Sommarresa 2011 #20 Moskva-Stockholm med Aeroflot Business Class

Sommaren 2011 var det dags igen att testa vad världens kanske bästa flygbolag har att erbjuda på marken och i luften. Resan inkluderade 5600 mil i tre världsdelar genom 19 flygningar på totalt 13 olika flygbolag. Alla flygningar var i business class och första klass.

Sommarresa 2011 har kommit till sitt slut och den avslutas ståndsmässigt med ännu en flygning i Aeroflots business class. På den två timmar långa flygningen mellan Moskva och Stockholm fanns riktiga business class stolar, en tre rätters måltid med tre val av huvudrätt samt samma omfattande drinklista som på långflygen. Dessutom var servicen i det närmaste perfekt. Så här skulle det alltid vara att flyga business class inom Europa.

Text och bilder: Jacob Molin



Transfer i Moskva

Flygplanet från Shanghai parkerade vid terminal F, den gamla utrikesterminalen som länge varit ökänd för struliga, tidskrävande och byråkratiska flygplansbyten med sur personal och ibland så långa köer att passagerare missat sina anslutningsflyg. Nu var det dags även för mig att få den fulla Sheremetyevo upplevelsen och se om detta fortfarande stämde. Flygplansbytet på utresan gick dock helt smärtfritt men den gjordes i nya terminal D och vid den tidpunkten var jag dessutom den enda passageraren från Stockholm som skulle resa vidare.

Som business class passagerare var jag en av de första att gå av och inne i terminalen följde vi skyltarna märkta med Arrivals/Transfer som tog oss två gater längre bort till ett stort öppet rum med fyra transferdiskar samt en trappa som ledde en våning ner till ankomsthallen. Men här uppstod problem, eller i alla fall kraftig förvirring, de fyra transferdiskarna var nämligen tomma. I normala fall skulle man väl inte ens funderat på detta men de flesta passagerare utgick precis som jag ifrån att vi behövde en stämpel på vårt boarding kort för att kunna resa vidare.



Fler och fler passagerare anlände och samlades i det lilla transferrummet som började bli väldigt fullt och under en minut uppstod ett smärre kaos då vi inte visste var vi skulle ta vägen. Till slut bestämde vi oss för att bara fortsätta och passera de obemannade diskarna. Den efterföljande passkontrollen var även den obemannad och till slut kom vi fram till en öppen dörr som ledde rakt ut i den allmänna transithallen.

Vi var helt förbryllade, var det inte mer än så här? När jag bytte i Moskva på utresan passerade jag passkontroll, fick mitt boarding kort stämplat och sist följde en säkerhetskontroll, nu var det inga formaliteter överhuvudtaget. Det var onekligen smidigt i alla fall och föga tidskrävande.



Med gott om tid kvar till avgång tog jag en titt i terminal F, den ursprungliga utrikesterminalen på flygplatsen som tidigare hette Sheremetyevo-2. Terminalen har snyggats till en del under senaste åren men det är fortfarande tydligt att den hängt med ett tag och terminalen är minst sagt hopklämd. Jag kan bara föreställa mig hur det var att byta här för några år sedan när denna terminal skulle hantera samtliga utrikesflyg på Sheremetyevo, det måste ha varit en bedrövlig upplevelse. Vad jag läst fanns det bland annat restriktioner i loungen, man fick bara tillträde två timmar före flygets avgång då loungen annars skulle blivit för full.



Det fanns ett stort antal taxfree butiker i terminal F, nästan alla drevs av ”Moscow Duty Free” och de flesta sålde ungefär samma saker. Varför man behövde så många butiker som sålde samma produkter begrep jag aldrig.

Terminal D, E och F är hopkopplade på passagerarsidan via en lång korridor och man kan röra sig fritt mellan terminalerna utan några som helst kontroller vilket gör flygplansbyten enkla (efter avklarade formaliteter). Det är dock en bra bit att gå från terminal F till terminal D.


Ett kafé i terminal E. Står det inte Coffee Box? Jag ser bara en massa sprit...

Flyget till Stockholm skulle avgå från terminal D, den nybyggda terminal som kom till för att avlasta terminal F som hade nått sin maxkapacitet. Det är en snygg och modern terminal som jag tycker påminner lite om Star Alliance terminalen i München, terminal 2. Utbudet av butiker i terminal D är också något bättre och framförallt något bredare.



Då detta var sista flygningen både för dagen och resan ville jag passa på att göra några inköp i taxfreen. Prisnivån i taxfree butikerna var väl kanske inte den lägsta jag stött på men fortfarande en bit under Systembolaget.

