Aeroflot har under senare tid lockat till sig kunder med förmånliga priser till Asien i både affärs och ekonomiklass. BusinessClass.se beger sig till Tokyo via Moskva för att ta reda på om Aeroflots ekonomiklass lever upp till konkurrenternas standard.

Text och bilder: Jonas El said

 

Avresa från Tokyo

Efter fyra underbara dagar i Tokyo är det dags att bege sig hemåt. Lagom botad från jetlag kliver jag upp från sängen klockan 6.00 på morgonen lokal tid. Med väskorna packade under kvällen innan, blir det en snabbdusch och lite Japansk ”snabbfrukost” bestående koppnudlar och grönt te, innan jag lämnar in nyckeln till mitt lilla budgethotellrum i receptionen. Klockan har precis hunnit passera 7.00 när jag börjar gå mot tågstationen i Asakusabashi. Valet denna morgon föll på lokaltåget Kei’sei Narita SkyAccess, som visade sig vara både det billigaste och enklaste sättet att ta sig till flygplatsen. Biljetten kostade drygt 1100 Yen (cirka 90 kronor) och resan tog strax över en timme.

Incheckning & Säkerhetskontroll

Strax efter halv nio på morgonen anländer jag till Terminal 1 på Narita flygplats. Terminalen var i det närmaste folktom denna måndagsmorgon, vilket må tyckas konstigt då måndagar sägs vara en av de mest reseintensiva dagar i veckan. På väg mot incheckningen springer jag på kollegan, och tillsammans beger vi oss till inchecknings område E i Terminal 1 Norra, där Aeroflot håller hus.

För dagens flygning används fem incheckningsdiskar, två för affärsklass och resterande för ekonomiklass. En lång kö hade redan bildats vid ekonomidisken, men som tur var gick det utmärkt för mig att bli incheckad tillsammans med kollegan vid en av diskarna för affärsklass.

En ung japansk kvinna hälsar oss välkomna innan våra resedokument inspekteras. En sittplatskarta ligger placerad på disken, och jag kunde utan problem peka ut min önskade sittplats för flygningen. Till min föga förvåning var den högra fönsterplatsen vid bakre nödutgången ledig, och det gick helt utmärkt för mig att välja platsen trots att dessa normalt tilldelas till statushållare inom SkyTeam, eller mot en avgift på €30. Bagagetaggar skrevs ut, och väskorna lades på bandet. Värt att notera för statushållare inom SkyTeam är att Aeroflot inte fäster prioritetstaggar på bagaget såvida man inte reser i affärsklass.

Incheckningen var över på mindre än fem minuter, och med boardingkorten i hand beger vi oss till pass och säkerhetskontroll. Köerna denna morgon var näst intill obefintliga, och det tog inte många minuter innan vi kunde sätta fart mot loungen.

Delta Sky Club Narita

 

Entren till Delta Sky Club Narita.

Vid receptionen möts vi av en trevlig medelålders dam som efter en noggrann inspektion av loungeinbjudan, guldkort och boardingkort hälsar oss välkomna vid namn.

 

Två av sittsektionerna i loungen.

Denna halvcirkulära lounge ligger belägen på övre planet strax ovanför gaterna som används av de flesta SkyTeam bolag. Loungen erbjuder gott om sittplatser och en panoramautsikt över startbanan. Överlag upplevdes loungen som rymlig och ljus. Trots att allt fler gäster började komma in i samband med Deltas avgångar så upplevde jag aldrig loungen som överbefolkad. Det faktum att enbart ena halvan av loungen var öppen för besökare denna morgon gav intryck om att denna lounge är fullt kapabel till att tillfredsställa de större kapacitetsbehoven som uppstår vid rusningstrafik.

 

Mat och dryckessektionen i loungen.

