Folk undrar varför jag inte flyger direkt med SAS till New York och istället byter på vägen. Det finns många anledningar; SAS har ingen första klass och man kan stanna i London på vägen. Somliga läsare har redan nu idiot förklarat mig som frivilligt byter på Heathrow.

Text och foto: Alex Jasinski

Hade det varit för mer än tre år sedan vore det en rimlig anklagelse men nya Terminal 5 har gjort den tidigare avskydda transfern till en acceptabel upplevelse, speciellt om man reser i premium kabin eller har Silver- eller Guldkort.

Syftet med detta besök till äpplet (min gamla hemstad, har man väl bott hos dig vill man inte bo någon annanstans) var kultur, vänner, mat och syndigt shoppande över 4 dagar. Varför inte göra det lite roligare och flyga ordentligt i internationell första klass? BA har valt att lägga sin första klass i nosen på 747. Säkrar man stol 1A eller 1K (endast guldkort upp till 24 timmar innan avgång) sitter man så långt fram det går i ett flygplan, flera meter framför cockpit.

Resan
Resan började med ett stopp i London, även detta en tidigare hemstad, där det gladeligen hanns med en kväll på Gastro- pub i ett lummigt sommar London. Morgonen därpå bar det av till LHR T5 som är BA’s nya flaggskepp. Man har lyckats bota många av problemen och den obarmhärtiga 35 minuters regeln gör att planen ofta är i tid, trots extremt tight utrymme ovan London och ont om banor på marken.

Norrut i T5:



Söderut i T5:

Första klass och Guldkort använder en dedikerad zon för check-in, längst söderut:

Toppen på den magiska dörren syns ovanför människorna och under BA loggan



Innanför den magiska dörren

Concorde Room, en av världens exklusivaste lounger. Här behandlas alla som rockstjärnor, man badar i bra viner, äter tills man spricker från a la carte och kan dra sig tillbaka till privata vilorum.

Vi börjar dagen med ett glas Bollinger Grand Annee 1999. Och många till blev det… hick.

Frukost i Concorde Room

Terass i anslutning till Concorde Room med hänförande utsikt över morgon rusningen. Här kan man också titta ner på dom otvättade statuslösa massorna i turistklass.

Privat rum med call-button service, en s.k. Cabana. Bra start på dagen.

Avgångstiden närmade sig för BA117 med destination JFK. En B gate föga överraskande vilket betyder en 20 sekunders resa med tåg till satellit B. Väl framme möttes jag av en syn som är högst estetiskt tilltalande:


Känslan blev inte sämre av att jag skulle ha dom tre första rutorna helt för mig själv i en egen halv-svit. Detta säte är även känt som 1K och är mycket populärt när man flyger österut eftersom man då slipper solen på sin sida. Eftersom man sitter så långt fram i böjen på planet går det att titta framåt genom fönstret. Priority boarding fanns på plats och en del avundsjuka blickar gick att skåda från ”business folket” en trappa upp på Upper Deck. Väl vid dörren blev jag som sig bör kallad vid namn (Guldkort och F passagerare skall tilltalas med namn enligt BA manualen) och eskorterad till mitt säte. Man kan som regel redan här avgöra om det är en pigg och fin besättning eller någon tjurig facklig militant som inte gör mer än nödvändigt. Här var känslan yes! Det här kommer bli en upplevelse.

Mitt hem dom närmaste 7 timmarna.



Mer Grande Annee 1999 tack. Vilken lycka! En av mina absoluta favorit Champagner i obegränsade volymer.

Syster 747



Kanapeer innan förrätten

Uppe på march-höjd, lagom toppad på bubbel. Självklart byter man om till pyamasen efter start. Av flera anledningar.

En fördel med första klass är att man äter när man vill och vad man vill från menyn.
Skall tillägga att besättningen var världsklass. Glaset aldrig tomt, konstant trevliga och artiga, inget var ett problem och jag kände mig som en rock star. Precis så ska det vara.

Soppan var mycket god.

Fisken var inte heller dum.

Skippade full dessert men bad om en vaniljkula. Inga problem. JW Blue label och kaffe på maten. Tog en bensträckare och fick frågan ”Will you be having a rest after your lunch Mr XXXXXX?” Det kan du lita på min alldeles egna underbara tankeläsare.

Väl tillbaka möttes jag av ett paradis i egyptisk bomull.

En timme innan JFK bjöds det på enklare smörgåsar och kaffe.

Vi landade strax innan lunch. Som regel är Immigration lugnt vid denna tiden och så var fallet även idag. Taxi till Manhattan och sedan full fart hela dagen och tre dagar till.

Trevlig utsikt från en av många takbarer på Manhattan.

Surf n Turf’



En av dom kulturella höjdpunkterna var festivalen All Points West. Inga mindre än Coldplay spelade. Att höra dom live med frihetsgudinnan och Manhattans skyline som back drop var så nära en religiös upplevelse jag kommit (jag är ateist f.ö.).

Avrundning:
Dags att flyga hem och detta från kanske en av dom bästa terminalerna i BA’s nätverk. JFK T7. Flighten till NYC var den bästa jag gjort hittils. Inget snack om att SQ eller CX erbjuder bättre mat och mer utrymme och service i världsklass. Men faktum är att här var det precis lagom och inte för mycket. Maten var bra, vinerna höll topp nivå med Chateau Margaux Grand Cru Classe ombord bl. a.
Trots 14 stolar i nosen upplevde jag det lagom privat. 1K är ett säte som måste upplevas. Jag spelade in en video från starten som man kan se här.

BA Första klass genomgår en re-fit i skrivande stund. Detta reportage gjordes Juli 2009 och då med den kabin som håller på att bytas ut. Trots åldern (ca 10 år) var sätet mycket bekvämt och sängen skön. Concorde Room på Terminal 5 är helt suveränt och måste upplevas. Det enda som saknas i BA första klass är en privat bil till planet som t.ex. Lufthansa erbjuder. Servicen ombord höll absolut topp klass denna gång.