Det kanske allra mest udda jag hittade i taxfree butiken var 4,5 liters flaskor med whisky, något jag definitivt aldrig sett tidigare. 4,5 liters flaskorna fanns att köpa för en rad whiskysorter som Chivas Regal och Johnnie Walker och levererades med ett bordsställ. Jag var riktigt sugen att köpa en flaska, bara för att det var så extremt udda, en flaska motsvarar ju flera års whiskykonsumption. Det var dessutom fantastiskt prisvärt, en 4,5 liters flaska Johnnie Walker Red label kostade 69 euro och en 4,5 liters flaska Chivas Regal kostade 130 euro. Men hur får man ombord en sådan flaska på flyget? Den får ju knappt plats på hatthyllan. Efter lite övervägande fick köpet vänta.


4,5 liters flaskor med whisky till försäljning. För referens står den vanliga 1-liters flaskan på hyllan ovanför.

I taxfree butiken såldes även Sovjet souvenirer, man kunde exempelvis köpa CCCP t-shirts och CCCP kepsar. Vem hade trott för 20 år sedan att Sovjet prylar skulle säljas dyrt som souvenirer i taxfreen några år senare.

Aeroflot "Jazz" lounge

Fortfarande 90 minuter kvar till avgång så jag rörde mig mot loungen. Aeroflot driver två lounger i terminal D som man valt att kalla Jazz och Blues. Jag besökte Blues på utresan så valde därför Jazz denna gång för att ha testat båda. Båda loungerna ligger en våning ovanför transithallen, man tar en hiss som finns mitt i taxfree området. Loungerna ligger på ungefär samma ställe i terminalen fast på motsatta sidor av taxfree området.



Denna gång hade jag ingen inbjudan att visa upp, bara ett boarding kort utskrivet på China Eastern papper, det var ett ganska stökigt boarding kort faktiskt. Vid mitt förra besök frågade de specifikt efter en inbjudan men någon sådan hade jag inte fått i Shanghai och transferdisken i terminal F var som sagt obemannad. Men det var inga som helst problem att komma in, mitt boarding kort scannades och sedan var det klart. Det kunde inte bli enklare.



Jazz och Blues loungerna var så gott som identiska. Samma design, samma utbud av mat och dryck och samma faciliteter, möjligen skiljer det några kvadratmeter mellan loungerna. Men jag gillar designen, hippt, fräscht och modernt. Kanske var det just för att loungen låg i Moskva och drevs av Aeroflot som den gjorde intryck. Man förväntar sig på något sätt automatiskt att den ska vara grå och trist och utstråla öststat och så liknar den snarare en bar i New York eller London. Nåja, vad man än må tycka om loungen och designen så står den ut, och den gör intryck.

Det var ganska mycket folk i loungen då Aeroflot har ett stort antal avgångar vid 11-tiden men jag hittade ganska lätt en sittplats. Utbudet av mat och dryck var precis som förra gången helt okej men inte spektakulärt. Det fanns smörgåsar, bakelser och enklare tilltugg att äta samt ett ganska stort utbud av både alkoholfria och alkoholhaltiga drycker, givetvis inkluderat fyra sorters vodka.



Jag hämtade några smörgåsar, en kopp kaffe och slutligen fick det bli en rysk öl, mest för att testa. Det fanns även gratis trådlöst internet i loungen som jag passade på att använda. Allt som allt ett trevligt besök men tiden rann som vanligt snabbt iväg.

Ombordstigning

Det blev ett sista besök i taxfreen innan avgång. Av någon anledning tog det dock långt tid för kvinnan i kassan att ta betalt och under tiden hann de både göra ett boarding och ett final call utrop för Stockholms-planet, trots att det fortfarande var 30 minuter kvar till avgång. De var visst angelägna att hålla punktligheten.



Jag rusade mot gaten men det var falskalarm, de höll fortfarande på att processa de sista passagerarna i kön, jag tror bara att de ville vara ute i god tid. Det var även fler passagerare som anlände andfådda till gaten.



Jag blev varmt välkomnad vid ingången till flygplanet och hänvisad till min sittplats. Min favoritplats på kortdistansflyg är 02F och denna sittplats hade jag även lyckats förboka denna gång.

Flygplanet som skulle ta oss till Stockholm var en Airbus A319, inget märkvärdigt med det, men vad som minst sagt förvånade var kabininteriören. Konfigurationen 2-2 i business class innebar inte att mittsätet var tomt, som det brukar innebära inom Europa, utan att det faktiskt bara fanns fyra stolar i bredd. Detta gör att Aeroflot tillhör den extremt lilla grupp flygbolag som faktiskt flyger med riktiga business class stolar inom Europa. Moskva brukar för övrigt räknas som Europa då gränsen mot Asien går vid Uralbergen som ligger öster om den ryska huvudstaden.

