

Återigen ett flyg utan status för oss och jag sov första halvan, missade alltså dryckesservicen. Till min förvåning kom dock flygvärden och frågade mig vad jag ville dricka när jag vaknat, jag fick dessutom en hel burk Ginger Ale och inte bara ett isfyllt glas, tack för god service! Oneworld kanske vore något för mig i framtiden? Tillbaka i Minneapolis för andra gången idag.

DL2663 18OCT
Minneapolis-Fort Dodge, MSP-FOD
1525-1635
Saab 340

Anledningen till att vi åkte till Fort Dodge var att vi ville flyga med lite ovanliga plan och till annorlunda destination. Två bingo med det här flyget alltså! Vi skulle åka med samma flyg tillbaka igen efter 20 minuter på marken i Fort Dodge så vi kollade med transferdisken om de kunde skriva ut boardingkort tillbaka till Minneapolis redan nu. Efter mycket knappande kom de fram till att det inte gick, min gissning är att det beror på att flygnumret är samma både dit och tillbaka.

Det är kul att märka skillnad på passagerarna beroende på destination. Att Fort Dodge var ett samhälle där största näringen nog var lantbruk syntes på passagerarna, det var färre kostymer och fler hemmastickade tröjor. Stolarna ombord på Saaben var inte särskilt bekväma, speciellt eftersom armstöden var alldeles för låga för att göra nytta. När vi gick ombord märkte jag att den amerikanska flaggan på flygplanet var spegelvänd, någon som vet varför? Flygtiden var 35 minuter i luften och det tyckte flygvärdinnan var för kort för att ge service, jag tycker hon åtminstone kunde kommit runt med vatten.

Som hoppats var inflygningen lite blåsig och därmed guppig, extra roligt när man flyger ett litet plan. När vi kom av planet till den lilla terminalen (till Fort Dodge går det endast två flyg om dagen) kom man rakt in i terminalen. Den enda check-in disken var tom och genom säkerhetskontrollen kom vi inte utan boardingkort. Då säkerhetspersonalen såg att vi väntade vid check-in ropade de in kvinnan som hade hand om flyget från rampen. Hon visste genast vilka vi var och hade redan skrivit ut våra boardingkort. Utmärkt service även om hon skrattande undrade vad vi höll på med. De flesta anställda såg att vi vände tillbaka till planet vi nyss kom ifrån och vi fick många nyfikna, skrattande frågor. Det var en bra stämning och inga problem förutom att vi igen fick gå igenom säkerhetskontrollen.


Huvudnäringen kring Fort Dodge måste onekligen vara lantbruk

DL2663 18OCT
Fort Dodge-Minneapolis, FOD-MSP
1655-1805
Saab 340

Vi behövde inte vänta länge innan det var dags att gå på planet igen. Vi var totalt endast fem passagerare så våra förbokade platser blev ändrade till längst bak för att upprätthålla rätt viktbalans, alla fem satt fördelade på två rader. Flygvärdinnan kände igen oss och kom två gånger och frågade vad vi höll på med. Jag förklarade första gången att det är för att tjäna poäng och andra gången för att vi gillar att flyga, båda de rätta anledningarna. Bredvid oss satt ett par där frun var nyfiken på oss men mannen misstänksam. Efter andra besöket av flygvärdinnan sade han högt och tydligt att ”Twice you’ve been asked and twice you’ve avoided the answer”. Han ville veta den ”riktiga” anledningen till att vi flög direkt tillbaka. Jag gav samma, sanna svar igen men han var uppenbart missnöjd och sa att det hela verkade mycket bisarrt. Då jag senare försökte inleda en ny dialog med honom fick jag endast misstänksamma blickar till svar.

Eftersom vi var så få gick flygvärdinnan den här gången runt med vatten, bra. Jag försökte sova men det ville sig inte, David sov som vanligt. Vi återsåg så Minneapolis för tredje gången den här dagen, kul!

DL6009 18OCT
Minneapolis-Columbus, MSP-CMH
1930-2217
Embraer 175

Mitt sovande gick bättre på den här flygningen. Så snart som vi satt oss tog jag på mig hela mitt sovkit bestående av nackkudde, öronproppar och ögonmask. Det fungerade väl och jag sov från dörrstängning tills strax innan vi landade, 100 minuters sömn – toppen! Ett åskväder pågick runt staden men landningen var lugn ändå. Vi bodde på Staybridge Suites, skönt med ett stort rum om än vi hade en allt för kort natt, effektiv sovtid blev 4 timmar. Hotellet misslyckades med väckningen vi bad om för klockan 0400 och ringde oss både klockan 0350 och 0410. Påminner mig om ett hotell i Memphis för några år sedan då jag bad om väckning klockan åtta: telefonen ringde mycket riktigt klockan åtta – på kvällen!