Mat och dryckesutbuden i Deltas internationella lounger håller samma standard som man normalt kan förvänta sig av en internationell affärsklass lounge. Med andra ord får dessa inte förväxlas med de spartanska loungerna på hemmaplan. Denna morgon bjöds det på lättare tilltugg i form av wraps, grönsakspinnar, och soppor. Ett lättare frukostutbud fanns framdukat under mitt besök, bestående av yoghurt, flingor mjölk, färsk frukt och muffins.

Dryckesutbudet är av helt acceptabel standard, och här kan man ta för sig från ett urval av alkoholfria drycker så som juice, kaffe/te och diverse läsksorter. Ett lättare utbud av starksprit erbjuds, och här kan man bland annat välja mellan två olika sorters gin och whisky, vodka, samt diverse likörer. En automatisk ölmaskin som serverar lokala japanska ölsorter, samt rött och vitt vin på flaska finns även tillgängligt.

 

Mina lättare tilltugg under förmiddagen.

Totalt två timmar spenderades i loungen, mestadels åt att njuta av den fina utsikten över startbanan, samt surfa på det fria trådlösa nätverket. Klockan 11.30 ropas omborstrigningen upp för Aeroflot flyg SU263 mot Moskva, och vi rör oss snabbt ner för rulltrapporna till gaten.

Ombordstigning & Start

Väl nere vid gaten har ombordstigningen redan påbörjats. En separat kö finns tillgänglig för SkyTeam Elite och Elite Plus medlemmar, samt passagerare i affärsklass. Majoriteten av passagerarna på denna flygning var japaner vilket bidrog till en lugn och sansad ombordstigningsprocess.

 

Tokyo-rutten trafikeras av Aeroflots nya Airbus A330-300

Ombord på planet blir jag välkomnad av en manlig purser som efter en snabb inspektion av mitt boardingkort pekar vägen till min sittplats, allt med ett leende. Det tog inte många minuter innan alla passagerare var på plats, och inte en enda ledig stol syntes till i ekonomiklass. Trots förseningen för det inkommande flyget så skedde avgången från Narita helt efter tidtabell.

 

Klart för avgång!

Strax efter push-back tog besättningen sina platser, och en säkerhetsvideo spelas upp på skärmarna i stolsryggar och vägg. Vi lyfter sedan från bana 16R/34L.

 

Vi lyfter mot Moskva helt enligt tidtabell.

Mat & Dryck Servering

Marschhöjd nås efter drygt en halvtimme i luften, och kort efter att bältesskylten släckts ner rullar besättningen ut dryckesvagnarna.

 

Marschhöjden nåddes över Japanska Havet.

Likt på tidigare Aeroflot flygningar så gäller det att beställa in ordentligt med dryck innan maten då ingen dryck serveras efter att brickorna har delats ut. Tillskillnad från övriga rutter i Aeroflots linjenät, så serveras öl och vin kostnadsfritt på flygningar till och från Tokyo. Vinet serveras dessvärre ur 1-liters papperstetror och smaken är långt ifrån den bästa. Med detta i åtanke höll jag mig till alkoholfria drycker under flygningen.

 

Valet denna förmiddag föll på tomatjuice och Cola Light.

Besättningen kom förbi en kvart senare för att samla upp tomma koppar och glas, följt av måltidsservering. Likt de flesta Europeiska flygbolag erbjuder Aeroflot en tre-rätters varm måltid i ekonomiklass, bestående av förrätt, två val av varmrätt och efterrätt. Valen av varmrätt på denna flygning bestod av fisk eller kyckling, varvid jag valde det sistnämnda. På menyn erbjöds följande:

Förrätt: Sushibitar av räkor och grönsaker med inlagd ingefära och sojasås. Kallskurna bitar av rökt kalkon och rostbiff, serverat med skivad rödlök och körsbärstomat.

Varmrätt: Kycklingfilé med sås av kokosmjölk, serverat med japanskt ris och kokta grönsaker.

Efterrätt: Sockerkaka med karamellsås

 

Catering anläggningen på Narita visade sig vara snäppet vassare än den på hemmabasen i Moskva. Detta avspeglades i både smak och presentation av måltiden. Sushibitarna i förrätten höll hög kvalité, riset var perfekt kokat med en lagom avvägd syrlighet från vinägern. Det enda som möjligtvis kan ha fattats var wasabin, men då flygplansmat ej får innehålla allt för kraftiga smaktillsatser är detta fullt förståeligt.