Det fanns fyra rader i business class vilket innebar 16 stolar totalt. Beläggningen var god i business class, nio stolar var upptagna, dock var stolen bredvid min ledig under flygningen.



Efter jag kommit på plats blev jag erbjuden något att dricka, ett val mellan vatten, apelsinjuice och champagne. Det fick bli resans sista glas med bubblor. Jag tror i princip inte något flygbolag i Europa erbjuder välkomstdryck före start på kortflygningar i form av riktig champagne. De flesta erbjuder inget alls, några kan möjligtvis erbjuda ett glas vatten eller ett glas apelsinjuice.
En vagn passerade genom kabinen med främst ryska tidningar samt den engelskspråkiga Moscow Times.

Jag blev även erbjuden påfyllning av mitt champagneglas, något som definitivt inte brukar hända på Europaflyg.



Medan jag njöt av mitt glas champagne kom pursern fram för att presentera sig och välkomna mig ombord.
Hon tilltalade mig med namn och nämnde att hon noterat att jag var Elite Plus, dvs en frekvent och lojal resenär hos Skyteam, och ville speciellt tacka mig för att jag valt att flyga med Aeroflot. Riktigt trevligt och det kändes faktiskt ganska genuint. Hon informerade mig också om att menyn och drinklistan fanns i stolsfickan och att hon skulle komma tillbaka efter start för att ta beställning av mat och dryck.

Sammantaget en mycket bra start, det bådade gott för resten av flygningen.

Moskva/SVO-Stockholm/Arlanda, flyg SU 219 med Aeroflot
Avgång: 10:50
Ankomst: 10:55
Flygplan: Airbus A319
Klass: Business Class
Sittplats: 02F

Vi lämnade gaten helt enligt tidtabell klockan 10.50 och efter en säkerhetsvideo på skärmarna lyfte vi några minuter senare från bana 07R. Vädret i Moskva var fortsatt vackert och jag fick en fin vy över Moskva minuterna efter start, jag tyckte mig till och med kunna se centrum och Kreml i fjärran.



Menyn

Menyn fanns som sagt redan i stolsfickan vid ombordstigningen. Det var samma menyformat som på långflygningarna, ganska stora avlånga menyer. Menyn innehöll både frukostserveringen på flygningar fram till klockan 10 samt lunch/middagsserveringen på flygningar efter klockan 10.



Här är lunchmenyn till Stockholm:

Jag bläddrade även igenom den drinklista som fanns i stolsfickan. Det var exakt samma drinklista som fanns på de två långflygningarna jag gjorde med Aeroflot vilket imponerade stort. Det fanns följaktligen champagne, två röda viner, två vita viner, samt en rad cocktails, spritsorter och alkoholfria drycker att välja mellan. Alla rätter på menyn hade dessutom en vinrekommendation, något som jag faktiskt drog nytta av.

Lunch

Två flygvärdinnor serverade i business class, det var dels pursern som hette Milena samt en yngre kvinna, Anna, som knappast kan ha varit mer än 30. Två flygvärdinnor helt dedikerade till business class tycker jag är imponerande på en flygning inom Europa som denna förmiddag endast bestod av nio passagerare. Men med Aeroflots omfattande servicekoncept misstänker jag att det var nödvändigt. Under flygningen serverade Milena huvudsakligen i kabinen medan Anna skötte förberedelserna och tillagningen i galleyt. De var båda mycket artiga och vänliga och pratade bra engelska, jag hade inga som helst problem med kommunikationen ombord.



Efter start passerade Milena genom kabinen för att ta beställningar av mat och tryck inför lunchserveringen. En trerätters lunch stod på menyn. Före måltiden fick alla passagerare en kall handduk på ett specialdesignat fat.



Jag hade beställt ett glas rödvin att dricka som levererades inom några minuter att smutta på medan vi väntade på maten. Tillsammans med vinet fick jag ett glas vatten samt en skål med nötter.

En vit duk lades på bordet och därefter delades förrätten ut som var lax med olika grönsaker samt apelsinsås. Det smakade mycket bra. Vi blev också erbjudna bröd från en korg samt påfyllning av vinglaset.



Det fanns så mycket som tre val av huvudrätt vilket är riktigt bra för en kortflygning inom Europa. Valen var australiensiskt lamm, flundra samt kyckling. Jag valde lammet som serverades med polenta, grönsaker och fajita sås. Milena kom även med vinflaskan och erbjöd påfyllning av mitt vinglas vilket jag glatt accepterade. Jag hade speciellt valt det rödvin som rekommenderades till lammrätten i menyn.