Personal eller passagare? Inte lätt att se

DL2197 19OCT
Columbus-Atlanta, CMH-ATL
0600-0740
McDonnell Douglas MD-88

Så här tidigt på morgonen erbjöd hotellet ingen transfer till flygplatsen så det fick bli taxi, något som inte kostade så mycket. På flyget bad jag om en Ginger Ale som vanligt. För andra gången på resan undrade flygvärdinnan var jag kom ifrån! Lustigt hur de kan märka att jag är utlänning bara på hur jag säger ”Ginger Ale, please”, eller är det sättet vi var klädda? Den korta natten till trots lyckades jag ändå inte sova.


Jag hittade inget eluttag för min laddare vid gaten men den här automaten var snäll att låna ut sitt (ironiskt nog var det en laddningsautomat)

DL1215 19OCT
Atlanta-Houston Hobby, ATL-HOU
0900-1024
McDonnell Douglas DC-95

Vi lyckades komma in i loungen i Atlanta och åt frukost där. Den var smockfull men hade ett häftigt, blått utseende. Mitt emot oss satt vad som såg ut som en DYKWIA (Do You Know Who I Am), han hade sina resedokument i en hållare runt halsen med sitt Delta Diamond-kort i en platsficka på bröstet lätt synligt för alla som mötte honom. Ingen tvivel om vem han var alltså.

Det är häftigt att gå på ett så här gammalt plan, omkring 30-40 år gammalt skulle jag gissa. I cockpiten syns det att reglagen är manuella till större del och det moderna utseendet saknas. Flyget inleddes med en kort tupplur men då vi sedan var vakna båda två såg vi ett avsnitt av favoritserien Air Crash Investigations, det har blivit lite av en tradition på våra resor.

I Houston hade vi tänkt besöka Rymd & Flyg-museumet och hade därför bokat ditresan till Hobby-flygplatsen som ligger närmare än den större George Bush-flygplatsen, varifrån vi skulle flyga senare på eftermiddagen. För att ta oss till muséet hade vi hyrt en cabriolet via ebilhyra.se och av dem fått en reservation hos Alamo. Total transfertid mellan flygen var bara 5,5 timmar så vi hade tänkt att snabbt åka iväg, besöka muséet och sedan lämna bilen innan nästa flyg. Vår plan gick dock om stöpet eftersom det först var lång kö till uthyrningsdisken, väl framme hade de ingen cabriolet (något vi betalat extra för) och det blev därför en hel del diskussioner om hur situationen skulle lösas. I slutändan fick vi en ”vanlig” bil men satt inte i den förrän en timme efter vi anlänt till uthyrningsdisken. Vi fick bra service av turistinfon på flygplatsen, han förklarade vägen för oss och hjälpte oss så vi slapp vika kartan och kunde springa iväg istället. Vi insåg att det skulle bli för lite tid för museet och åkte istället och käkade mitt emellan flygplatserna (i sann Texasstil en enorm portion) och därefter direkt till vår flygplats där åtminstone återlämnandet av bilen gick mycket snabbt. Efter att ha kontaktat Ebilhyra efter resan har de gått med på att återbetala en tredjedel av priset för bilen samt ge en ospecificerad rabatt på en kommande bilhyra.


Fullt i Atlanta-loungen, de två tomma stolarna är våra


Texasstorlek på min lunchportion


Texasskyltar i restaurangen, inga vapen utan tillstånd såklart

DL9387 19OCT (fluget av KLM)
Houston-Amsterdam, IAH-AMS
1605-0820+1
Boeing 747M

Check-in för vårt flyg till Amsterdam gick snabbt men säkerhetskontrollen tog en mindre evighet. Vi stod i prio-kön där mannen som kollade passen granskade varje pass i sådan detalj att vi skulle ha hunnit igenom den vanliga kön tre gånger på samma tid. Efter säkerhetskontrollen följde en lång rulltrappa upp till avgångshallen. Medan jag satt och knöt skorna (som alltid ska av i amerikanska säkerhetskontroller) ramlade en man i rulltrappan och hann få en hel del skador av trappstegen som hela tiden skavde mot honom innan rulltrappan stoppades. Det blev en hel del liv och blod men mannen hade lyckligtvis klarat sig förhållandevis bra och jag såg honom senare på planet med bandage på armen. Alla passagerare fick ta den vanliga trappan upp istället, något vi ändå alltid gör ändå för att få röra oss lite mellan flygen.