Varmrätten bestod av fyra väl tilltagna bitar av kycklinglårfilé i en krämig sås av kokosmjölk. Denna rätt upplevdes som någorlunda smaklös, men med lite sojasås kom sältan på balans igen. Riset och grönsakerna smakade helt utmärkt. Efterrätten visade sig tyvärr vara ett bottenskrap, då sockerkakan var torr och översockrad.

 

Kaffe och efterrätt.

Cirka nittio minuter innan landning serveras en lättare varm måltid. Även denna består av tre rätter, inklusive två val av varmrätt. Kyckling eller skaldjur finns att välja mellan denna gång, och då jag redan ätit kyckling tidigare så föll valet på skaldjur. På menyn erbjöds följande:

Förrätt: Friterad ål med glasnudlar, sesamfrön och pepparrotscréme.

Varmrätt: Pasta med räkor och bläckfisk i tomatsås.

Efterrätt: Melongelé.

 

Den något märkliga menyn var inte helt oväntad då det trots allt rör sig om en flygning från Japan där en majoritet av passagerarna är japaner. Konsistensen hos både nudlarna och ålbitarna i förrätten kan av vissa uppfattas som aningen oaptitlig då det i närmaste kändes som att tugga på gummi. Trots den udda konsistensen smakade rätten förvånansvärt gott.

Varmrätten visade sig vara en riktig höjdare, då pastan var kokt till alle dente och såsen innehöll en generös mängd med räkor och bläckfisk. Efterrätten blev jag tvungen att hoppa över då förpackningen var allt för svår att öppna.

Överlag upplevdes måltiderna som tillfredsställande både i smak och kvantitet. Även om maten inte lever upp till samma goda standard som Lufthansa, SWISS eller SAS för den delen, så gick den igenom som klart godkänd och faktum är att de var två av de bättre måltider jag har ätit på Aeroflot.

Kabin & Komfort

Denna Airbus A330-300 visade sig vara en av det absolut nyaste maskinerna i Aeroflots flotta. Kabinen är utrustad med den senaste varianten av hatthyllor och sidoväggar, med LED belysning i läslampor och tak.

 

Kabinen på de allra nyaste A330-300 planen.

Kabinen på de något äldre planen.

Stolarna är tillskillnad från de något äldre maskinerna klädda i flygbolagets signaturklädsel, dvs mörkblått läder med orangea sömmar. Personligen föredrar jag det ljusbruna stolstyget från de äldre planen främst då det ger ett varmare och mer behagligt intryck i kabinen. Dessutom lämpar sig inte läder bra för längre flygningar då stolarna efter ett tag började kännas klibbiga och obekväma. Stolsdynan är dessutom hård, men svank och nackstöden kändes ergonomiska, i synnerhet med stolsryggen bakåtlutad.

 

Benutrymmet vid nödutgången är extremt generöst, och nödrutschkanan agerade bra som benstöd. Vid ordinarie stolsrader är benutrymmet i linje med flygindustrins standard för ekonomiklass på långdistansflyg, med andra ord 32 tum (81 centimeter). För en medelbyggd 180 centimeters person som jag var benutrymmet acceptabelt nog för en långflygning. Det blir dessvärre väldigt trångt när personen i stolen framför har sitt ryggstöd maximalt bakåtlutat, vilket tyvärr var fallet på en tidigare flygning.

 

Benutrymmet vid nödutgången.

Underhållningssystem

Alla Aeroflots långdistansflyg (med undantag för de äldre Boeing 767-300) är utrustade med den senaste varianten av Panasonics underhållningssystem. Systemet är av Audio Video On-Demand typ där passageraren tillåts pausa, spola fram och stoppa filmer precis som han/hon önskar. Ett 40-tal olika filmer av både bioaktuella och klassiska titlar finns att välja på. Utöver detta finns ett 20-tal avsnitt av diverse TV-serier, dokumentärer, samt musik. Som alltid finns även en informationskanal med karta och diverse matnyttiga informationsfilmer från flygbolaget.