Brickan samlades in och därefter blev jag erbjuden dessert som på denna flygning bestod av vaniljglass med chokladkulor, en alldeles lagom avslutning på måltiden. Jag bad även att få en kopp kaffe.



Bordet plockades av och slutligen blev jag erbjuden påfyllning av både kaffet och vinglaset.

Allt som allt kände jag mig riktigt nöjd med lunchen, jag blev mycket positivt överraskad över den trevliga servicen och den mycket omfattande måltiden som serverades på en så kort flygning som Moskva-Stockholm. Flygtiden var en timme och 45 minuter och distansen 760 miles, ganska exakt jämförbar med sträckan Stockholm-Frankfurt.
Hur många andra flygbolag i Europa erbjuder en liknande service på motsvarande sträcka?



Stolen

Ombord på Aeroflots Airbus A319 fanns riktiga business class stolar framför skynket till skillnad från de flesta andra europeiska bolag som på kortdistanslinjer bara erbjuder vanliga economy class stolar även om mittensätet oftast förblir tomt i business class.

Stolen var mycket bekväm i mörkblått läder och hade ett bra benutrymme på 38" vilket är mer än de flesta europeiska flygbolag. Det fanns fyra rader business class i en 2-2 konfiguration vilket innebar 16 stolar totalt.



Både stolsryggen och fotstödet kunde fällas och regleras genom tre knappar vid armstödet.



Det fanns även bra förvaring vid stolen. Förutom bra benutrymme och ett cocktailbord för drinkar under flygningen fanns en väl tilltagen stolsficka med separat fack för menyn och drinklistan.



Ankomst till Stockholm

Det var ganska molnigt över Östersjön så tyvärr fick vi inte mycket till vy genom fönstret. Även i Stockholmsområdet var det molnigt och inflygningen bjöd på en del turbulens.

Klockan 10.50 tog vi mark på Arlanda flygplats och bana 01L, någon minut före schemalagd tidtabell. Med två timmars tidsskillnad mellan Stockholm och Moskva landade vi på samma klockslag som vi startade från Moskva. Det kändes lite märkligt att precis ha ätit en omfattande lunch och så är klockan bara 11 när man landar.

Det var en lugn förmiddag på Arlanda med gles trafik och vi kunde snabbt taxa till gate 20 vid B-piren på terminal 5. Som business class passagerare blev jag givetvis en av de första att gå av.



Eftersom vi ankom från en destination utanför Schengen väntade passkontroll och för första gången i mitt liv blev jag faktiskt tilltalad på engelska vid passkontrollen vilket kändes märkligt. Det kanske var den orientaliska solbrännan som gjorde det. Det fanns dock en del ryssar på flyget som skapade jobb för passkontrollanterna, bland annat en ung kvinna som jag hörde skulle börja läsa vid Linköpings Universitet där det fanns frågetecken i dokumentationen.

Bagaget kom snabbt på bandet. De prioritetstaggade väskorna var visserligen inte helt först men i alla fall bland de första. Redan klockan 11.00 stod jag i ankomsthallen på terminal 5, inte mer än drygt tio minuter efter landning vilket är imponerande.

Jag hade rest nonstop i 39 timmar, ja i praktiken ännu längre, vilket onekligen började kännas av. Nu var det dags att fundera på hur jag skulle kunna hålla mig vaken fram till kvällen.

Det var ändå skönt att vara hemma, jag hade spenderat närmare 100 timmar i luften på denna resa och hade knappt hunnit smälta alla intryck från de besökta länderna och några av världens bästa premium kabiner. Man skulle egentligen behöva gå i terapi efter en sån här resa. Det är tur att det finns sidor att skriva resereportage på...



Sammanfattning

Sammantaget en närmast perfekt flygning, full pott på det mesta. Om man ser till samtliga delar av upplevelsen får denna flygning tillsammans med flygningen med Ethiopian Airlines räknas som mina bästa flygningar inom Europa.

Kabinen var snygg och fräsch med riktiga business class stolar i läder. Maten var suverän med en riktig trerätters måltid med tre härliga val av huvudrätt. Även drinklistan var mycket omfattande, identisk med vad som erbjuds på långflygningar och med bra viner som serverades ur stora flaskor.

Men det som mer än något annat påverkar en flygupplevelse är servicen och den var prickfri, jag kan inte komma på något de kunde gjort bättre. Servicen var elegant, vänlig och uppmärksam med två flygvärdinnor som arbetade hårt under flygningen och dessutom försökte jobba proaktivt med att erbjuda saker.
Jag var också imponerad att de tilltalade mig med namn och uppmärksammade min Skyteam Elite Plus status.

Så här borde alla flygningar inom Europa se ut!