Loungen var välfylld (med mat & dricka, inte passagerare) så vi hade en riktigt trevlig väntan med en hel del drinkar inför flyget. Jag brukar aldrig ta sömnpiller på flyg utan förlitar mig istället på rödvin och tunn luft för en sövande effekt 🙂 I Economy Comfort där vi satt var långt ifrån alla platser tagna. Jag hade på förväg kollat säteskartan och David och jag satte oss med detsamma på mer fördelaktiga platser så att vi skulle kunna lägga oss ner på flyget. Det blev en nervös väntan för att se om någon kom för att sätta sig på våra nya rader, båda hade dock tur och fick tre säten var att lägga sig på. Dumt nog gick inte armstöden att fälla hela vägen upp, så det var fortfarande inte toppenbekvämt.

Något jag ofta undrat över på flygplan är varför pappershanddukarna på toaletterna är av så dålig kvalitet. Det finns oftast en tunnare och en tjockare variant men även den tjockare brukar gå sönder bara genom att dras ut, för mig slutar det ofta med små ofrivilliga pappersbitar som fastnat på plaggen.

På nattflyg som detta uppskattar jag när man får ett lite sovhjälp som ögonmask men främst öronproppar av flygbolaget. Det enda KLM delade ut dock var undermåliga hörlurar. Jag brukar kunna sova hyfsat på nattflyg och fick den här gången 4,5 timmars sömn (lustigt nog är den gången jag sovit sämst i SAS Economy Extra!). Med sömnens hjälp var vi snart på marken och i loungen som var proppfylld, vi fick ta datorplatser för att kunna sitta.



Loungen i Houston var överraskande bra, detta är en tredjedel av utbudet


Som synes trivdes jag bra i loungen


Benutrymme i KLM Economy Comfort

DL9695 20OCT (fluget av KLM)
Amsterdam-Budapest, AMS-BUD
1010-1210
Boeing 737

Vårt flyg var knappt överbokat så vi erbjöd oss som frivilliga att ta ett senare flyg vid gaten. I slutändan behövdes det inte men vi blev uppgraderade till affärsklass, kanske med hjälp av statusen. Det var svårt att hålla sig vaken och till vår besvikelse tog det väldigt lång tid innan serveringen kom igång i affärsklass.

Jag blev tilltalad med efternamn ombord men inte David, kan det bero på mitt guldkort? Roligt att de anstränger sig lite. Serveringen i affärsklass kom igång först långt efter att ekonomiklass fått sitt och måltiden var ett skämt bestående av ost inbakad i smördeg som huvudrätt. Brickan blev också kvar på bordet ända tills flyget påbörjade inflygningen! Att servicen är så här långsam i affärsklass på ett tvåtimmars-flyg blir underkänt, trist att se att KLM som ”förbättrade” sin inomeuropeiska affärsklass för ett halvår sedan inte lyckas bättre.

Väl framme vid gaten gick vi genom en lång tunnel för att komma fram till terminalen – där dörren i slutet av tunneln var låst! Vi stod längst fram och kunde inte göra annat än att be de påfyllande passagerarna bakom oss skicka vidare meddelande till flygpersonalen att vi inte kommer någonstans. Det tog fem minuter men så kom en kvinna och låste upp dörren för att släppa in oss i terminalen.

För att spara oss lite tid för morgonen efter försökte vi redan nu checka in för morgondagens flyg i den övergivna incheckningshallen. Vi hittade rätt check-in disk och en rätt motvillig agent med dennes chef tryckte ut våra boardingkort, men endast till Paris. Vi frågade om flyget vidare men fick veta att det fick vi ordna imorgon. Efter tidigare svettiga upplevelser vet jag att man inte kommer någonstans med transfer i Paris utan giltigt boardingkort så vi hade inte mycket val annat än att köa dagen efter. Processen nu tog åtminstone 10 minuter med mycket snack mellan agenten och dennes chef, samt diverse signaler för vad jag tolkade som internationella tecknet för ”dum i huvudet” (skaka handen framför ansiktet).

I Budapest bodde vi på Hilton och var nöjda, vi gick ut och åt men lustigt nog var det svårt att finna lediga bord denna torsdagskväll. Jag lyckades ”hacka” hotell-tv:n med hjälp av koder jag hittat på internet, tack vare det fick vi bort hotellspärrarna och kunde se program direkt från usb.


Vad KLM tycker är lämpligt i affärsklass på ett tvåtimmars-flyg

Vi hade nu nått Europa igen efter några flygintensiva dagar. Det kliade redan i flygnerven och redan nästa morgon hoppar vi på planet till USA igen. Kommer vi nå alla flygen? Läs vidare i del 2 på den här länken!