 

Bilderna är tagna från en tidigare flygning.

Utbudet av filmer var i min mening helt acceptabelt, och jag lyckades hålla mig road under större delen av flygningen. Trots att utbudet av underhållning inte höll samma klass som Emirates, Singapore Airlines eller Cathay Pacific, så kan det gott och väl jämföras med vad de flesta europeiska flygbolag har att erbjuda.

 

Molnigt väder över Sibirien.

Stämningen ombord på flygningen var förhållandevis lugn, och jag lyckades få tiden att passera genom att kolla på film, varvat med sömn. Halvvägs in i flygningen serveras glass till filmen, en uppskattad servicedetalj som relativt få flygbolag erbjuder sina kunder i ekonomiklass.

Ankomst & Transfer i Moskva

Denna 10 timmar långa flygning drogs så småningom mot sitt slut, och med viss lättnad påbörjar kaptenen vår inflygning till Sheremetyevo flygplatsen i Moskva. Trots det tuffa regnovädret lyckas planet landa mjukt och ett par minuter senare rullar vi in till vår gate i Terminal D. Avstigningen sker från dörr 2L och även denna gång fick passagerare i ekonomiklass snällt vänta på sin tur att lämna planet efter dess att passagerarna i affärsklass har gått av.

Terminalen var tom och samma transferprocess som på utresan genomfördes. Ännu en gång fastande kollegan i transferdisken då det rådde viss oklarhet huruvida Flying Blue guldmedlemmar har tillgång till Aeroflots lounger eller ej. Det har tidigare pågått en konflikt mellan Air France – KLM och Aeroflot gällande falska faktureringar av lounge avgifter. Efter många telefonsamtal gavs klartecken att loungen fanns till vårt förfogande.

Aeroflot Jazz Lounge, Sheremetyevo Terminal D

Aeroflot erbjuder två identiska affärsklass lounger i D-Terminalen, Jazz och Blues. Valet föll på Jazz loungen då denna låg närmast vår gate till anslutningsflyget. Loungen i sig är relativt liten, mörk och ospektakulär. För att vara en flaggskepps lounge på flygbolagets hemmabas får den klart underkänt.

 

Utbudet av mat består till största delen av lättare plockmat och snacks, så som chips, piroger och smörgåsar. Dryckesutbudet är aningen begränsat då endast öl, vin, läsk och juice finns att tillgå. Ingen starksprit syntes till under mitt besök. Då jag fortfarande var mätt från flyget innan nöjde jag mig med två torra mini-piroger och ett glas tomatjuice.

 

Även om loungen inte imponerade, så är den fullt duglig för kortare besök. Vi hann spendera totalt en halvtimme innan ombordstigningen ropades ut för anslutningsflyget till London.

Slutsatser

Aeroflots erbjuder en ekonomiklass produkt på långdistansflyg av godtagbar standard, men ej av samma höga nivå som de flesta större flygbolag i Europa. Stolarna erbjuder ett acceptabelt benutrymme och hyfsad ergonomi, men valet av läderklädsel istället för tyg resulterade i en markant komfortförsämring.

Även på servicefronten finns det mycket rum för förbättringar, då själva serveringsprocessen upplevdes som ineffektiv och dåligt koordinerad. Ransoneringen av dryck upplevde jag som den största bristen i servicen. Inga vätskerundor gjordes i kabinen under flygningen, inte heller fanns det någon juice/vatten uppställd i galley för självservering. Önskar man något att dricka så får man helt enkelt tillkalla besättningen.

Överlag upplevdes Aeroflots ekonomiklass produkt på långdistansflyg som något sämre en konkurrenterna, men med tanke det låga biljettpriset vill jag ändå påstå att god valuta erbjuds för pengarna.